Fakta, siffror och tillrättalagda sanningar

Det finns alltid bara en sanning och den kan bevisas med siffror och statistik. Siffror är hårda, kalla och alltid korrekta.

Är det så?

För alla som tror blint på att siffror och statistik alltid visar en specifik sanning, och att slutsatsen alltid måste vara en enda, kan jag rekommendera boken ”Förbannade lögner” av Peeter-Jaan Kask. Men, även för alla oss andra, som anar att var och en har sin egen ”sanning” är boken en nyttig läsning.

Vi behöver ju alla, allt som oftast, påminnas om hur olika intresseorganisationer och politiker medvetet manipulerar och presenterar siffrorna på just det sätt som gagnar deras egna intressen.

Winston Churchill lär ha sagt så här till en ny ung medarbetare;

Det första du måste lära dig är att när jag vill ha statistik om barnadödligheten, så vill jag ha bevis på att färre bebisar dog när jag var premiärminister än under någon annan premiärminister.

Siffror är viktiga, fakta och statistik likaså, men de är inte alltid så ”hårda” som man skulle kunna tro. Och framförallt, det finns aldrig bara en ”sanning”, ett svar, en lösning. Tro aldrig att den slutsats som produceras av olika intresseorganisationer eller politiker är ”absoluta sanningar”.

Undersökningsresultat och faktasammanställningar är väldigt ofta beroende av vilka värderingar den eller de som sammanställer dem har. För – inga av oss lever i vakuum. Vi är alla produkter av våra erfarenheter, omständigheter och värderingar. De färgar våra slutsatser och tolkningar. Inte bara dina och mina – även ekonomers, journalisters, statistikers och forskares.

Kask berättar att det finns ett talesätt bland statistiker som lyder som följer;

Siffror är som människor, tortera dem tillräckligt och de är beredda att säga vad som helst.

Det finns människor som tror att ”sanningen” är en enda, och alltid just den de omfamnar. Så är det givetvis inte. ”Sanningen” för dig är inte ”sanningen” för mig, och våra  ”sanningar” förändras i takt med våra erfarenheter. När en intresseorganisation presenterar sina slutsatser som odiskutabla ”sanningar” finns det alltid anledning att ifrågasätta i vems intresse de talar.

Men, trots allt, vi ska aldrig sluta att ta fram siffror, statistik och fakta. De kan sätta fingret på verkligheter och konsekvenser som annars aldrig skulle bli kända. Därför måste vi fortsätta samla siffror och fakta – för att berätta vår del av sanningen.

Karl Wennberg får stå för slutorden denna gång:

Du vars hjärta är hos
vänstern:
den behöver ditt förnuft.
Upprepa fakta, din del
av fakta.
Upprepa drömmen, din del
av drömmen.
Upprepa orden i det illegala
språket.

*
P.S. Inspiration och citat från boken ”Förbannade lögner” av Peeter-Jaan Kask

*

Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

33 kommentarer

  1. Intressant blogg och intressant inlägg! Tänk att folk har en sådan okritisk respekt för siffror!

  2. H-E.R

     /  december 8, 2007

    Just detta har jag funderat på väldigt mycket. För min del brukar det fungera så att jag läser en rapport och glömmer till en början vem eller vad rapporten ska belysa. Inget direkt ifrågasättande. Men oftast kommer det senare om jag då tycker att rapporten verkar felaktig.
    Verkar den däremot stämma (sett ur min verklighet), ja då sväljer jag den faktiskt rätt ofta utan frågor. Vilket ju egentligen är fel eftersom det lika gärna kan vara min egen verklighet som är skev.

    Att verkligen gå på djupet med statistik och rapporten är dessutom svårt. Spåra källor, ifrågasätta syfte, söka felproportionerade mått (likt penningpåsarna i Peeter-Jans exempel).
    Så nog är statistik och rapporter ett kraftfullt vapen för ren propaganda, dessa rapporter kan ju ibland faktiskt få större delen av befolkningen att reagera på helt avsett vis.

    Att det dessutom finns exakt lika många sanningar och verkligheter som det finns människor på jorden gör det ju inte lättare med just tolkning av statistik.
    Tack igen Ilse-Marie för att du tar upp viktiga frågor, detta med statistiska resultat är ju det som faktiskt ger politikerna underlag för beslut så felar den blir besluten därefter.

  3. St Just

     /  december 8, 2007

    Ibland när siffror strömmar över mig från ekonomer, ministrar, debattörer hotar en tillfällig informationschock. Då passar en lång promenad. Jag vandrar omkring i staden och drar in folklivet som ett livgivande syre. I köerna på Liedl och Willys lägger folk upp sina rödlappade matvaror, i bostadsområden med slitna fasader och ruffiga gångtunnlar, på parkeringar med rostfläckiga bilar, i pratet grannar emellan ”Jag går back den här månaden” – och samtidigt i cenrum – självmedvetna och välklädda människor med fyllda kassar från de fina affärerna – utan en blick vandrar de stolt och kaxigt vidare, omedvetna om den andra världen. Inte ens hemlösa existerar trots att de fina skorna nästan nuddar kartongskylten.

    Då känner jag att att världen bakom siffrorna blir begriplig på nytt Det är svårt att manipulera bort fattigdomen trots heltidsanställda ekonomer, allianspolitiker, tankesmedjor, utredningsinstitut och nyliberala ideologer – Fattigdomen finns där hela tiden.

  4. H-E.R

     /  december 8, 2007

    Tänkvärt St Just, bl a fick det mig att tänka på hur statistik är utformad. Eller rättare sagt vad statistik egentligen går ut på. Övervägande statistik är strikt ekonomiskt.
    Människans statistik existerar egentligen inte sett ur perspektivet ”mänsklig vardag”. Statistik baserar sig på nationalekonomi och näringslivets vinster.

    Hur skulle det se ut om vi ”tvingades” läsa statistik baserat på utfrågning av hemlösa, frågor av typen ”hur ser din vardag ut?” eller ”vilken hjälp behöver du?”
    Då kreverar Svensson och kräver rättning.

    Det är svårt att skriva om detta och uttrycka sig så man inte verkar totalt ”knäpp” 🙂
    Men en tanke som jag får rätt ofta är att uppfinningen med pengar som betalningsmedel måste vara ett gigantiskt feltänk. Utfört arbete och produktion av varor och tjänster är en sak, men pengarna är i sig något som delar och söndrar människor som inget annat.
    (nu dyker det snart upp en nyliberal och undrar hur jag är funtad)

  5. Ja, St Just – jag tror ditt sätt att hantera all information som strömmar emot oss är oerhört klokt. Verkligheten manipulerar man inte lika lätt som siffror och statistik.

    Nej H-E.R, du är inte alls ”knäpp” 😉 i alla fall inte knäppare än alla oss andra 😉 Det viktigaste, det vi aldrig får glömma, tror jag är att våra sanningar är lika mycket värda som alla ekonomers och politiska tankesmedjors. Ingen har monopol på sanningen, och människor och deras liv måste till slut alltid vara viktigare än siffrorna.

    Tack Pia för de vänliga orden!

  6. H-E.R

     /  december 8, 2007

    Precis Ilse-Marie, den egna sanningen finns där oavsett hur statistiken ser ut.
    Och om man tänker ”genomsnitt” som ofta är en måttståck för allehanda beräkningar så är det ju faktiskt så att om man sätter ena foten i en hink iskallt vatten och andra foten i en hink kokhett vatten så är det genomsnittligt ganska behagligt.
    Statistiskt sett 😀

  7. Ragge

     /  december 8, 2007

    ”Men en tanke som jag får rätt ofta är att uppfinningen med pengar som betalningsmedel måste vara ett gigantiskt feltänk. Utfört arbete och produktion av varor och tjänster är en sak, men pengarna är i sig något som delar och söndrar människor som inget annat.
    (nu dyker det snart upp en nyliberal och undrar hur jag är funtad)”

    Åtminstone en sak var rätt ovan 😉

    Vad tror du pengar är? Vore det bättre med byteshandel t.ex? Det är inte så att pengar endast är ett bytesmedel? Speciellt papperspengar, i jämförelse med t.ex guldpengar, har ju egentligen inget värde, utom värdet som bytesmedel.

  8. H-E.R

     /  december 8, 2007

    Ragge.

    ”Åtminstone en sak var rätt ovan

    Vad tror du pengar är? Vore det bättre med byteshandel t.ex? Det är inte så att pengar endast är ett bytesmedel? Speciellt papperspengar, i jämförelse med t.ex guldpengar, har ju egentligen inget värde, utom värdet som bytesmedel.”

    Ja visst är jag skicklig i min förmåga att sia om händelser i förväg? Nyliberalen dök upp 😀

    Jaja, jag vet Ragge. Pengar är arbete, arbete är pengar. Pengar är tid, tid är pengar.
    Den jag försökte återge var att ”pengar som betalningsmedel” kan tyckas vara ett gigantiskt feltänk, det jag baserade detta på är tanken på just pengar som medel för snabba klipp, dvs pengar i sig är ju i dagens läge bara några knapptryck. Det går definitivt alldeles för lätt att sko sig, att fiffla, att korrumpera, att över huvud taget handskas med frukten av andras och det egna arbetet.

    Men det är så det ser ut i samhället och ska detta ändras så förutsätter det samtidigt att utvecklingen inte bara bromsas utan även skickas ganska långt bakåt. Vilket kanske är emot människans natur eftersom då ”utveckling” sägs vara en av människans drivkrafter.
    Det var ett mycket långsökt resonemang av mig Ragge, det hör egentligen hemma i ett mer filosofiskt perspektiv och har så mycket av utopi i sig att det knappast är lönt att egentligen tänka på.

    Men för att återgå till statistik och undersökningar. Det är ekonomin och näringslivet som står i focus i den övervägande delen av den statistik som finns angående t ex välfärden, utöver detta försvinner även ytterligheter i statistiken. Vilket får som följd att många säkerligen aldrig får plats i de ”mallar” som skapas på basis av de uppgifter som statistikerna levererar.
    Ändå är det, som Ilse-Marie skriver, viktigt att den finns. Dels visar statistik ibland fakta som har svårt att annars komma fram, dels motverkar den påståenden som är helt felaktiga.

  9. St Just

     /  december 8, 2007

    Alla hittillsvarande ekonomiska system har haft sina brister. Bytesekonomierna kan för 2000-talets betraktare ses som primitivt, men försåg periodvis och länge människor med både mat och tak över huvudet och ibland goda tider.
    Dagens ekonomi där en marknad sägs bestämma värdet på allt som produceras – har sina poänger men det behövs inte mycket fantasi för att se hur instabil denna ekonomi är. Lika orolig och stirrig som börspojken som rusar omkring vid TV-inslag från Börsen, lika osäker och instabil är ekonomin.
    Värdet på pengarna är fiktivt – 1900-talets historia är fylld av överprodutionskriser, extrema inflationer eller handelskrig – då plötsligt värdet på hedervärda arbeten som att bygga skepp, broar, odla potatis eller bomull, plötsligt sjunker som stenar i hav. De som arbetar förlorar sina jobb, får gå från hus och hem, skördar bränns upp, företag säljs för en spottstyver …

    Värdering av människors arbete i pengar är synnerligen ovetenskapligt, relativt och tillfälligt. Minns att bytessamhällena existerat i tusentals år – kapitalismen bara några hundra år med de värsta kriserna och de mest omfattande krigen i historien. Dock ges vi ofta känslan av att vi deltar i det mest utvecklade ekonomiska systemet – skapelsens krona.

    Jag är överygad om att 1900-talets ekonomiska kriser ligger nära i tiden, vi undgår inte marknadens svartaste sidor.

  10. H-E.R

     /  december 8, 2007

    St Just.
    ”Värdering av människors arbete i pengar är synnerligen ovetenskapligt, relativt och tillfälligt. Minns att bytessamhällena existerat i tusentals år – kapitalismen bara några hundra år med de värsta kriserna och de mest omfattande krigen i historien. ”

    Exakt. Mycket instabil och godtycklig beräkning vad gäller omsättandet av arbete i pengar, där finns grogrunden för makt också, dvs den makt som i negativ bemärkelse berövar människor på det värde som egentligen skulle tillförts deras arbete. Och penningvärdet gentemot utfört arbete kan ju aldrig heller hävdas av den enskilde då det genom samma godtycklighet avtalsskrivits och lagförts som allenarådande.
    Förbaskat svår fråga, jag diskuterar den rätt ofta med några bekanta, dvs hur skulle världen, svälten, orättvisorna komma att se ut om vi då gick tillbaka i utvecklingen och använde byteshandel?
    Tyvärr är ju frågan troligen så utopisk att den aldrig får någon relevans politiskt, där går ju uvecklingen spikrakt åt motsatt håll.
    Vilket inte hindrar att frågan är intressant.

  11. Ragge

     /  december 8, 2007

    ”Förbaskat svår fråga, jag diskuterar den rätt ofta med några bekanta, dvs hur skulle världen, svälten, orättvisorna komma att se ut om vi då gick tillbaka i utvecklingen och använde byteshandel?”

    Mycket som skrivs är korkat men detta tar priset. Du måste väl ändå inse att byteshandel är galet inneffektivt. Pengar har använts i många hundra år. Utan att använda pengar omöjliggörs flertalet transaktioner. Dvs handeln blir i princip omöjlig, eller iaf kraftigt begränsad. Det innebär en återgång till ett samhälle där människor till största delen är självförsörjande. Inser du hur mycket fattigare människor var i självförsörjande samhällen? Hur mycket mera svält det var?

    Möjligligheten till handel gör att människor kan specialisera sig, dvs en är jordbrukare och en är smed, osv osv. Specialisering och handel har skapat det välstånd vi har idag. Är det detta vänsterdrömmar handlar om, att föra samhället tillbaka till medeltiden?

  12. H-E.R

     /  december 8, 2007

    Ragge.

    ”Mycket som skrivs är korkat men detta tar priset.”

    Slappna av vetja, inte är det väl så farligt att diskutera sådant som faller utanför ramarna vad gäller gängse uppfattning om ”normalitet”.

    ”Är det detta vänsterdrömmar handlar om, att föra samhället tillbaka till medeltiden?”

    Ingen aning Ragge 🙂
    För min del är det bara ett sätt att försöka se längre än näsan räcker, ett ifrågasättande av en marknadsstyrd verklighet som på intet sätt ska ses som några ”önskedrömmar”.
    Oroa dig inte, världen kommer säkerligen att styras av girighet och maktbegär i fortsättningen också.

    Jag nämnde tidigare att det jag skrivit var utopiskt, försök därför att se det för vad det är.
    Det hindrar inte att det kan upplevas intressant att spekulera om olika tänkbara scenarier vad gäller frågan arbete/pengar.

  13. St Just

     /  december 8, 2007

    H-E.R, instämmer i ditt svar till Ragge -den nyliberala reflexen ulöses per automatik så fort marknadsekonomin kritiseras. Naturligtvis är arbetarrörelsen för handel, specialisering och utveckling – dessutom kan arbetarrörelsen ta ekonomin till en högre nivå genom det som saknas idag – en demokratisk kontroll och ett demokratiskt styre över ekonomin såväl som i politiken.

    Jag menar, vi lever på 2000-talet men har ägarformer, förmögenhetsklyftor som påminner snarast om feodalismen. Någon som känner till hur mycket av förmgenheterna som svenska adeln behärskade på 1600-1700-talen? 20, 30, 40 procent – eller?

  14. St Just och H-E.R har rätt (sic) så tillvida att där den penningburna marknadsekonomin fallerar, får byteshandeln en ”revival”. I länder där regimen låtit inflationen äta upp värdet av pengar fungerar ekonomin mellan medborgarna ändå hjälpligt tack vare byteshandel. Men jag har svårt att se att det skulle fungera på en större skala.

    Jag kan också delvis hålla med om att ”bubblor” skapar en svaghet i penningsystemen. För att de ska fungera som bäst krävs det åtminstone en teoretisk samstämmighet mellan de betalda/sparade pengarna och det värde (t.ex. tjänster och varor) man kan få ut för dem. Historien visar dock att ekonomin studsar tillbaka förhållandevis snabbt även efter de värsta bubblorna. Däremot kan stater göra en hel del för att långsiktigt förstöra en ekonomi. Därför tror jag inte för en sekund på St Justs förslag. Ju större politisk klåfingrighet, desto sämre fungerar ekonomierna och desto större är risken för total kollaps.

  15. St Just

     /  december 9, 2007

    Enbart ett demokratiskt styre över politik såväl om ekonomi, kan förhindra de sk ”bubblor” som skakar marknadsekonomin cykliskt, kortsiktigt såväl som under de längre vågrörelsernas djupa dalar som 30-talsdepressionen, världskrigen, oljekrisen osv.

    Att nå en ”teoretisk samstämmighet mellan de betalda/sparade pengarna och det värde (t.ex. tjänster och varor) man kan få ut för dem” är en blåögd illusion av stora mått. Det finns inget bestämt värde på en vara eller ett arbete – det är kaptalismens största osäkerhetspunkt, inget är eller går säkert. Allt fluktuerar och ändras i en allt snabbare takt utan minsta kontroll från regeringar, banker eller företag och deras ekonomers gissningar är inte bättre än våra barns eller barnbarns.

    Ingen ”teoretisk samstämmighet ” kommer att nås då varje företag är ute efter att endera sluka eller slukas. För att dölja detta obehagliga faktum får vi här och i media ofta höra precis vaga begrepp som ”bubblor”, ”studsa” i ekonomiska sammanhang. Inga kapitalister kommer annat än som en tidsbestämd kompromiss eller som ett tillfälligt monopol sträcka ut handen till en konkurrent och enas om värdet för varor och tjänster. I nästa sekund kommer han att försöka sälja hängsnaran till sin forne bundsförvant.

    Den som arbetar kan med rätta tolka och bedöma vad hans/hennes 8 timmars arbete är värt (precis som många kunde under bytesekonomin).
    Under marknadsekonomin är mekanikern som sätter samman en komplicerad borrmaskin ena dagen värd 150:-/tim för maskinen som kostar 900:- för kunden. Något senare betalas mekanikern 65:-/tim då för många borrmaskiner producerats och konsumenten inte kan betala 900:-. Eller så blir mekanikern arbetslös, då produktionen flyttas till Kina där den kinesiske mekanikern får 2:-/tim och borrmaskinen under en kort reas på ÖB för 99:-.

    Att inte välja att kontrollera ekonomin är onekligen efterblivet i denna tid – varför låta just den lyda under samma minoritetslagar som för de medeltida finansherrarnas i Venedig?

    Vi kanske ska överföra den politiska makten till en furste också?

  16. fundersam

     /  december 9, 2007

    Ni får kritisera marknaden bäst ni vill, alla har rätt till en åsikt.

    Pengar har värde för att vi ger det värde. Många säljer sin arbetstid för pengar för att kunna köpa det de behöver eller vill ha. Om en skomakare vill ha en tandborste slipper h*n leta upp en fabrik där de tillverkar tandborstar (och hoppas att de behöver skor). Pengar finns i polynesien i form av stenskivor eller pärlor. Människan har själv uppfunnit detta hjälpmedel för att bygga bort ineffektivitet. Vi kan altså förbjuda sedlar och mynt men inte pengar. Pengar är roten till onda saker lika lite som det är roten till goda saker, detta eftersom det inte är ett levande väsen. Vill vi avskaffa onda saker skall vi börja med oss själva. Vi som diskuterar på denna blogg tycker olika i många saker men jag tror att var och en av oss tror sig ha botemedlet på samhällets problem, oenigheten verkar enbart handla om att politiker är viktigare än politik.

  17. H-E.R

     /  december 9, 2007

    fundersam.

    ”Pengar är roten till onda saker lika lite som det är roten till goda saker, detta eftersom det inte är ett levande väsen. ”

    I och för sig stämmer det, men pengar är som jag skrev förut bara ett knapptryck. Det går enkelt och snabbt att köpa och sälja, men det är också lika enkelt att göra klipp, fiffla, tvätta pengar, korrumpera, muta osv. Plus det faktum som St Just skrev om tidigare, godtyckligheten i värderingen av utfört arbete.

    Så här skriver St Just i inlägg 15 (hela det inlägget är bland det vettigaste jag läst på länge):
    ”Det finns inget bestämt värde på en vara eller ett arbete – det är kaptalismens största osäkerhetspunkt, inget är eller går säkert.”
    Det är exakt som det förehåller sig, det visar sig ju också i den flora av olika teorier från banker och ekonomer om hur utvecklingen kommer att te sig. Där finns en uppsjö av olika teorier. Det finns inte ett smack hållbarhet i detta. Därmed inte sagt att pengarna som betalningmedel är just roten till det onda, kanske är det snarare de snabba och okontrollerade svängningarna i ekonomin.

  18. Liberal student

     /  december 9, 2007

    ”Eller så blir mekanikern arbetslös, då produktionen flyttas till Kina där den kinesiske mekanikern får 2:-/tim och borrmaskinen under en kort reas på ÖB för 99:-.”

    Det kapital som har frigjort kan användas inom andra områden och som leder till fler jobb där den ny arbetslösa mekanikern kan få jobb. Och den kinesiska mekanikern kommer säkerligen höja sin lön sinom tid och förbättra levnadsvillkoren. Om du nu ska kritisera kapitalismen så är Kina ändå ett rätt dåligt exempel 🙂

    Det du precis beskrev kallas för utveckling och ju mer du försöker bekämpa den desto mer förstör vi för de fattiga att ta sig ur fattigdomen? Om du nekar den kinesiska arbetaren jobb så kan de inte lyfta sig ur fattigdomen? Men det kanske inte spelar så stor roll för dig?

  19. fundersam

     /  december 9, 2007

    Det finns ingen vinnare i att bygga in tröghets i systemet. Jag är osäker på vilka svängningar ni menar som skulle blivit större. Jag kan nämna två exempel på att svängningarna iställer har minskat.

    1A. 1997-1998 Kreditmarknaden: Long Term Capital Management (LTCM) förvaltades av bl.a Merton Scholes en fysiker som fått riksbankens pris för optionsteori härledd på Ito:s lemma. Dessa genier kunde inte förutse Asienkrisen och kapitalet urholkades när ruska staten inte kunde betala sina skulder. Påföljden blev kännbar för hela världen väldigt snabbt.

    1B. 2007 Kreditmarknaden. Subprimelånen för låntagare med dålig ekonomi börjar göra sig gällande i låneinstitutens kvartalsrapporter under sommaren och under hösten. Då låntagare inte kan betala sina lån skrivs lånen av som en förlust. Krisen har dock spritts ut och många äger delar av de dåliga lånen i olika pakets som säljs med ”knapptryckningar till höger och vänster”.

    Summorna är ej intressanta det som är av betydelse är att då ingen enskild bank sitter med alla dåliga lån är alla med och delar på förlusten. När LTCM krashade så låg förlusten i en rörelse och kontrollerades av fåtalet skarpa hjärnor men fortfarande inga spåtanter. Den spridning av risk och investeringar vi ser är faktiskt den bästa försäkringen vi har mot en kollaps.

  20. fundersam

     /  december 9, 2007

    St Just Brukar föreslå planekonomi. Detta är ett system där en central plankommitte (typ GOSPLAN) styr vilka råvaror som skall vart och varför. Detta har aldrig fungerat i verkligheten. Gapande hyllor i livsmedelsbutiker kanske övertygar den trogne. Anledningen till att det inte fungerar är att det är omöljigt för en grupp av personer att veta om Greta i Falun vill ha en röd eller blå bil, om Hans i Motala äter ägg eller flingor och hur många paket. När de lokala butikerna skall få sina tilldelningar är beslutet redan gammalt när Hans Gifter sig med Greta och båda flyttar till Örebro där det varken finns röda eller blåa bilar eller ägg och flingor då ingen äter varken flingor eller ägg i örebro och bilarna är gula. Lösningen på detta allokeringsdilemma är att besluten fattas lokalt av handlaren vilket omöljiggör planekonomins existens (Såvida man inte skall ha en plankommitté för varje kommun)

  21. Vill man verkligen skapa extrem osäkerhet ska man lägga makten över ekonomin i några få händer på det sätt St Just och H-E.R förespråkar. Då räcker det att några politiker har en dålig dag för att skicka ekonomin kraschande mot marken som en brinnande humla. Vi ser hur ”lyckat” det konceptet är i de länder där ekonomin socialiserats, dvs. helt underställts den politiska makten. 1700% inflation bjudet av marxisten i hörnet. Är det någon som bjuder över?

    Marknadsekonomi är i allra högsta grad demokratisk. Alla har någon makt, ingen har all makt.

  22. PS. Att företag skulle vara ute efter att sluka eller slukas är rent nonsens. Var får du sådant trams ifrån? Företag samarbeter ständigt och jämt. I många fall under flera decennier.

    Bengans Förpackningsmaskiner AB köper elektroniken från Nisses Elmekaniska för att de är bäst på sådant och chassit från Evas Plåtverkstad för att de är bäst på de bitarna. På vilket sätt skulle någon av dem tjäna på att vid varje tidpunkt ha kniven redo att sticka i ryggen på sina leverantörer/kunder? Däremot har de allt att tjäna på fredligt samarbete. Det förutsätter en sak och jag vet att det är ett ord som du inte förstår St Just. Kanske kan du be någon mer insiktsfull socialist att förklara ordet för dig. Nyckelordet är: frivillighet.

    Lästips som bl.a. berör marknadsekonomin: James Surowiecki – The Wisdom of Crowds (Why the many are smarter than the few).

  23. Visst är det så att man kan ljuga, eller vilseleda hur mycket som helst med hjälp av statistik. Men därifrån till att ”det finns ingen sanning” är steget långt, och tar man det så inser man nog inte att man spelar just borgerligheten i händerna idag.

    Få saker får mig att reagera så kraftigt som när folk talar om att vi alla lever med våra individuella och olika sanningar. Då har man urholkat begreppet ”sanning” till att betyda ”subjektiva föreställningar”. Samtidigt har man frånhänt sig alla möjligheter att påvisa felaktigaheter eller att somliga lever med vanföreställningar.

    Det finns förvisso en sanning, där utanför oss själva. Den är förvisso svår att avsläja och att fånga, men den finns. De flesta av oss har vissa föreställningar om denna sanning, men våra föreställningar är inte detsamma som sanningen, på samma sätt som vår bild av en stol inte är själva stolen.

    Det här att tala om ”sanningar” på det här sättet, även om det dessvärre var vänstern som började under 60-talet, har blivit en del av det orwellska nyspråket, som gör oss alla tankefattigare och fungerar synnerligen förvillande.

  24. Thomas

     /  december 9, 2007

    Kerstin, jag håller i grunden med dig. Det är viktigt att skilja på FAKTA och ”subjektiva föreställningar”, annars riskerar man att hamna i en ”relativism” där ”anything goes”.

    Denna relativism riskerar att missbrukas av de som vill dölja fakta, exempelvis hävda att nazisternas förintelse av judar aldrig egentligen ägt rum. Att det hela bara är en fråga om inividuella tyckanden. Detta är en livsfarlig och för demokratin förödande ståndpunkt.

    Men samtidigt måste vi vara uppmärksamma på hur fakta presenteras, vilka urvalskriterier som används osv. När det gäller begreppet ”sanning” har detta sannerligen fyllts med varierat innehåll genom idéhistorien.

    När jag själv använder uttrycket ”min sanning”, vilket många av oss gör i vardagen, menar jag inte enbart en samling fakta utan då åsyftar jag också mina värderingar: det jag anser är eftersträvansvärt. ”Min sanning” inbegriper i denna vardagsspråkliga betydelse alltså både ”varat” och ”börat”. Därmed förstår du att jag anser det är viktigt att göra en tydlig distinktion mellan ”varat” (=hur något faktiskt är, ”fakta” m.m.) och vad jag själv anser bör förändras i världen (det s.k. börat).

    Kerstin, om du försöker tänka utifrån detta perspektiv och dessa definitioner tror jag vi två i grunden är ense med Ilse-Marie.

  25. Fille

     /  december 9, 2007

    Kerstin, du har ett viktigt ärende. Men jag tycker att du i detta fall försöker göra en kunskapsteoretisk fråga av något som egentligen mera handlar om semantik.

    Jag håller helt och hållet med dig när du skriver ”vår bild av en stol inte är själva stolen”. Så är det. Det är viktigt att skilja på subjektiva föreställningar och faktiska förhållanden. Men sedan kan man välja att lägga in olika innebörd i orden.

    Man skulle faktiskt kunna tänka så här också: Vår bild av en stol (=”vår sanning”) är inte själva stolen (=fakta).

    Om du lägger denna (inte helt ovanliga) betydelse i orden ovan förstår du att det som vid fösta anblicken kan tyckas vara en skillnad i huruvida det finns en sanning eller ej istället handlar om definitioner och vilken innebörd man ger olika ord. 🙂

  26. H-E.R

     /  december 9, 2007

    LibeRatio.

    ”Vill man verkligen skapa extrem osäkerhet ska man lägga makten över ekonomin i några få händer på det sätt St Just och H-E.R förespråkar.”

    Ajabaja ordförvrängare. Åtminstone jag har aldrig skrivit att jag vill lägga ekonomin ”i några få händer”.

  27. H-E.R

     /  december 9, 2007

    ps.
    Jag hittar ingenstans där St Just vill ”lägga ekonomin i några få händer” heller.

    Ska försöka läsa igenom hela slingan noggrant, har jag fel så ber jag om ursäkt.

  28. St Just

     /  december 9, 2007

    Utgående från ilse-maries tänkvärda inlägg om statistik och sanningar, reflekterade jag om hur många försök det görs för att dölja den fattigdom och maktlöshet som existerar inför våra ögon.
    Nyliberalerna som karaktäriseras just av en blind tro på sin ekonomiska tro och statistiska trapetsnummer, angrep ilse-marie för att vilja införa en bytesekonomi då hon ifrågasatte existerande penningsystem som värdemätare.
    I några ytterligare inlägg reflekterade jag då över den korta, blodiga och krisartade perioden kapitalism i mänsklighetens historia och ifrågasatte dels tanken på ett bestämt värde på arbete och varor som fiktivt, oförutsägbart och fullständigt orättvist.
    Under natten har nyliberalerna filat på motelden.
    fundersam försöker sig på att försvara värdet på varor och arbeten. Han påstår att ”vi ger det värde” helt enligt sin ekonomibok. Frågan är bara vilka är ”vi”. De indiska barnarbetarna har säkerligen annan uppfattning om värdet än HM-direktörerna. På samma sätt är priset på varor inte faktiska och objektiva utan baserade på tusen och en faktorer som råvarutillgångar, inbördeskrig, huspriser, valframgångar, bedrägerier, facklig organisering, TV-inslag, sänkt eller höjd reklamskatt, kändisar … Naturligtvis får jag från fundersam dessutom ett barnsligt exempel om hur fantastisk marknaden är på att leverera till Greta i Falun. Det är svårare att förklara varför marknaden inte förmår leverera mat till dem som svälter, mediciner till AIDS-sjuka, vatten till törstande …
    liberal student vågar sig på att diskutera Kina. Jag har uppskattar vilka många säkert vet tillväxten av den kinesiska arbetarklassen och uppmanar var och en att stödja deras fackliga organisering mot den kinesiska kapitalismen. Det är en stor ironi att hela den västkapitalistiska världen (i synnerhet Sverige) idag haltar vidare tack vare en byråkratisk, stalinistisk politisk diktatur med råa marknadskrafter som motor. Historien tar ibland gigantiska språng och idag är Kina nyliberalernas Shangri la.
    LibeRatio till sist fortsätter det barnsliga ekonomiexemplen med att rada upp olika leverantörer från Bengans förpackningar till Evas Plåt som bevis för att företag samarbetar ”fredligt”, ”frivilligt” och inte alls är ute för att sluka någon eller riskerar at slukas.
    Man undrar onekligen om LibeRatio hört talas om t ex företagen Nokia, Ericsson, Samsung mfl och deras mobiltillverkning som för övrigt är en perfekt illustration till prisernas oberäknelighet (du får mobilen för 1:-). Var finns det fredliga samarbetet? Har han hört talas om ”aggresiv prisföring” och alla övriga krigsliknande termer? Jag menar – LibeRatios inlägg är ju till och med ett angrepp på ”den fria konkurrensen”!
    Att räkna upp en leverantörskedja var svag bevisföring för företagens samarbete och fredlighet – inte ens det håller. Så fort Bengan hittar en billigare plåtleverantör, så dumpar han Eva – inga band, ingen lojalitet – enbart för att själv klara skinnet.

    Jag undrar fortfarande varför vi under 2000-talet ska acceptera en förmögenhetsklyfta som inte står det medeltida Venedig efter och om vi inte därför för att fullständiga bilden, i så fall borde kora en furste.

    Ledsen för längden, ilse-marie – men jag ville kommentera flera av de nyliberalas skenargument.

    🙂

  29. fundersam

     /  december 9, 2007

    2/3 av världens befolkning lever i ett fattigt jordbrukssamhälle. Samtidigt betalar EU och USA ut feta subventioner till sina bönder och håller priserna på konstlat låga nivåer. Bästa sättet att angripa fattigdom är att avskaffa handelshinder för de varor som tredje världen har att erbjuda, bistånd kan inte lösa underliggande problem.

  30. Såvida inte alla ska bli politiker så är det att lägga ekonomin i få händer att socialisera den. Noterar också att St Just antingen helt saknar historiekunskaper eller medvetet ignorerar dem. Hur många fungerande socialiserade ekonomier känner du till?

    Ett tips för att hålla nere längden på dina kommentarer St Just är att _bemöta_ dem. Ingen är intresserad av en recension. Alla här är läskunniga.

  31. H-E.R

     /  december 9, 2007

    LibeRatio.
    ”Ett tips för att hålla nere längden på dina kommentarer St Just är att _bemöta_ dem. Ingen är intresserad av en recension. Alla här är läskunniga.”

    Protest!!!
    Ingen är intresserad? Åtminstone jag har stor behållning av det St Just skriver, det är både fakta och personliga ställningstaganden som lyfter.
    Ibland blir inlägg långa, om ämnet är sådant att det inte går att skriva kortare.

  1. Svensson » Blog Archive » En nyliberal lögnare till!
  2. Köp inte propagandan « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: