Om kommentarer och öppenhet

Så var det de´ där med kommentarer…

Situationen är ohållbar – eller hur?

Jag hade länge en helt öppen kommentarsfunktion. För en tid sedan lade jag till tre enkla kommentarsregler – de har inte respekterats fullt ut, dessutom har de visat sig otillräckliga. Mycket beroende på att jag inte har den tid som krävs till att ständigt läsa igenom och ta bort ovidkommande kommentarer och personliga påhopp.

Numera påminner mitt kommentarsutrymme ofta mer om en chatt eller ett debattforum (med ibland långt över 200 kommentarer) än vad det i grunden är – nämligen just enbart ett utrymme för kommentarer till en specifik bloggpost.

Vad göra?

Alternativen, som jag ser det, är dessa;

  • Att ni som kommenterar läser mina nya kommentarsregler och följer dem!
  • Att jag begränsar kommentarsfunktionen genom att inte släppa igenom några kommentarer utan att först moderera dem. Detta skulle innebära att en kommentar oftast inte syns förrän efter flera timmar eller ibland dagar, eftersom jag varken har tid, lust eller möjlighet att ständigt vara uppkopplad.
  • Stänga av kommentarsfunktionen helt.

Jag startade min blogg för att själv kunna kommentera dagsaktuella händelser och formulera mina tankar kring vad som händer i världen. Kommentarerna har ända från början tillfört väldigt mycket. Nya insikter och infallsvinklar och intressanta diskussioner. Men, syftet med min blogg var aldrig att skapa en öppen chatt eller ett debattforum. Som väl alla borde förstå har jag har ingen skyldighet att svara på de kommentarer jag får, lika lite som ni som kommenterar här inne har en rättighet att skriva precis vad ni vill på min blogg.

Trots allt, kommentarer tillför ofta bloggposten värdefulla insikter, nya synvinklar och gör den levande. Därför skulle jag helst vilja ha kvar en öppen kommentarsfunktion. Men, det kräver att ni som kommenterar respekterar – mina nya modererade kommentarsregler, som lyder som följer:

  • Inga personangrepp, hot eller kränkande kommentarer. Behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad.
  • Håll dig till ämnet för bloggposten. Kommentera innehållet i bloggposten – inte andra människors personliga egenskaper.
  • Inga långa uppsatser eller föreläsningar – skaffa en egen blogg!

OBS! Min blogg är inget öppet debattforum eller chattrum. Respektera det. Begränsa dig – så slipper jag göra det!

*
P.S. Skriv gärna en kommentar och berätta hur du tycker att jag ska göra!

Mitt mål är att kunna fortsätta ha en öppen och fri kommentarsfunktion – med frihet under ansvar – i sann liberal anda! 😉
*

Ha en skön söndag – det ska jag ha! 😀

*

Andra bloggar om: , , ,


Annonser
Lämna en kommentar

17 kommentarer

  1. H-E.R

     /  december 9, 2007

    Ilse-Marie, jag är den förste att be stort om ursäkt, ofta händer det att jag svävar långt utanför ämnet. Och ofta händer det att jag tror mig vara på ett forum i stället för en blogg. Lovar att tänka på reglerna mer, det är lätt att gömma dem i ivern när man kommit i gång med svadan.
    Den här bloggen är unik på det sättet att den tillför mer än de fina bloggposter du skriver. Den vidarebefodrar också andras synpunkter, vilket åtminstone för min egen del kan få som följd att jag har ett samtalsämne jag använder i ett telefonsamtal eller här hemma.
    Din blogg väcker upp. Den påverkar.
    Hoppas du fortsätter med den så länge du orkar och vill.
    Jag tar mig nu friheten att skicka dig en stor virtuell kram 🙂

  2. fundersam

     /  december 9, 2007

    Jag ägnar hålla mig till dessa regler. Man kan ha olika åsikter men ha respekt för personen bakom är det enda sättet att uppräthålla demokrati, även på internet.

  3. liberal vänster

     /  december 9, 2007

    Din blogg är så otroligt bra eftersom du skriver så tänkbara och intellligenta inlägg men jag förstår att det är jobbigt att din blogg missbrukas. Bra du sätter ner foten och berättar hur du vill att din blogg ska vara så ska vi tänka mer på det.

    Jag hoppas på en fortsatt livlig och liberal debatt, utan personliga angrepp eller anklagelser och att alla som skriver inte kräver eller förväntar sig att få ”svar” på frågor de ställer.

    Ha det gott!

  4. Tycker jag låter som en bra ide. Även om jag många gånger läst med stort intresse vad andras tankar och ideer är…;)

  5. Liberal student

     /  december 9, 2007

    Tips är kanske att kunna separera mellan dina skrivna inlägg och kommentarerna. Du borde låta folk skriva vad de vill samt filtrera eller blocka de inlägg eller användare du finner stötande. Det gör många andra bra fungernade bloggar med mkt trafik. Det med ”kränkande” kommentarer tror jag du ska hålla dig ifrån, du kan inte ana hur illa behandlad man blir enbart för man är ”liberal”. Folk tror man är en utsugar-kapitalist som njuter när fattiga inte har råd med mat, att man medvetet vill försämra villkoren för de utsatta enbart för att man är en sadist etc. Sen verkar de flesta vänstermänniskor inte ha en aning om ekonomins betydelse för samhället, man ser ekonomin som ett nollsummespel där den rika tar en större del av kakan än den fattiga. Så är ju inte fallet, men det kan förklara varför folk på vänsterkanten tror att alla nyliberaler är sadister och därmed kommer med kränkande kommentarer stup i kvarten.

  6. St Just

     /  december 9, 2007

    Dina kommentarsregler är bra och bör följas av alla som gillar att läsa din blogg. Ägnar man sig mest åt att gå in på personliga egenskaper, hotar och trasar sönder debatten – bör man stängas av; den rätten har du ilse-marie.

    Jag tycker dessutom inte att du ska behöva övervaka varje debattinlägg – ge en varning och stäng sedan av personen.

    Debatten kring dina insiktsfulla bidrag får däremot gärna vara livlig som i det levande livet, arbetskamrater emellan – men vissa gränser får inte överskridas.

    Långa inlägg – jo, jag tillhör dem som skriver för långt och lovar att korta ned.

  7. Dessvärre kommer varje bloggare förr eller senare till det stadiet då han/hon tvingas fundera igenom hur han/hon ska hantera kommentarerna. Det första man gör är att sätta upp kommentarregler, som somliga inte följer. Då tvingas man ta ställning till om man vill moderera eller stänga av kommentarfunktionen. Jag valde att moderera, men det tar tid. Det är dessutom inte så lätt att dra gränser, även när man har kommentarregler, vilket jag kunnat konstatera. Jag hoppas bara att du hittar ett sätt att sköta din utmärkta blogg på ett för dig acceptabelt sätt.

  8. Fille

     /  december 10, 2007

    Jag känner mig, Liksom H-E. R, lite träffad av denna bloggpost. Visst har jag debatterat och nästan nyttjat din blogg som en chatt. Men jag har inte kunnat låta bli att göra detta, eftersom du tydligen varit utsatt för en kanonad av hårda och oförsonliga angrepp av s.k. liberaler som saknat en humanistisk och demokratisk människosyn.

    Men jag vill också säga att jag förstår dig. Jag skulle själv aldrig ha den tolerans mot personliga påhopp och annat kränkande och nedsättade som du (och också andra av dina besökare, som exempelvis H-E. R) tvingats ta emot. Jag beundrar ert tålamod! 🙂

    Att en Liberal student, också under denna enkla bloggpost, börjar agitera och framställa sig själv och andra ”liberaler” som offer för kränkande påhopp från vänster visar väl att alla inte är mogna att hantera din blogg så som det är tänkt.

    Enda lösningen verkar tyvärr, som Kerstin skriver, att hårdare börja rensa i inläggen. Tyvärr.

  9. Tack för alla förslag… jag får hoppas på att situationen ordnar upp sig och att jag kan ha kvar den helt öppna kommentarsfunktionen. Mina förhoppningar att detta verkligen ska fungera är dock inte allt för stora. Förmodligen slutar det väl i det Kerstin beskriver – att jag får börja moderera alla kommentarer.Problemet med det är att diskussionen inte alls blir lika levande – dessutom kommer jag väl inte ha lika mycket tid över till egna blogginlägg – själva vitsen med bloggen försvinner.

    H-E.R, du ska verkligen inte ta åt dig alls av min kritik. Är det någon här som har fått ta emot alltför många personliga påhopp så är det du. Jag har helt enkelt inte alltid hunnit läsa igenom allt förrän du har hunnit försvara dig (vilket du alltid gör på ett mycket renhårigt sätt). I några av de sista posterna har jag dock rensat ut det värsta i efterhand. Vissa kommentarer där gjorde mig illamående. Ingen ska behöva ta emot sånt, även om du tycks vara hårdhudad. Det är jag som skäms för allt vad du har fått stå ut med. Men tack så mycket för kramen – återgäldar den med glädje 😀

    Ja, Fille – du har rätt!

    Hoppas ni alla tänker efter innan ni skriver en kommentar nästa gång – skulle JAG vilja bli behandlad så här?

  10. H-E.R

     /  december 10, 2007

    Tack Ilse-Marie 🙂
    litet ps.
    Måste bara ventilera en grej som jag funderar på rätt ofta.
    Hur mycket bidrar man själv till att ”trissa upp” stämningen om man fortsätter hugga emot?
    Jag blir rent kluven, å ena sidan vill jag verkligen gå till försvar i vissa frågor (t ex bemötande av sjuka). Men å andra sidan så vet jag att protester ofta bara lockar fram ännu värre kommentarer.
    Tiga eller tala, det är frågan. Eller rättare sagt, när ska man sluta argumentera?

  11. St Just

     /  december 10, 2007

    H-E.R, tiga eller tala? Jag har funderat över det många gånger då enbart min signatur kan få politiska motståndare att se blått. Du brukar få en massa fördomsfulla påhopp som du värjer dig skickligt mot.
    Slutsats; tala – vi har bara fått en röst och den ska vi använda oss av.
    Och ilse-marie, ta oss i örat när vi blir för hetsiga och stäng av oss om vi skulle gå till kränkande personangrepp.

  12. Fille

     /  december 10, 2007

    H-E.R och St Just, om det är några som minst av alla borde ta åt sig av Ilse-Maries bloggpost är det ni två.

    Jag har varit inne och tittat på de flesta ”debatter” på denna blogg. Tycker utifrån detta att det är ni två som både dragit upp nivån och också konsekvent försvarat människovärdet, när detta krävts.

    Därför att min uppmaning till er: Tala! Era röster behövs i debatten.

  13. Ja, H-E.R, det är det som är dilemmat. Mina blogginlägg retar ju till att börja med upp deras känslor – sedan fortsätter det. Men vi måste nog fortsätta att berätta våra ”sanningar”, även om man kan välja att ignorera personliga påhopp. Det är inte lätt (klarar det inte alltid själv) men sådana slår oftast tillbaka på den som skriver det.

    Fille – du har rätt igen.

    St Just, det är svårt att ta någon i örat som man håller med 😉 men jag får väl försöka 😉

  14. St Just

     /  december 10, 2007

    ilse-marie, trevligt 😉

  15. ”[NN], det är svårt att ta någon i örat som man håller med men jag får väl försöka”

    Bra att du ska försöka hålla en konsekvent linje. Det är så tråkigt med blogginnehavare som släpper igenom vad som helst bara för att de håller med kommentatorn och omvänt censurerar bort en massa de inte håller med om, även om det följer reglerna till punkt och pricka. Socialistkollegan Ali Esbati är typexemplet på en bloggare som plockar bort allt han inte klarar av att bemöta.

    (PS. Tog bort namnet ur citatet eftersom min kommentar inte är riktad mot någon särskild.)

  16. Jag kan bara tala om mina erfarenheter. Jag tvingades som sagt moderera efter ett tag. Men, det dröjde inte så länge förrän de värsta trollen gav upp, fast i ärlighetens namn spärrade jag också några av dem. Jag modererar fortfarande, och det innebär att kommentarerna inte kommer ut direkt, men jag tvingas väldigt sällan refusera kommentarer numer.

  17. Ja, Kerstin – nu har även jag till slut insett att jag måste börja moderera i stort sett alla kommentarer. Sorgligt att det ska behöva vara så – men det tycks vara det enda som fungerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: