Klyftor, lögner och de stora fifflarna

Den senaste tiden har vi vanliga löntagare fått höra att vi ”fuskar” både med bidrag och skatter. Ja Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv hade till och med nyligen mage att, på mycket lösa grunder, påstå att 95 procent av oss är fifflare.

Nu visar en ny rapport från skatteverket att de verkliga ”storfuskarna” inte alls hör hemma bland oss vanliga arbetare, istället är det företagare, det vill säga Svensk Näringslivs medlemmar, som står för drygt 71 procent av skattefusket.

Så här skriver Olov Abrahamsson i NSD;

Staten snuvas årligen på 133 miljarder kronor i skatter. 133 tusen miljoner kronor i skatteundandraganden är ett svindlandet stort belopp.

Företag, små såväl som medelstora och stora (= Svenskt Näringslivs medlemmar), står för drygt 71 procent av skattefusket eller 95 miljarder kronor.

Rika privatpersoners obeskattade tillgångar, undangömda i utlandet, står för nästa stora post – 10 miljarder kronor (förmögenheter som alliansregeringen nu vill ge skatteamnesti åt.)

Nittio procent av alla skatter, eller 1 300 miljarder kronor, betalas in utan vare sig kontroller eller påminnelser, konstaterar Mats Sjöstrand, generaldirektör för Skatteverket.

Man kan fråga sig varför den moderatstyrda regeringen och Svenskt Näringsliv så ensidigt fokuserar på vad de kallar ”bidragsfusket”? I sin debattartikel om ”fusket” friskrev till och med Svenskt Näringsliv en grupp bestående av en ”storstadselit, där många politiker ingår…” från att bidra till den enorma fusksiffran på 95 procent av Sveriges befolkning. De sades helt enkelt inte vara ”medvetna om vad som pågår”.

Verkligheten visar sig nu vara precis tvärt om.

De allra flesta av oss lever laglydigt, betalar våra skatter och ”fuskar” inte till oss några ”bidragspengar” (precis som Petter Larsson avslöjade i Aftonbladet).

Dessutom, att tala om ”bidragsfusk” när man egentligen menar ersättningar från social- och arbetslöshetsförsäkringen är direkt vilseledande och felaktigt.

Men varför då alla dessa anklagelser och utpekanden?

Kan det ha något att göra med att regeringen själv visat sig vara till bredden full av skattefuskande moderatministrar? Eller att Svenskt Näringslivs medlemmar inte har intresse av att rikta ljuset på sin egen privatmoral?

Det finns många sätt att fuska på. Ett är att fuska med siffror, ett annat är att fuska med ord. Regeringen och Svensk Näringsliv gör bådadera!

*

LO-tidningen i dag;

Lönegapet mellan direktörer och arbetare fortsätter att växa. Medan lönerna för anställda ökar i jämn takt med tre fyra procent om året tar direktörerna jättekliv uppåt i lönetrappan.

Direktörernas lönelyft; 57 procents på tre år!

Förra året tjänade en direktör på landets 100 största företag motsvarande 34 industriarbetarlöner. Det är en klar ökning jämfört med 2005, men framför allt en kraftig ökning av löneklyftan jämfört med för fem år sedan. Då tjänade en genomsnitts-vd ungefär 22 industriarbetarlöner.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

19 kommentarer

  1. Mycket bra inlägg. Diskuterade denna fråga med många alliansanhängare innan valet. De största skattefuskarna är småföretagen, det är knappast en hemlighet, det är en utbredd och accepterad kultur. Mycket som inte har med verksamheten att göra ”skrivs på företaget”. De argumenterar allt som oftast som om det vore någon form av civil olydnad, en protest mot högskattesamhället. men de tycks ha missat att civil olydnad bygger på att man står för vad man gör inte att fuska och gömma undan. Alliansregeringens trovärdighet i frågan om skatte- och bidragsfusk är lika med noll, det var den redan innan alla ministerskandaler.

  2. Petter

     /  november 29, 2007

    Du fortsätter sätta fingret på viktiga (och ibland riktigt ruttna) delar av det samhälle vi lever i!

    Numera läser jag din blogg flera gånger om dagen, vilket jag ser att många nyliberler också gör 🙂

    Se detta som ett gott betyg! Med din blogg, Ilse-Marie, hotar du tydligen den idévärld som bygger upp klassorättvisorna! Detta till glädje för mig och förtret för somliga andra. 🙂

  3. Vad tusan har det här med DN:s artikel om boindex att göra?

  4. Ragge

     /  november 29, 2007

    ”Direktörernas lönelyft; 57 procents på tre år!”

    Vad tjänar sådan här jämförelser för syften egentligen? Borde direktörernas löner begränsas? Ska man samtidigt höja industriarbetarnas löner? Vem ska bestämma detta måste man undra.

    Antag nu t.ex att man skulle rösta om löner. Det innebär samtidigt att man måste bestämma över produktionen. Löner i marknadekonomin fungerar som en mekanism som också rekryterar arbetskraft till olika yrken. Om man skulle rösta om lönerna och det inte blir någon som vill utföra vissa jobb vad ska man göra då? Tvångskommendera?

    Vad jag vill säga alltså är att man inte kan bestämma över lönebildningen utan att bestämma över produktionen. Det innebär en ren planekonomi, och det är väl ingen som önskar utom möjligen St Just.

    Men om man inte ska bestämma över lönebildningen, vad är då syftet med sådan här rapporter? Propaganda för fackmedlemmar och socialister? Något som uppmuntrar människors känsla av att sammhället är orättvist bara för att vissa tjänar mer än andra kanske?

  5. Sorry, Diversiferierad, det blev fel – tar genast bort länken!

  6. Ragge

     /  november 29, 2007

    ”Svensk Näringslivs medlemmar, som står för drygt 71 procent av skattefusket.”

    St Just.

    Det är väll inte speciellt konstigt egentligen. Utan att ha några siffror gissar jag att företagen är de som betalar den största andelen av skatten som staten tar in. Så det är väl logiskt att den största inbetalaren också står för majoriteten av fusket.

  7. St Just

     /  november 29, 2007

    ”vad är då syftet med sådan här rapporter?” undrar Ragge som absolut inte störs av rapportens besked:
    ”det (är) företagare, det vill säga Svensk Näringslivs medlemmar, som står för drygt 71 procent av skattefusket.”

    Däremot störs Ragge av att rapporten publiceras, dvs att folk får reda på vilka de verkliga tjyvarna är. Det blir ju bara ett stöd åt ”fackmedlemmar och socialister” och får ju människor att tro ”att sammhället är orättvist bara för att vissa tjänar mer än andra”

    Just det – rapporten är onekligen ett stöd åt oss till vänster och ett grundskott mot alliansregeringens jakt på sjuka och arbetslösa.

    Är det inte härligt med rapporter?

    🙂

  8. Ragge

     /  november 29, 2007

    Ja men du ignorerade nu frågan St Just.

    Hur ska lönebildningen bestämmas? Direktörlönerna är tydligen för höga och industriarbetarna för låga. Det resonemanget låter som att man vill bestämma över lönebildningen. Och om lönebildningen ska bestämmas för mer eller mindre alla yrken (t.ex genom omröstning) då måste också produktionen planeras, det är bara ett faktum.

    Då undrar man ju om det verkligen är planekonomi som vänstern är ute efter? Det är ju det som är alternativet. Man kan ju inte säga att vi ogillar marknadens utfall av löner men vi vill ändå ha kvar marknaden. Det är ju som att säga att vi vill äta kakan och ha den kvar..

    Antingen planerar man löner och produktion, eller så låter man marknaden sköta det.

    Om man inte vill ha planekonomi då har rapporten egentligen inget syfte, utan tjänar mest till att rättfärdiga människors känsla över att deras lön är orättvis.

    (Ifs ganska rationellt, människor gillar ju att jämföra sig med andra. Jag kan tänka mig att direktörerna sneglar på vad deras utlänska kollegor tjänar och tycker att de är lågavlönade. Eller varför inte deras polare inom Private Equity där lönerna är mer hemliga och väsentligt högre.)

  9. fundersam

     /  november 29, 2007

    Om Mona vinner valet kan hon ju föregå med gott exempel och sätta lönenivån för ALLA jobb inom den offentliga sektorn till 20′ i månaden om hon vinner valet. Då blir det ju solidariskt där eller hur?

    (hur många läkare som söker tkänst i vårt ”utmärkta” planekonomiska sjukvårdssytem kan ni säker själv räkna ut.)

  10. St Just

     /  november 29, 2007

    Lika usla på frågor om arbetarbefolkningens fri- och rättigheter, lika tunna är nyliberalerna på fråga om lönebildning. De verkar tro på marknaden som något stående över oss människor av kött och blod – likt vissa religiösas överdrivna tro på en helig ande.

    Så här är det.
    Löner bestäms i huvudsak utifrån tre faktorer:

    • Företagen ser goda möjligheter att tjäna stålar men saknar arbetskraft. Löner och förmåner stiger helt plötsligt. Jag har själv varit med när företagare trampade in på gamla AMU-center och nästan slogs om halvutbildade svetsare.

    • Många arbetare och sämre med jobb – företagen passar på att sänka löner, lägga ned företag, flytta produktion till andra delar av världen, vägra teckna kollektivavtal osv … ungefär som idag.

    Dvs några rättvisa löner finns inte – det bestäms av ovanstående samt en annan mycket viktig faktor:

    • graden av organisering och styrka hos arbetarna och motståndarna; arbetsgivarna. Starka fack med tuffa ombud och med hög organisering, fixar högre löner än oorganiserade arbetare, svaga fack och mesiga förhandlare. Detsamma gäller naturligtvis även på arbetsgivarsidan.

    Har man varit med ett tag, vet man att lönerna bestäms av dessa faktorer och inte någon mystisk kraft kallad marknaden. Inte heller är det konsumenten eller individen som beslutar annat än i liten grad.

    Naivt säger Ragge: ”Direktörlönerna är tydligen för höga och industriarbetarna för låga. Det resonemanget låter som att man vill bestämma över lönebildningen.”

    Varje dag bestämmer några genom sin styrka hur höga eller låga lönerna ska bli. Det inte arbetaren lyckas kämpa sig till det lägger arbetsgivarna och de tunga aktieägarna beslag på.

    Sedan är det upp till var och en och bestämma sig på vilken sida man vill befinna sig. Ragge säger ”Direktörlönerna är tydligen för höga och industriarbetarna för låga.” Han visar tydligt att han inte störs av att dirrarna roffar åt sig inte helleröver att ”Svensk Näringslivs medlemmar … står för drygt 71 procent av skattefusket.”

  11. Ragge

     /  november 29, 2007

    Imponerand inlägg St Just. Du visar att du i alla fall förstått någonting.

    Som du riktigt påpekar påverkas av företagens förväntningar av framtida affärsmöjligheter. Likadant påverkas lönerna om förutsättningarna för tillväxt försämras, dvs om företagen inte expanderar.

    ”graden av organisering och styrka hos arbetarna och motståndarna; arbetsgivarna. Starka fack med tuffa ombud och med hög organisering, fixar högre löner än oorganiserade arbetare, svaga fack och mesiga förhandlare. Detsamma gäller naturligtvis även på arbetsgivarsidan.”

    Detta däremot är enligt den svenska modellen med centraliserade löneförhandlingar. Den är skapad politiskt. Det finns ingenting naturligt med detta, löneförhandlingar skulle lika gärna vara decentraliserade.

    Detta är dessutom endast en funktionell uppdelning. Möjligheterna till höjningar av lönerna bestäms ändå av produktivitetstillväxten i eknonomin. Om de generella löneökningarna är högre än produktivitetstillväxten så blir det inflation. Därmed riskerar de nominella löneökningarna att försvinna som inflation. Utrymmet för löneökningar förändras alltså inte av formen för förhandlingarna, utan av ekonomin.

    Sen är detta sjukt förvirrat argument:

    ”De verkar tro på marknaden som något stående över oss människor av kött och blod – likt vissa religiösas överdrivna tro på en helig ande.”

    Marknaden utgörs av människor av kött och blod ingenting annat. Att sedan marknaden är mycket effektivare än central planering det är något som historien utvisat. Men det visar bara att när alla människor är fria att fatta sina egna ekonomiska beslut leder det till det mest effektiva utfallet, i sann demokratisk anda. Det står i skarp konstrast till att någon planerare fattar beslut över huvuden på andra.

  12. St Just

     /  november 29, 2007

    Ragge tilltro till marknaden är, hävdar jag religiös:
    ”när alla människor är fria att fatta sina egna ekonomiska beslut leder det till det mest effektiva utfallet, i sann demokratisk anda.”

    Ren metafysik – då människan på grund av marknadsekonomi inte är fri, då ineffektivteten och marknadens anarki visas inte minst av effekterna av det katastrofala resursslöseriet med skräckscenariot 5-6 graders temperaturshöjning. (se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2708&a=719766)

    Den sanna demokratiska andan har Ragge tidigare redan visat vad den är värd när det gäller fördelningen till arbetarna:

    ”Man måste anstränga sig och erbjuda andra något av värde för att kunna få något av värde tillbaka.”

    Sedan sätter Ragge upp en konstlad motsättning mellan centrala och decentraliserade förhandlingar. Jag utgår från vad som gynnar arbetarbefolkningen – centrala förhandlingar då man kan sätta press med största möjliga antal fackföreningar bakom, är mycket bra vapen mot arbetsgivarna.

    Att använda sig av kolletivets styrka och dessutom se till att medlemmarna för rösta om varje avtal innan det godkänns – det är demokrati det!

    🙂

  13. fundersam

     /  november 29, 2007

    St Just

    Du är inte direkt pragmatisk i din tro på att det offentliga löser alla problem. Man skulle nästan kunna tro att du är lite småreligiös när det gäller din tro på Marx och hans läror.

    Kasta sten i glashus, har du hört den förr 😉

  14. Ragge

     /  november 29, 2007

    ”Sedan sätter Ragge upp en konstlad motsättning mellan centrala och decentraliserade förhandlingar. Jag utgår från vad som gynnar arbetarbefolkningen – centrala förhandlingar då man kan sätta press med största möjliga antal fackföreningar bakom, är mycket bra vapen mot arbetsgivarna.

    Att använda sig av kolletivets styrka och dessutom se till att medlemmarna för rösta om varje avtal innan det godkänns – det är demokrati det!”

    Nu utgår du ifrån att varje individ i kollektivet har en uppfattning som stämmer med kollektivet. Samma sak med centrala löneförhandlingar, det förtar individen från individuella förhandlingar. Istället är man tvungen att acceptera en utfallet av förhandlingar som pågår långt över huvudet på individen. Och enda möjligheten att påverka är en omröstning… som kommer att gå på vad majoriteten vill.

    Ja du St Just du gillar verkligen att drömma om att individen ska underkasta sig kollektivets vilja.

  15. St Just

     /  november 29, 2007

    Att demokratiskt få rösta om till exempel sitt löneavtal får Ragge att verka odemokratiskt! Vi som lever tillammans med människor accepterar att vi efter en demokratisk debatt faktiskt kan följa ett fattat beslut.

    Att däremot arbetaren ska acceptera politikers och företagsledares tal om att produktiviteten inte tillåter löneökningar eller det är arbetarlönerna som orsakar inflationen – det är onekligen att underkasta sig överheten.

    Ett bevis för hur mycket individen bestämmer. Jämför tre yrken; restaurangbiträdet, sjukvårdsbiträdet och gruvarbetaren så är det otvetydigt så att alla tre för att tala med Ragge ”anstränger sig och erbjuder andra något av värde” – dock skiljer det 10 000 kronor i lön från restaurangbiträdets 16900 via sjukvårdsbiträdets 19600 till gruvarbetarens 26200. Och främsta skälet – gruvfackets styrka och en stark sammanhållning.

    På många restaurager, salladsbarer till exempel 😉 blir det oftast individuella avtal – resultatet syns tydligt i lönestatistiken.

    Ensam är svag, helt enkelt.

  16. H-E.R

     /  december 3, 2007

    Måste klämma in en grej här för det passar under denna rubrik.
    Har talat med en golvläggare på telefon som ska göra ett jobb i januari här.
    Vi pratade och bestämde ungefärlig dag och tid och så kom det fram till priset då.
    -En sak ska du ha klart för dig, sa golvläggarn. Inget moderattjafs, för det sysslar jag inte med. Kvitto.
    – Ja naturligtvis sa jag då, klart det ska vara kvitto 🙂

  17. Sedelärande historia H-E.R! Kvitto så klart! 😉

  18. Ragge

     /  december 3, 2007

    ”dock skiljer det 10 000 kronor i lön från restaurangbiträdets 16900 via sjukvårdsbiträdets 19600 till gruvarbetarens 26200. Och främsta skälet – gruvfackets styrka och en stark sammanhållning. ”

    Det kan kanske ha nåt att göra med ökad efterfrågan på råvaror…

  19. H-E.R

     /  december 3, 2007

    Ragge….
    Hur menar du nu då?
    Råvaran kan jag rimligen härleda till gruvarbetaren, i viss mån också till restaurangbiträdet (om än kanske indirekt, nu menar jag då råvaror i form av mat och destillerade drycker)
    Men råvaran vad gäller sjukvårdsbiträdet då?
    Nu får du komma med en bra förklaring Ragge 😀
    Patienten som råvara? Hm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: