Acceptera eller kritisera

Erik Berggren tar i en artikel i Aftonbladet upp Niklas Ekdals ”julsaga” – Lurade som barn, som publicerades i väntan på Tomten den 23 december förra året. Där avfärdar Ekdal i stort sett alla som under årens lopp varnat för miljöproblem och kritiserat krig, orättvisor och ohejdad kapitalism. Ekdals märkliga slutsats var denna;

Den alarmerande psykiska ohälsan bland 2000-talets unga har säkert ett samband med undergångsstämningen. Och fakta talar för att läget inte alls är så dystert.

Att 2000-talets unga och deras ”psykiska ohälsa” skulle ha någonting att göra med att det finns människor som inte bara accepterar alla rådande förhållanden utan istället försöker förändra och förbättra världen och vår miljö, är i sig en så märklig slutsats att den knappast behöver kommenteras.

Men Ekdals resonemang – att alla miljölarm under 60- och 70-talen visade sig vara omotiverade – eftersom skogen och sjöarna inte dog, fungerar som ett självmål. Att vi trots allt har kommit en liten bit på väg mot en renare miljö beror förmodligen just på miljörörelsen och de forskare och kritiker som slog larm, och gör så än i dag.

fattiga.jpg
Acceptera eller kritisera? 

Likaså, om mänskligheten unisont hade accepterat orättvisorna i världen genom historien hade de för alltid bestått. I Sverige hade det inneburit att vi till exempel aldrig infört allmän rösträtt. Att slå oss till ro och slå oss för bröstet, som Ekdal och nyliberalerna tycks vilja göra och låta de fria marknadskrafterna fixa rubbet, är enbart förunnat de som tror sig ha funnit ”den enda vägens politik.”

Vi andra – som vill ha en mer rättvis värld och som vill att jorden ska överleva – måste fortsätta säga ”nej”, kritisera och ifrågasätta.

I dag står vi inför en klimatkris som kan drabba världen på ett helt nytt sätt. Vi har rubbat naturens balans. Konsekvenserna är osäkra men kan bli förödande. Att inte slå larm, att inte försöka hitta lösningar, tycks alltså vara idealet för dagens nyliberala marknadstillbedjande skribenter. Det ser jag som betydligt mer skrämmande än alternativet och lär skada ungas psykiska hälsa mer än all aktivism, all kritik och allt ifrågasättande.

Som avslutning, ett citat ur Erik Berggrens artikel, Aftonbladet Kultur;

Det kritiska perspektivet kommer i någon mening alltid vara missnöjt. Och dess uppgift är och förblir, oavsett om det är vänstern, journalistiken eller vetenskapen som påtar sig det, att kritisera orättvisor, ojämlikhet, miljöproblem och tyranni, inte relativt hur det var för hundra, femtio eller tio år sedan, utan relativt den värld makthavarna säger sig styra och arbeta mot, och ytterst relativt den värld vi vill leva i.

*

Bra bloggat; Svensson

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. H-E.R

     /  januari 22, 2008

    Första tanken; Ekdal måtte dras med tomtar på loftet.
    Vid närmare eftertanke så är det nog snarare ett mycket medvetet ”ställningstagande” eller vad man kan kalla det att liksom göra hela befolkningen skyddshjälmsbenägna och panikartat inbillningssjuka (påminner lite om en annan skrift vars författarnamn jag tyvärr glömt)
    I samma stil kan man få t ex de allra flesta sjukskrivna att hamna under det egna ”tvånget”, dvs det kallas då offermentalitet.
    Om nu Ekdal är ute efter ungefär samma effekt, att uppnå en självförebrående och skamsen insikt om att man själv bidragit till de ungas psykiska ohälsa genom diverse ”helvetespredikningar” är hans trovärdighet i så fall mindre än utsagan om Syster Yster och Lillstrumpas mentala påverkan på tidigare generationer.
    Kanske är ändå den första tanken mest logisk; Ekdal har tomtar på loftet 😉

  2. Relativt Majs

     /  januari 22, 2008

    Alla ungdomar jag snackar med känner att vi inte lyssnar, att vi inte bryr oss ett dugg om deras egentliga åsikt. Längst inne bryr sig alla ungdomar, det har jag märkt när jag gått ut och värvat dem, svenskt näringsliv gör ett dåligt jobb när de ska försöka introducera nyliberala lögner om hur vi egentligen inte borde bry oss och att allt kommer lösa sig. För de vill göra saker, men just nu känner de att allt är meningslöst, och inget går att lösas. Vi som inte håller oss till nyliberalism borde visa dem att det går att förändra, och främst av allt. Lyssna på vad de vill förändra. Ungdomlighet är det som förändrar, och det har det alltid varit, inte ålderdom och vishet.

  3. H-E.R

     /  januari 22, 2008

    Ligger nog mycket i det Relativt Majs, och det blir ju inte bättre med alla indragningar och besparingar i skolorna, samt nedläggningar och hopslagningar. Dessutom föräldrar som stressar sig halvt fördärvade på sina arbeten.
    Däremellan poppar privata skolor upp med den något märkliga åsikten att t ex funktionshindrade barn och ungdomar inte kan tas emot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: