Det röda hjärtat

Aftonbladets ledare tar i dag upp de Tyska delstatsvalet i Hessen där en tydlig vänstersväng gav segern till Socialdemokraterna. Citat;

Delstatsvalet i Hessen i går blev en framgång för socialdemokraternas Andrea Ypsilanti, uppvuxen i bilindustrins Rüsselsheim. Hon tillhör partivänstern och var tidigt en kritiker av Gerhard Schröders kontroversiella reformpaket Agenda 2010. Ypsilanti har talat om social rättvisa och för jämställdhet i familjepolitiken. Tydligen har den hållningen lockat väljare.

Aftonbladet har tidigare skrivit om hur ”Tysk socialdemokrati söker sitt röda hjärta”. Kanske något att fundera över även för Socialdemokratin här i Sverige?

För, vi är nog många som ligger där och skvalpar i vänsterkanten, med rötterna i socialdemokratin men med hjärtat lite längre till vänster än vad ett ”förnyelse”-inriktat socialdemokratiskt parti har haft under den allomfattande nyliberala eran vi precis har gått igenom. Ett gammalt hederligt RÖTT hjärta hade suttit fint. 😉

Nyligen botaniserade jag lite i bokhyllan, avdelning politisk litteratur, och hittade då en intressant liten skrift från 1996 “Ord till arbetarrörelsen” (TLM). En samling kortare texter om samhällsutvecklingen, välfärden och den högervridning av politiken (”förnyelsen”) delar av ”eliten” inom socialdemokratin då drivit på.

En av alla intressanta texter är skriven av Göran Greider. Han menar att det ord som användes flitigt under 90-talet – ordet “förnyare” – är ett kodord, en orwellism. I praktiken innebar denna ”förnyelse” istället en högersväng för politiken och en tillbakagång från en utveckling mot ett jämlikt och jämställt samhälle till ett samhälle med ökade klyftor och en ”marknadsanpassning” av välfärden (i klartext – privatiseringar och utförsäljningar). Resultatet kan vi se i dag – klyftorna i samhället har ökat markant sedan början på 80-talet, även i Sverige. Den så kallade ”förnyelsen” blir på så vis en ”orwellism” – utvecklingen går bakåt, inte framåt.

Trots att alla undersökningar under de senaste 20-30 åren visat att svenska folket vill behålla den generella välfärden har många blivit osäkra på om det är möjligt. Stefan Svallfors konstaterar i skriften att;

Det mentala systemskiftet förutsätter en samordnad opinionspåverkan; massiv uppslutning av medierna, vetenskaplig legitimitet, och en rejäl omorientering hos mittenpartierna och socialdemokraterna….

Det offentliga samtalet består alltmer av samstämmig och nedåtriktad indoktrinering.

Göran Greider instämmer;

En allt större klyfta öppnar sig mellan däruppe och därnere. Det politiska systemet täpper till kanalerna uppåt och gör sig oemottagligt för majoritetens värderingar.

Detta var alltså 1996. Vid denna tid hade Socialdemokraterna ett hopplöst ekonomiskt utgångsläge. ”Sveriges mest kompetenta regerings” lekstuga kostade vänstern år av välfärdssatningar. Istället var det ”stålbad” som gällde. Till slut var ekonomin i balans, men väljarna saknade något.

Att Alliansen vann valet framför nosen på Socialdemokraterna i det senaste valet berodde inte på att väljarna längtade efter ett ”högeralternativ” med sänkta skatter och sämre välfärd. Tvärtom, istället grundlurade allianspartierna väljarna. Man utgav sig för att vara välfärdsivrare, talade om ”utanförskap” och om ”arbetarparti”.

Ett problem för Socialdemokratin har varit att man till stor del slutade lyssna på det råd Tage Erlander en gång gav Olof Palme”Lyssna på rörelsen”. Vi får hoppas att dagens Socialdemokrati med Mona Sahlin ändrar på det.

Det finns vissa positiva tendenser på den fronten. När den nya sjukförsäkringspolitiken nu utformas lyssnar man in både ”rörelsen”, forskare, facken och allmänheten. Alltid en bra början. Det behövs för att skapa en mänskligare politik på detta område. Dags att lyssna på de som är drabbade och sätta människan i fokus istället för att gå alliansens väg – med fuskanklagelser, försämrad välfärd och kollektiva bestraffningar.

Att opinionen snabbt har svängt tillbaks till Socialdemokratin och vänstern är ingen tillfällighet. En majoritet av väljarna vill ännu bevara och utveckla vår välfärd, och skapa ett samhälle där alla har samma människovärde oavsett plånbok.

Socialdemokratin och vänstern har triumf på hand, i sina självklara gamla krav på rättvisa och solidaritet. De flesta svenskar tror ännu på ett samhälle som strävar åt det hållet. Så, tappa inte triumfkorten, tappa inte riktningen!

*

I USA fortsätter presidentvalskampanjerna. Hillary Clinton eller Barack Obama. Ja, vem ska man hålla på? Vem står mest till vänster? Läs Claes Krantz lite annorlunda analys!

När man tittar på de amerikanska valrörelserna med de öppna personstriderna mellan kandidaterna kan man också fundera över det där med personval. Ska vi i Sverige satsa mer på person eller mer på politik. Min naturliga reaktion blir att svara – politik förstås. De strider som utspelar sig just nu i USA inför öppen ridå avskräcker och saboterar mer än de hjälper.

Samtidigt kan en möjlighet att rösta på de personer som bäst representerar ens egna värderingar inom ett parti vara en demokratiskt möjlighet. Jag är trots allt tveksam. Faran med fokusering på person är givetvis att pengar och kändisskap blir viktigare än politiken. I alla fall om man låter det gå så långt som i USA.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Voogi

     /  januari 28, 2008

    Jag upplever att partipiskorna viner hårdare i Sverige än i diverse andra länder, vilket innebär minskade möjligheter för individer att ventilera egna åsikter. Detta manifesteras i rikspolitiken där den, som inte stöder partiledningens linje fullt ut, hänger väldigt löst.

    Jag har det alltid svårt vid valen. Helst skulle jag vilja dela upp min röst i åtminstone tre delar, men det får jag inte. Så jag måste rösta på ett parti, som inte helt svarar mot min vilja och mina värderingar.

    Av samma skäl är Riksdagen en hutlöst dyr icke-företeelse. De s k debatterna är bara en serie monologer som inte leder till några förändringar av vad partitopparna redan bestämt. Alla röstningar sker i enlighet med valresultatet. Så varför inte spara ett antal miljarder genom att ersätta Riksdagen med en enkel dator som programmeras om vart fjärde år?

    Jag har ganska stort förtroende för personvalsidén även om den amerikanska varianten på nationell nivå avskräcker en del. Det krävs stora ekonomiska resurser, vilket stänger ute många tänkbara bra kandidater. På delstatsnivå eller i t ex England fungerar det bättre.

    Personval fungerar nog bäst i två-partisystem där det inte finns någon gräns mellan partierna. De konservativa sydstatsdemokraterna i USA är ju djupt mörkblå jämfört med t ex våra moderater, nya eller gamla.

    Clinton eller Obama? Ja, tack. Alternativen på den republikanska sidan avskräcker.

    Jag tror John Edwards har nyckeln. Han har ingen möjlighet att själv nå nomineringen, men har fått och kommer att få en hel del elektorer, som han eventuellt kan styra. Så för mig är frågan vad han vill själv och vad han kan förhandla sig till hos de andra två.

    Han kan inte bli nr 2 bakom Clinton för där finns redan Bill. Dock kan Hilary möjligen tröttna efter en period och John då ta över.

    Obama stämmer bättre politiskt. Jag upplever Edwards som vänster om Obama, som är vänster om Hilary. Bakom Obama kan Edwards få en ganska stark plattform och kan ha en bra sits inför nomineringen om 8 år.

    Jag tror Edwards så småningom kliver ur racet och ger Obama sitt stöd. Vilket priset är får vi kanske aldrig veta, i varje fall inte till fullo.

  2. lenasstudio

     /  januari 28, 2008

    Glädjande att det blåser vänsterfläktar inom politiken i bland annat den tyska delstaten Hessen och det är ju inte bara där som det har svängt.

    Vi får verkligen hoppas på att Mona Sahlin lyssnar på fotfolket ute i landet och då inte bara på högerfallangen inom partiet.

    På vilket sätt man gjorde sig av med Nuder som ekonomiskt språkrör inom partiet var inte särskilt smart gjort. Dessutom så får väl sossar om de vinner nästa val hosta fram en bättre kandidat som Justitieminister än den clownen Sverige hade före regeringsskiftet.

  3. Jaaa, verkligen härligt att väljarna säger nej till den hessiska högerpopulismen!
    Tänkvärt det där med f-ordet (”förnyelse”, alltså). Jag hoppas som du.

  4. H-E.R

     /  januari 29, 2008

    Greider, som jag gillar skarpt, har verkligen en poäng i det han skriver om det flitiga användandet av ordet ”förnyare” och alla tänkbara synonymer till detta. Ett ruggigt kamouflage där andemeningen alltid tycks vara att förleda och lura, och kanske t o m hjärntvätta på äkta Orwellskt vis.
    På något sätt känns detta förfarande som ”längtan efter glamouren och lyckan” som i stället för belöning bara givit svek.
    Så visst är det glädjande med denna önskan om arbetarpolitik och rättvisa. Att återigen få uppleva en politik som är till för människorna.
    Tack igen för en bloggpost som sporrar och glädjer i samma andetag.

  5. Jag tror man kan hitta på många nya ord för att beteckna verkligheten. Det pågår ständigt en strid kring definitioner.
    Så förlorade vänstern striden om t.ex. ”Arbetsgivare” istället för ”arbetsköpare” som det egentligen korrekt ska vara eftersom de köper arbete..

    Ord som ”förnyare”, ”det nya arbetarpartiet” etc.
    blir som en vara man ”säljer” för sina kunder (potentiella röster) vid val.

    Kanske fungerar det i början väldigt bra. Men verkligheten finns inte i begrepp eller ord i sig. De måste mostvaras av den materiella världen och gör så i slutändan. Hur mycket man än pratar om ”föryelse” och t.ex. ”det nya arbetarpartiet” visar det sig i den praktiska genomförda politiken att det varken handlar om ”förnyelse” eller om ett ”nytt arbetarparti”. Det är en lek med ord för att beteckna en verklighet som blir alltmer arbetarklassfientlig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: