Nygammal politisk propaganda

När SNS en gång i tiden bildades talade många om att vi fått ett ”näringslivets ABF”. En organisation som satte kunskap och bildning i högsätet. Man sa sig då sträva efter att ta fram ett så opartiskt beslutsunderlag till parterna på arbetsmarknaden och politikerna som möjligt.

Därför är sorgligt att se hur SNS utvecklats de senaste åren. Idag tvingas man tyvärr konstatera att SNS mest producerar politisk propaganda förklädd i vetenskapliga termer. Syftet tycks vara att ersätta välfärdsstaten och den generella välfärden med en nyliberal samhällsmodell.

Det senaste exemplet är den ”SNS-undersökning” som presenteras på DN-debatt. Huvudbudskapet är att vi i framtiden måste göra oss av med den generella välfärdspolitiken, sänka ersättningarna i socialförsäkringarna, sänka skatterna, låta de sociala klyftorna öka osv.

Känns visan igen? Svenskt Näringslivs Fölster och Timbros Munkhammar hade knappast sagt det bättre själva.

SNS-debattörerna använder sig av teoretiska antaganden som allt fler internationella ekonomer och analytiker idag börjar överge. Till exempel har den amerikanske ekonomen Richard Freeman, som tidigare anlitades av SNS, när han försöker analysera det s.k. nordiska undret konstaterat att de gamla nationalekonomiska verktygen inte räcker till för att förklara det faktum att de nordiska välfärdsstaterna år efter åt toppar olika rankningar när det gäller tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft.

De nordiska länderna blir i den gamla (nyliberala) SNS-teorin en humla, som flyger trots att detta enligt teorin skall vara omöjligt. Freeman konstaterar numera att empiri och teori inte stämmer överens. Det som nu behövs är därför att utveckla teoretiska verktyg som bättre förklarar empirin.

Vi bör däremot inte, så som SNS-debattörerna gör i sin debattartikel, fortsätta att försöka trycka in empirin i en förlegad teoriram. Man kan undra varför SNS inte längre är intresserade av att använda sig av Richard Freeman? Inte beror det väl på att denne ekonom, som man tidigare samarbetade med och höjde till skyarna, nu börjat säga saker som går på tvärs med den nyliberala politik SNS vill torgföra?

Mitt i all till vetenskap förklädd nyliberal politik finns dock ändå några guldkorn i SNS-artikeln. Man skriver bland annat:

På lite längre sikt är utbildning helt centralt för att se till att så få som möjligt träder in på arbetsmarknaden med alltför låga kvalifikationer för att få jobb. Arbetslösheten har ett tydligt samband med utbildningsnivån. Det är också lättare för högutbildade att byta jobb.

Visst är det så. Det är just därför som Allianspolitiken, med nedskuret stöd till vuxen- och arbetsmarknadsutbildning och allt för låg nivå på satsningarna till universiteten och till forskning och utveckling, är så farlig för vårt lands framtida konkurrenskraft. Men av denna enkla logik finns inte ett spår i SNS-artikeln.

SNS varnar också för låglönesatsningar. Problemet är bara att man inte ser att det som Alliansen (och man själv) står för är just detta. Genom att skattevägen subventionera lågproduktiva hushållsnära tjänster och andra sådana i hela tjänstesektorn styr man ju bort resurser som hade behövts för att stärka vår framtida konkurrenskraft.

Lite märkligt är det också att SNS-artikeln inte med ett ord berör den analys som numera görs av OECD, som i sin Employment Outlook 2007 konstaterar att en generös a-kassa är bra för produktiviteten. Det handlar om att matchningskvaliteten generellt sett är hög i system med generös arbetslöshetsersättning. De arbetssökande blir därför mer benägna att ta mer kvalificerade och högre betalda jobb i nivå med deras förmågor. De stressas inte till att ta första bästa McDonalds-jobb.

OECD lyfter också fram att strukturomvandlingen skyndas på i länder med höga ersättningar. Såväl arbetssökande som företag kan bli djärvare att ta (eller skapa) jobb som är kunskapsintensiva, när de har en stark a-kassa i ryggen. De högkvalificerade jobben finns ofta i branscher som utsätts för snabba svängningar och därmed risk för uppsägningar, därför måst samhället utveckla en stödstruktur som stimulerar en utveckling i just dessa branscher.

Frågan kvarstår: Vad ska vi med SNS till om man fortsätter att leverera nyliberal politik förklädd till vetenskaplig prosa. Detta land är ju redan till bredden fylld av sådana ”think-tanks” och organisationer…

*

Bra bloggat om debattartikeln; Svensson

Petter Larsson i Aftonbaldet klär av FUT-rapporten i ”De bluffar om fusket”

Politisk analys i Aftonbladet ”Reinfedlt sitter i skiten”

DN tar i en artikel upp den viktiga frågan om ensamstående föräldrars ofta utsatta och ohållbara situation

Lotta Gröning skriver i AB om ”Politikerhatet”


*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se

Annonser
Lämna en kommentar

104 kommentarer

  1. Petter

     /  november 19, 2007

    Intressanta funderingar, Ilse-Marie. Jag har själv många gånger tänkt i just dessa banor. Idagens Sverige tycks det som om mycket håller på att polariseras. Det gäller inte bara skillnanderna mellan fattig och rik. Så verkar det också vara med ”forskningen”. Allt färre stävar efter en gemensam kunskapsgrund (någon ”objektivitet” finns ju som bekant inte).

    Lite tragiskt är det ändå att se en tidigare relativt sansad ”idéorganisation” som SNS urarta till att bli en hårdvinklande nyliberal propagandamegafon.

    Att sedan den politiska retoriken idag går i motsatt riktning är kanske lika paradoxalt som symptomatiskt. I dag verkar det ju som om alla politiker i retoriken bekänner sig till någon sorts socialdemokrati, även om de (Alliansen) i praktiken ändå fortsätter att föra samma gamla högerpolitik som svensk borgerlighet alltid stått för.

    Politiken tycks idag ha upphört att fungera som en arena där grundvärderingar, ideologier och åsikter bryts emot varandra. Istället tycks det som om tanken på den s.k. trianguleringen är en överideologi för dagens svenska politiker. En överideologi som dikterar villkoren för den partipolitiska debatten. Detta för med sig att alla försöker lägga sig så nära sin meningsmotståndare som möjligt. Trängseln i mitten börjar snart bli olidlig. Dimman sänker sig samtidigt över den partipolitiska debattarenan.

    Risken är naturligtvis att våra etablerade partier på detta sätt bäddar för en liknande utveckling som vi sett i våra grannländer (Norge och Danmark). Där har färgstarka missnöjespartier till höger (Fremskrittspartiet och Danskt folkeparti) stigit fram ur de politiska dimmorna.

    Jag undrar om inte de flesta sansade politiker idag ändå skulle hålla med mig om att priset för trianguleringen är för högt om denna leder till att vi får in SD i nästa riksdagsval. Frågan är bara varför vägrar vi (eller så många av oss) se detta hot idag?

  2. Mia

     /  november 19, 2007

    Det är märkligt hur inkonsekventa dessa bildade SNS forskare tycks vara.
    Å ena sidan säger de att utbildning är A och O, å andra sidan hyllar de alliansregeringens politik som går i motsatt riktning. Samma sak med varningen för ”låglönesatsningar”. Alliansens politik, som just gynnar låglönesektorer, hyllas. Ingen rim o reson. Misstänker att du har rätt ilse-marie, det är ”nyliberal politik förklädd i vetenskaplig prosa”

  3. Ola Bandola

     /  november 19, 2007

    Så länge socialdemokratin har en undangömd plats i Aftonbladet (ledaresidan), så lär vi nog få vänja oss vi en borgerlig dominas i media.
    När tidningen dessutom har politiska ”tyckare” på nyhetsplats som har S-stämpel , men som hyllar Fredrik Reinfelt som sin stora idol så lär nog den borgerliga dominansen bestå.
    Socialdemokratin behöver egna media för att bryta den borgerligt dominerande mediabilden. Tro inte att näringsliv och den politiska högern kommer att föra en oberoende och allsidig debatt i dom media dom har och skaffar sej framöver.
    Socialdemokratin måste tänka om , annars kommer den att drunkna i borgerliga mediabruset. Se bara hur det gick i det senaste valet där väljarna först efter valnatten fick insikt i alliansens verkliga politik . Då var det för sent , men väljarundersökningarna talar sitt tydliga språk även om statsvetare inte begriper det som väljarna insåg för ett år sedan.

  4. Fille

     /  november 19, 2007

    Träffande formulerat Ilse-Marie! Visst är det lite skrämmande när man ser vilka resurser som högerkrafterna i detta land satsar på opinionsbildning; Timbro, Ratio, Cityuniversitetet, Näringslivets Ekonomifakta osv. Nu sällar sig också SNS allt mer till denna högerkör.

    Om man till detta lägger det faktum att pressen i detta land, med DN:s och SvD:s ledarsidor i spetsen, till ca 90 procent har ägare som står de borgerliga partierna nära blir högerdominansen skrämmande.

    Sammantaget handlar det om en situation som i det närmaste måste beteckas som en offentlighet, dominerad av ett borgerligt åsiktsmonopol.

    Lite läckert blir det ändå att, trots vänsterns markanta opionsmässiga underläge, se hur Alliansen och Reinfeldt tvingats försöka framställa sig själva som ”nästan-sossar” för att få något folkligt stöd. Så väl förankrad är tydligen jämlikhets- och solidaritetstanken i den svenska folkdjupet.

    Om inte annat är väl detta en tröst att hålla sig till när vi nu prescisionsbombas med nyliberal ”forskning”, som syftar till att vända de nu rådande ”otacksamma” Allianskritiska opinionsvindarna. 🙂

    Tack Ilse-Marie, för din effektiva desarmering av den senaste nyliberala ”SNS-bomben”!

  5. Ragge

     /  november 19, 2007

    ” Vi bör däremot inte, så som SNS-debattörerna gör i sin debattartikel, fortsätta att försöka trycka in empirin i en förlegad teoriram”

    Det är ganska rolig form av kritik detta. Åtminstone en av rapportförfattarna, Karolina Ekholm, är nog en av de absolut främsta forskarna på sitt område i hela världen. En expert på globaliseringens ekonomiska konsekvenser med forskning som har mycket genuin empirisk grund. Fortsätt du fantisera om att detta är nyliberala dogmer förklädda till vetenskap.

  6. Ja Ragge, och kanske även lilla jag känner forskare – framstående sådana – som inte delar hennes nyliberala värderingar och slutsatser… kanske det kanske… 😉

  7. Fille

     /  november 19, 2007

    Ragge: ”Åtminstone en av rapportförfattarna, Karolina Ekholm, är nog en av de absolut främsta forskarna på sitt område i hela världen.” Tillåt mig småle! 🙂

    Vistt, visst Ragge Milton Friedman fick till och med ”nobelpriset”, på tal om ”en av de främsta i världen”, men bör detta hindra oss ifrån att kritisera honom för hans kallhamrade nyliberalism? Knappast!

    Är Ekholms ”anseende” det enda du har att komma med då finns tydligen inte så många argument kvar i din nyliberala ”verktygslåda”. 🙂

  8. Socialliberal Q

     /  november 19, 2007

    Raggevännen, du faller in i ett gammal högborgerigt förhållningssätt.
    – ANSEENDE!! Hoppsan! 🙂

    I det gamla klassamhället (är vi på väg tillbaks di måntro?) räckte detta med anseende för att moraliskt ”avrätta” vilken socialist eller socialliberal som helst.

    Socialliberalen Karl Staaf lär ha haft så lågt ”anseende” i de högborgerliga salongerna att man lär ha tillverkat prslinsaskfat med hans bild på. Herrarna på punchverandan kunde därmed förena ”nytta med nöje” när de avhandlade samhällsproblemen genom att avsluta samtalet med att fimpa sina väl tilltagna cigarrer rakt i ansiktet på Staaf! 😦

  9. Socialliberal Q

     /  november 19, 2007

    Porslinsaskfat och samtalet ska det va naturligtvis. Ursch vad jag stavar illa idag!

    Förtjänar kanske en rejäl tillrättavisande risbastu av Jan Björkris… 🙂

  10. Fille

     /  november 19, 2007

    Jan Björkris! 🙂 Träffande 🙂

  11. Socialliberal Q

     /  november 19, 2007

    Lille, Fille, fillur där! 😉

  12. Ragge – Ilse-Marie hyllar Naomi Klein. Tror du verkligen hon är intresserad av empiriskt grundad forskning? 😉

  13. Ragge

     /  november 19, 2007

    Nej då har ni missförstått mig. Jag var emot ilse maries argumentation där hon påstår att man trycker in empiri i en förlegad teoriram. Det är tom argumentation. Om man kritiserar är det snarare sakargumenten man bör angripa. Det är fritt fram att konstruktivt kritisera Ekholms forskning eller att berätta varför den är felaktig. Ville bara säga att det är en tuff utmaning att falsifiera hennes forskning då hon är bland de allra mest kompetenta, och hennes forskning har genuin empirisk grund.

    Hennes personliga anseende är skit samma. Men att påstå att det är nyliberalism det är bara nonsens. Det är den etiketten ”vänstern” här sätter på allt som de inte gillar.

  14. Ragge

     /  november 19, 2007

    ”Vistt, visst Ragge Milton Friedman fick till och med “nobelpriset”, på tal om “en av de främsta i världen”, men bör detta hindra oss ifrån att kritisera honom för hans kallhamrade nyliberalism? Knappast!”

    Friedman var förutom ekonom också en varm anhängare av frihet. Ekholms forskning har väldigt lite med nyliberalism att göra, utan handlar om empiriska tester av effekterna av globalisering. Det kan vara bra försöka skilja på äpplen och päron.

  15. Fille

     /  november 19, 2007

    Liberatio och Fille, jag har förstått att ni är av uppfattningen att det räcker med att hänvisa till någons ”anseende” för att avvisa en uppfattning.

    Logik alá Ragge och Liberatio:
    1. Karolina Ekholm = gott anseende!
    2. Naomi Klein = dåligt anseende!
    3. Slutsats: Ilsemarie berömmer Klein och kritiserar Ekholm alltså har hon fel.

    Frågan är val bara vems anseende vi talar om? Och vem det är som avgör vad ”gott anseende” är? Ni? Snacka om att monopolisera ”sanningen”! 🙂

    Ett svaghetstecken för er argrumentation är, trots allt, ert i grunden oproblematiserande förhållningssätt.

    Att komma släpande med ”anseende” väger lätt för den som väger sakliga argrument mot varandra.

  16. Fille

     /  november 19, 2007

    Ragge säger: ”Friedman var förutom ekonom också en varm anhängare av frihet.”

    Jaaaaaaha nu förstår jag! Var det DÄRFÖR som Friedman, och hans lärljungar i den s.k. Chichago-skolan, var en av den chilenske diktatorns Augusto Pinochets närmaste ekonomiska rådgivare?

    Just sååååå måste det naturligtvis ha varit… 😉

    PS! OBS! texten här ovan är IRONISKT formulerad

  17. St Just

     /  november 19, 2007

    Inte för att Ragge kommer att göra det – men han borde onekligen läsa om denne Friedman och Chicagoekonomerna i Naomi Kleins senaste bok. Kanske skulle den pinsamt naiva bilden av Friedman som ”en varm anhängare av frihet” krackelera och blodspåren framträda från hans ekonomiska terrorism.
    Fast knappast – nyliberaler har ju Friedman som husgud.

  18. Struntprat Fille – Friedman var aldrig Pinochets ekonomiska rådgivare. Ytterligare en av Kleins många lögner.

  19. Ragge

     /  november 19, 2007

    Friedman var en gång i chile, och då var hans syfte för Chilebesöket inte egentligen för att träffa Pinochet.

    Friedman var förutom det i Jugoslavien och i Kina. I Kina gjorde han exakt samma sak som i Chile, nämligen höll föreläsningar. Ändå (och det undrade han själv) var det aldrig någon som anklagade honom för att stödja diktaturen i Kina. Friedman sade åt kommunisterna i Kina och Pinochet exakt samma sak, nämligen – Liberalisera.

  20. Fille

     /  november 19, 2007

    St Just, vi får nog varken Ragge eller Liberatio att läsa Kleins senaste bok (som de ändå så tvärsäkert avrätta p.g.a. författarinnans ”dåliga anseende”).

    Men Liberatio borde åtminstone läsa på lite bättre om Friedman och dennes teorier.

    Varför inte börja med Klas Eklunds grundbok ”Vår Ekonomi” (ofta använd på ekonomlinjerna).

    Fast det är väl klart Eklund har väl också ”dåligt anseende” i Liberatios och Ragges kretsar. Karln har ju varit statssekreterare i en socialdemokratisk regering. Huuuuga!!! 🙂

  21. Fille

     /  november 19, 2007

    Nu lägger jag mig! Jäsp! Det borde ni också göra grabbar (Ragge o Liberatio) om det nu ligger något allvar bakom ert prat om att ”upprätthålla arbetslinjen” 🙂

  22. ”No Logo” var en utmärkt hyllning till marknadsekonomin (även om nog inte Naomi Klein tänkt sig den som en sådan). De delar av Chockdoktrinen som jag läst innehåller alldeles för mycket felaktigheter för att den ska vara intressant. Det finns bättre science fiction/fantasy-böcker.

    Jag behöver inte läsa Eklund för att bemöta ditt felaktiga påstående om Friedmans roll i Chile.

  23. St Just

     /  november 19, 2007

    Vi som läst Kleins ”No logo” ser det inte som en hyllning till marknadsekonomin, knappast någon annan heller. Betvivlar att LibeRatio, (som titt som tätt brukar anklaga folk med andra åsikter för att förbereda mord) har läst vare sig den eller ”Chockdoktrinen”.

    Förstår att LibeRatio fördrar lite science fiction/fantasy-böcker istället – kanske Ayn Rands tegelstenar.

    För övrigt så kan man undra över vilka argument Ragge kommer släpandes med – Friedman argumenterade för liberalism även i Kina! Och?

    Det är ju precis detta Klein bland annat belyser! Chockdoktrinen genomförs i Kina såväl som i orkanens New Orleans såväl som Irak eller tidigare i Chile – med så odemokratiska metoder som möjligt.

  24. Ragge

     /  november 19, 2007

    Så en kommunistdiktatur är nu nyliberal St Just?

  25. Intressant exempel på marxistiskt nyspråk, förutom det vanliga tröttsamma ”tvång är frihet”. En gång är ”titt som tätt”. Samma person hävdar att han står för sina åsikter samtidigt som han inte vill kännas i de ödesdigra konsekvenser som drabbat miljontals människor varje gång hans ideologi provats i verkligheten.

  26. St Just

     /  november 19, 2007

    Ragge, haka inte upp dig på att ett gammalt stalinistiskt parti ännu sitter kvar i Kina – se till fakta – vad mer kan en nyliberal önska sig; extrem produktion som smörjer kapitalismen jorden över, inga eller få rättigheter för arbetarklassen, en extrem proletarisering av landsbygden och möjligheter till extrem rikedom och enorma klasskillnader.

    Till och med Maud O var lycksalig. Diktaturen skiter hon och regeringen, de svenska företagen och nyliberalerna i – affärskontrakt är viktigare än människoliv.
    Det är vi till vänster som kämpar för fria fackföreningar i Kina och stödjer deras krav på drägliga arbetsförhållanden och rimliga löner.

    Själv kommer jag att jubla när den kinesiska byråkratin störtas – nyliberalerna kommer att sörja och världens börser riskerar att störtdyka.

  27. Ragge

     /  november 20, 2007

    Att nyliberalismen är för diktaturer är något som bara existerar i dina (paranoida?) tankar. Möjligen också hos Naomi Klein. I verkligheten finns det ju inga motsättningar alls mellan nyliberalism och diktatur (ironi).

  28. Karolina Ekholm är en disputerad forskare som publicerar sig i internationella jounaler där andra forskare kritiskt granskar det hon gjort. Ingen blir publicerad utan en noggrann och väldigt kritisk granskning av artikeln man skrivit. Politiskt influerade artiklar hör inte hemma i dessa journaler.

    Naomi Klein är en jounalist som är fri att blanda verklighet med privata fantasier och illusioner. Det gör hon också, gärna på ett sätt så att hon kan sälja fler böcker till människor som tror att vänstertotalitära samhällen är paradis på jorden. På det sättet tjänar Naomi mer pengar…

    När människor förkastar seriösa forskares resultat för att de inte passar med deras ideologi blir jag så trött. Tyvärr är detta vanligast hos människor med vänsterideologier.

  29. H-E.R

     /  november 20, 2007

    Ett lysande exempel på bloggpost som återigen bevisar värdet av skickliga och klarsynta bloggare.
    Tack för den Ilse-Marie!
    SNS levereral nyliberalistiskt propaganda under täckmanteln ”studieförbund”.
    Äckligt men genomskinligt nu när man fått din mycket träffande text att begrunda.

  30. Petter

     /  november 20, 2007

    Alpha, ingen har väl förkastat Karolina Ekholms ”resultat”. Det enda Ilse-Marie kritiserat i sin blogg är det perspektivval hon och de andra SNS-debattörerna gjort.

    Att göra så har inget att göra med att anklaga någon för ”lögn”. Det handlar istället om att inse att också en forskare kan välja att belysa vissa aspekter utifrån fakta och utelämna andra.

    Vetenskapsteoretiker brukar hävda att det är just genom en sådan kritik som vi uppövar vår förmåga till aspektseende, alltså att inse att den utgångspunkt man väljer har avgörande betydelse för den bild man tecknar av verkligheten.

    Idag tycks det enbart vara de bokstavstroende och fundametalistiska nyliberalerna som tror på En Enda Stor Sanning (allsmäktig och ”objektiv”), nu när de testuggande extremmarxisterna självdött. En förlegad vetenskapssyn som hör 50- och 60talen till.

    Alpha, att du blir ”trött” av att samhällsvetenskap (du gillar) utsätts för relevant kritik är bara att beklaga. Den som inte tål att bli ifrågasatt har inget i en seriös samhällsvetenskaplig debatt att göra. Åtminstone inte tills man vilat upp sig lite! 😉

  31. Petter

     /  november 20, 2007

    Liberatio, du BEHÖVER inte läsa NÅGRA böcker överhuvudtaget, det är ett privillegium vi som lever i en demokrati har. Däremot inger det föga förtroende hos mig att inta ett så anti-intellektuellt förhållningsätt som du gör i din ”replik” ang. det som står i Eklunds ”Vår Ekonomi” om Friedman.

    Att vägra läsa böcker, andra än de som bara bekräftar ens gamla och trygga ståndpunkter, leder bara till att man blir ännu mer ”insnöad” och enögd. Inte någon särskilt bra förusättning att ta med sig in i en diskussion om hur samhället faktiskt ser ut och fungerar…

  32. Petter, vad jag menar är att det finns en uppsjö av information kring Milton Friedman och hans ekonomiska teorier. Att jag väljer att ta del av den informationen istället för att läsa Eklunds åsikter är inte anti-intellektuellt.

    Faktum kvarstår: Fille har fel när han påstår att Friedman var en av Pinochets närmaste rådgivare. Om Eklund påstår något annat i sin bok har han också fel.

    Precis som Ragge skriver gav Friedman Pinochet ett råd när han ändå var i Chile i ett annat ärende. Vad Pinochet inte visste var att Friedman hade en baktanke. En liberaliserad ekonomi ökar förutsättningarna för diktaturens fall. Med andra ord bad han Pinochet börja gräva en grop med insikten att diktatorn förr eller senare skulle trilla i.

  33. Petter

     /  november 20, 2007

    Liberatio skriver:Precis som Ragge skriver gav Friedman Pinochet ett råd när han ändå var i Chile i ett annat ärende.
    🙂

    Kommentarer överflödiga…

    Tänk er följande: J M Keynes gav Hitler ett råd när han ändå var i Tyskland.

    Eller varför inte: Lars Calmfors gav Kim Jong Il ett råd när han ändå var i Nordkorea.

    Inte visste jag att du var en sån stor humorist LibeRatio! 🙂

  34. För att citera Lidbom: Trams!!

    Det beror ju helt på vilket råd det är. I Friedmans fall var det ett råd som han visste skulle försvaga diktaturen. Om jag råkar springa på Bush och ger honom rådet att avskaffa det barbariska dödsstraffet, hade du varit lika ironisk då? Löjligt försökt till ”guilt by association” Petter!

  35. Petter

     /  november 20, 2007

    Liberatio och Ragge, sanningen å säga angående Friedman och Chile är väl, så som många andra ”ansedda” (för att använda ett av Ragges och LibeRatios favoritord) ekonomer menar att Friedmans bistra medicin krävde en chilensk diktatur för att den överhuvudtaget skulle kunna prövas i verkligheten.

    Sen det där Liberatio skriver om att det var Friedmans förslag som fick diktaturen i Chile på fall är väl ändå lite väl ”tillskruvat” för att det skall kunna tillmätas någon form av trovärdighet.

    Om det nu var Friedmans medicin som befriade chilenarna (vilket naturligtvis är nys) så kan man lungt konstatera att kostnaden för detta blev oerhört högt: tortyr, fänslande av politiska fångar, familjesplittring osv.

    Allvarligt talat LibeRatio tycker jag du borde fråga de chilenare vi har i detta land (som flytt undan Pinochetdiktaturen) om de tycker priset för den friedmanska ekonomiska politiken var rimlig?

  36. Liberaliseringen av ekonomin hjälpte till att försvaga diktaturen. Men jag har aldrig påstått att den ensam fällde Pinochet. Väldigt många faktorer samverkade för det.

    Tortyren, politiska fångar, familjesplittringar har INGET med den delvis Friedmanska ekonomin att göra. Det är sådant som diktatorer klarar alldeles utmärkt på egen hand. Se bara på Kuba, Zimbabwe, Nordkorea, forna Östeuropa, Kambodja, etc. Venezuela är också på god väg i samma riktning. Gemensamt för de länderna är att de styrs av röda hjärnor och hjärtan.

  37. H-E.R

     /  november 20, 2007

    Petter……

    ”Liberatio skriver:Precis som Ragge skriver gav Friedman Pinochet ett råd när han ändå var i Chile i ett annat ärende.”

    Ja man får sig ett och annat gott skratt åtminstone när Ragge och LibeRatio förklarar saker och ting 😀

  38. Petter, det är väl bekvämt att kunna avvisa en en rapport på 120 sidor utan någon saklig kritik, enbart genom att gnälla på ”perspektivval”. Men empiri är empiri, siffror flyttar inte på sig för att man önskar det. Arbetslösheten går inte ner för man är socialist.

    Det är intressant att så många på vänsterkanten förespråkar denna kompletta värderelativism. Ingenting är antingen sant eller falskt, allt beror på ens ”perspektiv”. (Och det korrekta perspektivet är såklart socialistiskt, fast det fattar inte nyliberalerna, antagligen eftersom de har fel perspektiv…) Det är ett välbekant och kraftfullt verktyg med vilket man kan avvisa vilka fakta man vill. Det är också det bästa sättet att lura i befolkningen att partibyrån har rätt — medborgare med obekväma åsikter har bara fel perspektiv. En spik i foten kan vara både bra och dåligt, det beror på ens perspektiv. Detta är ”doublethink”, det är kontradiktionen som alla diktaturer så gärna vill ska existera.

    Vetenskap befattar sig inte med kontradiktioner. Forskare kan inte hursomhelt ”välja att belysa vissa aspekter utifrån fakta och utelämna andra”. Om man bara visar de mätresultat som pekar i den riktning man själv önskar så begår man vetenskapligt bedrägeri! Visst kan man välja vad man vill forska om, men då kan man inte heller uttala sig om något utanför sitt valda område.

    Idag är det knappast ”enbart vara de bokstavstroende och fundametalistiska nyliberalerna” som har en objektiv kunskapssyn. De allra flesta forskare inom samtliga områden uppger någon variant av densamma. Inom samhällsvetenskaperna är det svårare att bedriva empirisk forskning, men det betyder inte att själva vetenskapssynen är ”förlegad”. Av någon anledning är det dock populärt på en del svenska samhällsvetenskapliga institutioner att yra om vetenskapsteoretiska perspektiv istället för att faktiskt bedriva forskning. Jag hoppas att det bara är ren slöhet. Den alternativa förklaringen är för skrämmande.

  39. Friedman föreläste på Catholic University of Chile på temat ”The Fragility of Freedom”. Beklämmande att det ämnet tycks vara ett skämt för Petter och H-E.R.

    Rådet var för övrigt att minska statens utgifter, bekämpa den skenande inflationen, öppna upp för handelsutbyte med omvärlden och skapa ett program för att hjälpa de fattigaste i samhället. Otäck nyliberalism, eller hur? Ibland kan okunnighet vara en välsignelse men oftast är den en förbannelse. Tänk vad mycket intressantare samtal vi kunde haft om ni inte hyste en sådan aversion mot kunskaper och fakta.

  40. H-E.R

     /  november 20, 2007

    Liberatio…

    ”Beklämmande att det ämnet tycks vara ett skämt för Petter och H-E.R. ”

    Lätta på slipsen för jösse namn. Det jag garvade åt var att ”Friedman gav Pinochet ett råd när han ändå var i Chile i ett annat ärende”, det var verkligen ett kul uttalande det.

    Vad gäller Friedmans samröre eller inte samröre med Pinochet så verkar det ju vara ett föremål för tolkning, beroende på var man läser om det.
    Själv tror jag på det jag hittills läst om Friedman som rådgivare åt Pinochet, t ex Naomi Klein som jag finner betydligt mer trovärdig och intelligent än många av världens statsmän.

  41. Ragge

     /  november 20, 2007

    Naomi Kleins böcker gränsar väl nästan till skönlitteratur…
    Vad bra att du använder henne som kunskapskälla, låter vettigt.

  42. H-E.R

     /  november 20, 2007

    Ragge.

    ”Naomi Kleins böcker gränsar väl nästan till skönlitteratur…
    Vad bra att du använder henne som kunskapskälla, låter vettigt.”

    Ja visst är det vettigt? Det glädjer mig att du också uppskattar Naomi Klein som intelligent och mycket klarsynt samhällskritiker.
    Men jag tror inte genren är direkt skönlitteratur, åtminstone uppfattar jag det inte så.
    Men å andra sidan kanske även August Strindbergs Röda Rummet smyger vid gränsen till ett skönlitterärt, om än mycket samhällskritiskt, verk.

    Nåja, jag är inte rätt person att genrebedöma vare sig Strindberg eller Klein. Jag läser dem och inser deras storhet, deras förmåga att beskriva samhället och dess maktutövare, insikten i att mången falsk maktutövare höjs till skyn av lika falska budbärare.

    Skönlitteratur är det kanske inte, men skön litteratur definitivt. För den som vågar inse även obekväma sanningar.

  43. Petter

     /  november 20, 2007

    Rolle skriver: ”Petter, det är väl bekvämt att kunna avvisa en rapport på 120 sidor utan någon saklig kritik…”

    Läs Ilse-Maries bloggpost ang. SNS-rapporten. Om detta inte är ”saklig” kritik för dig kan jag bara beklaga. Hoppas inte du i likhet med många andra nyliberaler här inne klassar allt som ”osakligt” som inte styker dina egna uppfattningar medhårs.

    Din anklagelse om ”värderelativism” var väl ändå att ta i. Var i min text hittar du fram till påståendet att jag skulle förneka existensen av fakta och empiri?

    Däremot håller jag med Gunnar Myrdal och andra som sysslat med dessa ting: ”Man kan inte gå i djupsnö utan att lämna spår efter sig”. Så är det också med det empiriska landskap som vi forskare navigerar i.

    Du vet säkert att vilka delar av verkligheten vi väljer att belysa och lyfta fram påverkar våra slusatser och våra rekomendationer. Insikten om detta borde stämma oss till viss ödmjukhet inför olika forskningsresultat.

    Myrdal gick till och med så långt att han ansåg att det var viktigt att inledningsvis ange de preferenser (politiska eller andra) som på goda grunder kan misstänkas äga relevans för forskningen. Detta för att inte på ett oschysst sätt påverka läsaren. Läs gärna hans funderingar i den fortfarande aktuella ”Objektivitetsfrågan”.

    Tyvärr Rolle, ser jag få spår av detta, för forskare så viktiga, ödmjuka förhållningssätt i din replik. Hopas detta främst är ett resultat av ”stridens hetta” och inte därför inte speglar det du verkligen anser om ”objektiv forskning”.

  44. Om Friedman var i Chile EN gång eller fler spelar kanske inte så stor roll? Om han gav råd till Pinochet vid enstaka fall likaså. Vad som spelar roll i det här var att Friedman var en ekonomi proffesor som utbildat flera chilenska och amerikanska ekonomer i Chicago, De så kallade ”Chicago Boys” Dssa fick ett rellt inflytande över chiles ekonomi. De gjorde Chile till ett laboratorium där de testade sina nyliberala teorier (Thatcher inspirerades av denne proffesor också).

    Det verkliga resultatet av teorierna för chilenarna under dessa tider var massarbetslöshet och hunger men även landsflykt. Upp emot 200-300 tusen chilenare flydde till Argentina efter dessa reformer. Den sociala situationen var patetiskt, men allt var ett resultat av denne proffesors teorier. Avregleringar och nedmontering av den (socialt)skyddande delen av statsapparaten som resulterade i totalt socialt kaos. Fattigdomen var hemskt under den här tiden och så även arbetslösheten. Till de nyliberaler som försvarar det systemet kan man ju påpeka att alla dessa reformer genomfördes under DIKTATUR, Nyliberala proffesorer var glada över att få testa sina teorier: om än under en hänsynslös, mördande och torterande diktatur.

    Som Chilenare kan jag säga att det ekonomiska ”undret” är en fars. Åk till Chile ni som propagerar för det! men ifall ni åker dit, åk inte in från flygplatsen till hotellet direkt, bemöda er med att åka förbi Pudahuel, Quinta Normal, Cerro Navia, La Bandera, San Ramon, Peñalolen etc. (ni kan få fler tips om ni är intresserade)Där kan ni se undrets baksida. Chile har alltid varit ett rikt land, problemet ligger i vem som får dessa rikedomar och hur de fördelas. Att man lyfter fram Chile som ett exempel beror helt på vilka faktorer man väljar att ta i bektande. Att Chile är kontinentens mest ojämlika till inkomst sett, är t.ex. inte med i sådana här ”undrets” berättelser.

    Att Friedmans teorier skulle banat väg för Chiles frihet är totalt nonsens och tyder på att man kan väldigt, väldigt lite, om den chilenska frihetskampen.

  45. Petter

     /  november 20, 2007

    Vladi, tack för dina ord. Jag läser dina, på erfarenhet baserade kunskaper, med respekt. Hoppas också fler här inne gör detta… 🙂

  46. Vladi, kan du hitta ett enda ställe där något (ny)liberal har försvarat diktaturen? Du kommer aldrig någonsin att hitta något ställe där jag försvarat diktatur. Däremot behöver du inte söka så länge bland kommentarerna här för att bl.a. hitta försvar för den kubanska diktaturen och för den spirande diktaturen i Venezuela.

    Allt du beskriver; massflykt, extrem fattigdom, skenande inflation, arbetslöshet som närmar sig 90%, svält, mord på oliktänkande, osv, förekommer i de flesta (alla?) diktaturerna. Hur nyliberala är Mug abe eller Kim Jong Il? Hur nyliberala var Stalin och Ceausescu? Liberalismen är diktaturens raka motsats. Tyvärr kan man inte säga detsamma om socialismen. Snarare mången diktaturers källa.

  47. LibeRatio- Vi diskuterar Chile och Friedmans roll i det landets ekonomiska ”under”. Vad beträffar alla andra länder du nämner kan jag inget säga.

    Ni försvarar inte diktaturen men ni försvarar en modell som implementerades av diktaturen. Diktaturen levde inte sitt eget liv. Den hade ett ekonomiskt system som ni hyllar. Så om vi inte pragmatiserar över det utan tittar till verkligheten så gillade ju ni det som Pinochet gjorde (ekonomiskt sett)?

  48. H-E.R

     /  november 20, 2007

    Jag säger också tack till Vladi som delar med sig av egna erfarenheter från Chile.
    Vem kan man tro på om inte Vladi som själv är Chilenare?
    Tyvärr tror jag inte t ex LibeRatio kan visa den respekten. Där sitter nyliberalismen för djupt rotad.

  49. Petter, saklig kritik innebär att man pekar på felande länkar i resonemanget, felaktigheter i faktaunderlaget, visar att slutsatser har dragits utan grund, och så vidare. Att påstå att SNS har en dold agenda sorterar inte i kategorin saklig kritik. Om du misstänker att rapporten ger en skev verklighetsbild pga detta så måste du/ni visa detta.

    Det enda spår av saklig kritik jag kan se i den ursprungliga bloggposten är meningen ”SNS-debattörerna använder sig av teoretiska antaganden som allt fler internationella ekonomer och analytiker idag börjar överge.” Det vore bra om ni kunde precisera detta något. Vilka antaganden; varför anses de felaktiga (med referenser, tack!); i vilka steg i resonemanget som förs i rapporten nyttjas dessa antaganden; vilka slutsatser är direkt beroende av dessa antaganden och därför skakiga.

    Ärliga forskare väljer inte att ”belysa och lyfta fram” delar av verkligenheten så att det ”påverkar våra slusatser och våra rekomendationer”. Visst är det så att man ofta enbart studerar en liten del av ett stort problem; ödmjukheten du efterfrågar består i att överhuvudtaget inte dra slutsatser och ge rekommendationer som kräver starkare resultat än man faktiskt har. Att däremot dra slutsatser efter sitt eget godtycke och sedan lägga till brasklappen ”fast det beror på ens perspektiv” är bara ett flummigare sätt att konstatera att man inte vet vad man pratar om. Det är inte ödmjukhet, det är rökridåer.

  50. Sedan när blev etniciteten en garanti för kunskap?

    Nej Vladi, det hela började när Fille, inspirerad av Naomi Klein, hävdade att Friedman var Pinochets närmaste ekonomiska rådgivare.

    Vilka hyllningar av det ekonomiska systemet under Pinochet ser du från min sida? Inga? Nej, just det. I relation till hur mycket ont Pinochet, i egenskap av diktator, gjorde landet finns det inget att hylla. Då hjälper det inte mycket att han genomförde några få kloka, ekonomiska reformer. Diktaturen överskuggar ändå allt. Konsekvenserna av en diktatur som anammar delar av liberala system är illa, men inte lika katastrofala som diktaturer som kör på socialistisk kommandoekonomi. Diktaturen i sig är lika illa. Det är ingen slump att de forna socialistdiktaturerna i öst är så positiva till en liberaliserad, global ekonomi. De har sett konsekvenserna av den ekonomiska politik som många här inne förespråkar.

  51. Förresten Vladi, du tror inte Allendes tömning av valutareservern, socialiseringen av lantbruket (med den självklara ransonering som alltid följer i socialismens spår), de omfattande strejkerna och den extrema inflationen påverkade Chiles ekonomi? Med det i åtanke är det en intressant fråga om Pinochet ytterligare förvärrade ekonomin eller om han faktiskt lyckades stoppa det fria fallet. Inte för att det på minsta sätt ursäktar de brutala kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, men om vi strikt håller oss till det ekonomiska.

    Intressant att du tar upp den fortsatta fattigdomen i delar av Chile. Jag utgår från att du vet att landet de senaste 17 åren styrts av socialister och kristdemokrater och att nuvarande president Bechelet är socialist. Varför är klyftorna fortfarande jättestora efter 17 år av socialism?

  52. LibeRatio
    ”Förresten Vladi, du tror inte Allendes tömning av valutareservern, socialiseringen av lantbruket (med den självklara ransonering som alltid följer i socialismens spår), de omfattande strejkerna och den extrema inflationen påverkade Chiles ekonomi?”
    – De faktorer du nämner påverkar ett lands ekonomi. Det första året vid makten sänktes inflationen och arbetslösheten var nere på ca 4% att jämföra med de bästa nyliberala tiderna då den var uppåt 40% i Santiago. Man kan diskutera om det som senare gjordes för att ta itu med inflationen var det bästa (t.x. frysa priser och höja löner). Jordreformerna var ett måste i ett land där ett fåtal ägde mer än 80% av jorden.

    De strejker du åsyftar(i plural) är förmodligen den i oktober 1972?Den här strejken var på direkta order av CIA. Det finns till och med bevis från detta bland CIA:s till viss del öppna arkiv. Lastbilsägare, transporter, affärsmän, vissa studenter, och vissa av elitens fackföreningar agerade tillsammans i den här strejken för att lamslå ekonomin. Mina föräldrar och deras kamrater och tusentals andra chilenare steg tidigare för att kunna promenera över två timmar för att ta sig till sina arbeten. Den strejken fick konsekenser, men kunde inte besegra folkets vilja, vilket var att på demokratiska grunder, demokratisera det chilenska samhället.

    CIA:s plan var att skapa ekonomiskt och social kaos i Chile och skylla detta på Allende regeringen, vilket till viss del kan sägas lyckades. Många var de chlenare som skyllde de saker du nämner på regeringen, men då har man inte så stor koll på hur de stora företagen (t.ex. ITT) och USA påverkar de länder som var/är underordnade deras ekonomiska hegemoni.

    Mina föräldrar ”bröt” upp grinderna till exempel till en affärsbutik. Denna affärsman hade samlat på sig stora lager av varor som han vägrade sälja eftersom han bojkottade regeringen (på så sätt skulle det skapas köer och BRA bilder för västerländsk media som kunde bekräfta det ”usla” i socialismen). Av nyliberaler kan detta säkert ses som ett ”rån”, vilket det INTE var. Av demokratiska personer kan detta ses som något man var tvungen att göra då det rådde brist på varor och människor behövde köpa dem. Mina förlädrars kamrater öppnade deras butiker, sålde varorna och överlämnade pengarna till ägaren. Deras ”brott” bestod i att de med våld öppnade affären och tvingade honom sälja varor till det hungriga folket. Vem var det som var brottsling i ett sådant läge?

    Många i Chile var som dessa affärsägare. Större grupper som strejkade och bojkottade regeringen finansierade sina strejker med utländsk kapital. Så nu till din fråga, vem påverkade Chiles ekonomi?

    ”Med det i åtanke är det en intressant fråga om Pinochet ytterligare förvärrade ekonomin eller om han faktiskt lyckades stoppa det fria fallet.”
    – Allendes regering var internationell bojkottad (ekonomiskt)av USA.Pinochet hjälptes till makten av samma nation. Hans förbättringar och stoppandet av det ”fria fallet” berodde inte på hans ekonomiska kunskaper eller samhällsreformer. Mest på USA:s hjälp. Vi har redan berört vad den här politiken i praktiken resulterade i för miljontals chilenare, nyliberalismen kanske putsade statistiska siffror (beroende på vad man mäter) men dess reella effekter var katastrofala för landet. Ökad fattigdom, i en takt som ALDRIG tidigare setts i Chile, och en massarbetslöshet i likhet med 1929.

    ”Intressant att du tar upp den fortsatta fattigdomen i delar av Chile. Jag utgår från att du vet att landet de senaste 17 åren styrts av socialister och kristdemokrater och att nuvarande president Bechelet är socialist. Varför är klyftorna fortfarande jättestora efter 17 år av socialism?”
    -Du skämtar med mig nu? Jag kan informera dig om att Pinochet överlämnade makten med en massa ändringar i konstitutionen som har gjort det, enda till för några år, omöjligt att förändra den bana och väg han själv ville att landet skulle ta. 17 år av pseudodemokrati har självklart inte kunnat förändra detta. Att kalla landets politik för ”socialism” är lite väl thatcheristiskt? Koalitionen som regerar Chile har inte ett skvatt med socialism att göra. I sina bästa dagar försöker de efterlikna de dekadenta socialdemokratiska motsvarigheterna i Europa. Nyliberalismen är Chiles motto, därför har de ekonomiska klyftorna mellan landets befolkning fortsatt att växa trots ”undret” och de ”fantastiska” tillväxtssiffrorna.

    Bachelet är den FÖRSTA klart tydliga anti-pinochet presidenten i landet. Det betyder inte att hon för den delen infört socialism i Chile. För några månader sedan, när jag var i Chile var det en gruvstrejk som blottade denna regeringens nyliberala anda. På ena sidan krävde arbetare bättre arbetsföhållanden och löner på andra sidan försvarade den ”socialistiska” regeringen sina företag. Kalla för guds skull inte Bachelets regering för ”socialism”, snälla.

  53. Ragge

     /  november 21, 2007

    ”Lite märkligt är det också att SNS-artikeln inte med ett ord berör den analys som numera görs av OECD, som i sin Employment Outlook 2007 konstaterar att en generös a-kassa är bra för produktiviteten.”

    Du är otroligt falsk och selektiv när du tar upp saker. Du berättar inte ens om den totala effekten av generös a-kassa som OECD tar upp. Frågan är sedan om du ställer upp på resterande OECD rekommendationer?

    OECD konstaterar att en generös a-kassa visserligen påverkar produktiviteten positivs MEN att på lång sikt har det ingen inverkan på tillväxten. Detta för att effekten av sämre matchning motverkas av starkare incitament för lågutbildade att hitta arbete. Dvs generös a-kassa har en liten positiv inverkand på produktiviteten men är INTE bra för tillväxten.

    OECD finner sedan att anställningsskydd inverkar negativt på produktiviteten. Effekten är liten men signifikant, och motverkas inte av någon annan effekt på samma sätt som en generös a-kassa. – Ska vi följa OECD på detta och försvaga anställningskyddet?

    OECD konstaterar vidare i Key Challanges for the Swedish economy att stora grupper fortfarande står utanför arbetsmarknaden. De slogs ut under 90-talskrisen och har forftarande inte kunnat komma tillbaka på arbetsmarknaden i samma grad som före krisen. Det är framförallt ungdomar och invandrare. OECD konstaterar att för att komma till rätta med detta måste flexibiliteten ökas på arbetsmarknaden. Regleringarna av arbetsmarknaden kan ha fungerat på 50 och 60 talet men nu är det ett hinder för ekonomin och ett hinder för att människor ska få arbeten. Regleringarna skapar en mera permanent arbetslöshet. – Ställer du upp på detta? Dags att skrota LAS?

    OECD konstaterar att vi har för lite entrepreneurskap. Både för lite nya företag, och att företag växer för dåligt. Begränsande faktorer är reglerad arbetsmarknad och alltför reglerade anställningskontrakt. Dessutom bör skatterna reformeras och reglerna förenklas för företag.

    Vidare konstaterar OECD att det statliga ägande att företag bromsar entrepreneurskap och konkurrans och välkomnar försäljningen av statliga företag.

    OECD trycker också på för konkurrensutsättande av statlig verksamhet som vård och omsorg, dvs tillåtande av privata alternativ, med bibehållande av den statliga finansieringen.

  54. H-E.R

     /  november 21, 2007

    Ragge.

    ”OECD konstaterar att en generös a-kassa visserligen påverkar produktiviteten positivs MEN att på lång sikt har det ingen inverkan på tillväxten”

    Ursäkta ett litet inhopp.

    De arbetslösa, i vilket land det vara må, konstaterar att en generös a-kassa påverkar möjligheten att leva ett drägligt liv under tiden man söker arbete. De arbetslösa konstaterar också att det inte går lättare att hitta ett jobb bara för att man blivit fattigare.

  55. Ragge – ”du är otroligt falsk” 😀

  56. Ragge

     /  november 21, 2007

    Så det som jag skrivit står inte i OECD Employment Outlook 2007? Eller i Key Challenges for Sweden som väl släpps parallellt?

    Vågar du någon gång bemöta sakargument?

  57. Ragge – Jag argumenterade inte emot dig – jag bara citerar dig. 😀

    Det finns gott om nyliberala idéer och slutsatser inom forskarvärlden, det behöver inte betyda att de är sanna. Nu talar jag inte om siffror, jag talar om tolkningar och slutsatser.

    Så här skrev OECD i Employment Outlook 2006:

    “De två senaste decenniernas erfarenheter visar att det inte finns en enda saliggörande kombination av policies och institutioner för att man ska åstadkomma och vidmakthålla en god situation på arbetsmarknaden.”

    Alternativen enligt OECD var:

    1. Den “anglosaxiska” – USA, Storbritannien och Irland. Gemensamma nämnare är; låga ersättningar vid arbetslöshet, låga skatter och svag arbetsrättslagstiftning. Stora klyftor i samhället och många av jobben har dåliga villkor och löner som knappt går att överleva på. Fler som står helt utanför arbetsmarknaden.

    2. Den “nordiska” – med generösa ersättningar, kollektivavtal och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Där finns variationer, t.ex. Danmark har sämre arbetsrättslagstiftning, men också generösare ersättningsnivåer. Klyftorna i dessa samhällen är mindre och fler människor är i arbete.

    OECD erkände alltså, för ett år sedan, att det är en fråga om ideologi och preferenser vilken väg man vill gå.

    OECD:s, och andra instutitioners, slutsatser och eventuella rekomendationerär givetvis också politiskt färgade. Tror du verkligen att det finns någon helt ”oberoende” och ”opolitisk” forskning?

    Jag menar att vi måste vara kritiska mot alla dessa slutsatser. Vi måste se alternativen. Vi har möjligheten att välja vilken väg vi vill gå. Ökade klyftor eller minskade. Det är en fråga om ideologi och om politiska val.

    Vi lever i en demokrati och måste vara medvetna om att alla system och ideologier har avigsidor, alla har fördelar. Vi kan välja – vill vi ha ökade klyftor eller vill vi har ett mer jämlikt samhälle. Svaret är inte givet så som SNS tycks mena.

    Faktum kvarstår; de nordiska välfärdsstaterna toppar år efter år olika rankningar när det gäller tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft. Detta trots att vi har generösa välfärdssystem, och trots att vi, som OECD också konstaterat, har samhällen med mindre klyftor och fler i arbete.

    Jag vet redan vilken väg du vill gå… jag vet vilken jag väljer!

    P.S. Jag skulle aldrig kalla en annan människa för ”falsk” – det är ditt val! 😀

  58. H-E.R

     /  november 21, 2007

    TCOS tolkning av OECDs rapport:

    http://www.tco.se/82e9cf20-9c55-44a5-bdac-1308d179ac87.fodoc

    ”good labour market performance” har tydligen flera vägar.

  59. H-E.R

     /  november 21, 2007

    ”Erfarenheterna från de senaste tvådecennierna visar att det inte finns någon enkel kombination av policies för ”good labour market performance.
    Hög sysselsättning kan nås genom att kombinera låga nivåer i de sociala trygghetssystemen, låga skatter, svagt anställningsskydd och svaga kollektivavtalssystem. Priset är relativt stora inkomstskillnader.

    Men ”good labour market performance”kan även åstadkommas genom ett system med samordnade kollektivavtalsförhandlingar och social dialog, höga ersättningsnivåer i välfärdssystemen kombinerat med aktiva åtgärder för de arbetssökande och ett anställningsskydd som både ger dynamik i ekonomin och trygghet för de yrkesverksamma. I denna modell blir inkomstskillnaderna mindre, men de offentliga utgifterna blir högre.

    Ur OECD Jobs Strategy: Lessons from a Decade of Experience, Paris
    OECD Employment Outlook, båda (2006),

  60. kirira

     /  november 21, 2007

    Det är ju verkligen en dystopi som utmålas i DN-artikeln. För om det kommer att gå bra för Sverige men dåligt för ett i och med detta framväxande låglöneproletariat, då måste ju detta låglöneproletariat dra slutsatsen att det inte tillhör det Sverige som det går så bra för. Då kan vi verkligen börja tala om utanförskap! Med alla de sociala konsekvenser som därav följer.

  61. H-E.R

     /  november 21, 2007

    Ilse-Marie.

    ”OECD erkände alltså, för ett år sedan, att det är en fråga om ideologi och preferenser vilken väg man vill gå. ”

    Exakt! Och detta finns också tydligt beskrivet i rapporten.
    Den väg som leder till mindre löneskillnader och större anställningstrygghet samt skäligare ersättning vid arbetslöshet vill dock nyliberaler inte låtsas om.
    Den leder ju nämligen samtidigt till större offentliga kostnader.

  62. H-E.R

     /  november 21, 2007

    kirira…

    Ja ett låglöneproletariat är ju också mycket bra att ha om man då tänker i nyliberalistiska banor.
    Att användas i ”de hushållsnära tjänsterna”.
    Att sedan låglöneproletariatet hamnar i utanförskap gör dem säkerligen fogligare, de kräver inte så mycket, existerar på nåder. Arbeta och var tacksam för det lilla.
    Tvi för den lede!
    Försöker låta ironisk här, men det går inte ens att småle åt detta för detta är verklighet.

  63. Ragge

     /  november 21, 2007

    Samtidigt präglas Sverige också av utanförskap och hög arbetslöshet. En av anledningarna till det är arbetsmarknadsregleringarna. Det är ingen politisk fråga. Arbetsmarknaden behöver avregleras, också enligt OECD. Du stämplar mycket ekonomisk forskning som ”nyliberal”. Sen tar du upp OECD som en källa att ökad a-kassa leder till högre produktivitet, vilket alltså tyder på att du litar på OECD. Eller var det bara något som du tog upp för att det stämmer med dina åsikter?

    En hel del ekonomisk forskning är knappast ideologisk eller politisk. Många ekonomiforskare är ute efter att förklara hur ekonomin fungerar, inte utefter någon politisk uppfattning. Du vill hävda att ekonomiska, empiriska, forskningsresultat är politiska.

    Det är klart att det är politiskt. valet av en angosaxisk eller skandinavisk modell t.ex. Det betyder INTE att utfallet, i form av tillväxt i ekonomin är politiskt bestämt. När det gäller storleken på a-kassan konstarerar Employment Outlook för 2007 att den inte påverkar tillväxten.

    Möjligen kan vi välja om vi vill ha ökade eller minskade klyftor. SNS påpekar väl snarare att politik för minskade klyftor riskerar att påverka tillväxten och produktiveteten för hela ekonomin. En politik som leder till att Sveriges ekonomi riskerar att gå sämre.

    Jag tycker att det är falskt att hänvisa till en rapport utan att ta med helheten i vad de säger. Du får knappast något stöd i ekonomisk forskning för dina åsikter. Det finns knappast några ekonomiska invändningar mot, avreglering av arbetsmarknad, förenklande för entreprenörer, eller minskat statligt ägande, eller konkurrensutsättning. Där har du ingen stöd i forskningen utan det är bara massa politiska åsikter eller rent tyckande.

  64. Ragge – Jag har aldrig någonsin påstått ”att ekonomiska, empiriska, forskningsresultat är politiska.”

    Tvärtom – men resultaten kan givetvis tolkas på olika sätt allt utifrån vilket politiskt syfte man har. Jag vet att du gör det 😉 Varför tror du inte att andra gör det?

    Politiska åsikter var ordet, Ragge! Äntligen har du förstått vad det är jag säger… vi säger väl så 😉

    För övrigt – du läser en text som ”fan läser Bibeln”, men det visste du väl redan?

    Tack H-E.R för länken och inläggen, tack Kirrira! Tack Petter och Vladi för ert tålamod och era klokskaper och kunskaper!

    Jag hoppas Ragge läser och lär. Hoppas kan man ju alltid 😉

  65. Ragge

     /  november 21, 2007

    ”Ragge – Jag har aldrig någonsin påstått “att ekonomiska, empiriska, forskningsresultat är politiska.” ”

    Förstår du inte ens vad du själv skriver? Detta står i blogginlägget.

    ”Vad ska vi med SNS till om man fortsätter att leverera nyliberal politik förklädd till vetenskaplig prosa”

    Det är vad du kallar en SNS rapport som är baserad på empirisk forskning. Det är väldigt tydligt t.ex vilka effekterna av globaliseringen är för lågutbildade, effekter som är lätta att bevisa empiriskt. Det har inte mycket med politik att göra.

  66. Ragge – suck 😀 ”som fan läser Bibeln” var ordet!

  67. Ragge

     /  november 21, 2007

    Sakargument skulle uppskattas.. inte suckar.

  68. Vi är många som har gett dig sakargument Ragge, men du läser dem uppenbarligen inte! Därför, återigen, SUCK!

    Jag har tack o lov annat att göra…. läs det jag skrivit!

  69. Petter

     /  november 21, 2007

    Rolle säger: “Vilka antaganden; varför anses de felaktiga (med referenser, tack!); i vilka steg i resonemanget som förs i SNS-rapporten nyttjas dessa antaganden; vilka slutsatser är direkt beroende av dessa antaganden och därför skakiga.”

    Du kan börja med att läsa vilken kommentar som, det partipolitiskt obundna, TCO har till SNS-rapporten: http://www.tco.se/Templates/Page1____681.aspx?DataID=6896
    TCO är ju kända för att vara en välbalanserad röst i debatten. I denna artikel finner du också en rad argument och källhänvisningar (Rolle, du frågade ju på ett lite magistralt sätt efter referenser).

    Ännu fler referenser finner du i en annan intressant TCO-rapport i samma ämne: http://www.tco.se/Templates/Page2____417.aspx?DataID=5606
    Där refereras till det internationella forskningsläget (framförallt det amerikanska) rörande globaliseringens effekter på välfärdspolitiken. Som du kan se av detta finns en rad “ansedda” (lika ansedda som Karolina Ekholm?) som dragit motsatta slutsatser jämfört med SNS.

    Nöjer du dig inte med dessa referenser kanske du kan läsa en av de forskare som OECD lutar sig mot i sin Employment Outlook 2007, portugisen M. Centeno, som hävdar att en generös a-kassa leder till högre produktivitet: http://www.bportugal.pt/publish/wp/2006-12.pdf

    Dessutom är det ju intressant att SNS inte längre väljer att, precis som Ilse-Marie skriver i sin bloggpost, luta sig mot den kände amerikanske arbetsmarknadsforskaren Richard Freeman. Kan det bero på att han numera säger saker om den nordiska välfärdsmodellen som SNS inte vill höra talas om? (luktar det “bias”?)

    Sen Ragge, OECD är ju på inget sätt ett “sanningsvittne”, men eftersom SNS och andra tankesmedjor på högerkanten så ofta hänvisar till just OECD är det ju lite märkligt att de väljer att INTE hänvisa till deras senaste Employment Outlook 2007. Kan detta bero på att de där kan läsa sådant om a-kassan som de inte gillar? (luktar det “bias” igen månntro?)

    Det där, Ragge, du skriver om OECD:s syn på att en generös a-kassa leder till sämre tillväxt stämmer inte, i alla fall inte om man läser deras Employment Outlook 2007. Gör detta först, istället för att beskylla andra för att vara dåligt pålästa.

    Ett ytterligare artikeltips, både för Rolle och Ragge, som fördjupning angående sambandet mellan generös a-kassa och produktivitet är att läsa den kanadensiska ekonomen Andrew Jackson: http://www.progressive-economics.ca/2007/06/20/generous-unemployment-insurance-systems-raise-productivity/

    Hoppas att det räckte med referenser där, för Rolle och Ragge. Åtminstone för ett tag. 😉

  70. H-E.R

     /  november 21, 2007

    Jaaa………..
    Jag bidrar med en suck jag också.
    Ragge, hur bär du dig åt för att vrida och vända så orden får annan innebörd och dessutom annat syfte?

    Du Ragge, om du nu försöker göra reklam för nyliberalismen så lyckas det inte särskilt bra. Ju mer du skriver om den desto stolligare verkar den.
    Om du nu seriöst vill försöka få människor att gilla din nyliberalism så är du nog i det fallet lite kontraproduktiv 🙂

  71. Ragge

     /  november 21, 2007

    Vad läser du in egentligen her?

    Jag menar fortfarande att ilse gör en ohederlig referens till OECD där hon inte tar upp OECDs resultat i helhet, utan plockar en liten del. Detta bara för att det är det resultat som passar hennes åsikter. All eknomisk forskning som hon inte gillar stämplas som ”nyliberal” eller ”politisk” – Även om det råkar vara empirisk forskning. Kvaliten på forskningen spelar heller ingen roll, det visade ju tidigare inlägg (sambandet spädbarnsdödlighet och livslängd i OECD länderna)

    Men med Naomi Klein som stjärnan på vänsterkanten ligger väl inte fakta eller kvalitet högt upp på agendan. Snarare är det väl ok att blanda ihop lite vad som helst som passar ens åsikter.

  72. ”Ohederlig och falsk”, har du inga fler komplimanger på lager Ragge? 😀

    Vill du att jag ska återge hela OECD rapporten? Gör som Petter föreslår i stället – läs den själv!

  73. Ragge

     /  november 21, 2007

    Ja du Petter, på sid 57 under Main Findings i Employment Outlook står:

    ”Third, reforms that reduce the generosity of unemployment benefits are likely to reduce the aggregate level of measured productivity. There are three reasons for this. First, reducing the
    generosity of unemployment benefits can adversely affect productivity by limiting the time and/or resources available to the unemployed to find a well-matched job vacancy Second, by discouraging workers from searching for high-risk, high-productivity jobs, lower benefits may dissuade firms from creating such jobs. Third, lower benefits improve work incentives among job seekers, who are disproportionately low-skilled. If these jobseekers move to employment, the skill composition of the workforce will be altered and average measured productivity reduced. However, the overall long-run impact of lowering unemployment benefits on the level of GDP per capita (incorporating both the positive employment effect and the negative productivity effect) appears to be negligible.

    Det finns alltså en positiv produktivitetseffekt och en negativ ”utilisation” effekt av högre a-kassa. Totala effekten är att högre a-kassa inte leder till högre tillväxt. Förmodligen blir dock arbetslösheten lägre pga högre labor utilisation.

  74. Ragge

     /  november 21, 2007

    Om man nu tror att forskning är ideologisk kan man ju fråga sig vilka som troligen är mest ideologiska. Forskare anställda av TCO som är ett särintresse på arbetsmarknaden, eller forskare anställda av olika Universitet och Högskolor…

  75. H-E.R

     /  november 21, 2007

    Jadu Ragge, forskare som går ärenden kan man ju kanske enbart avgöra genom dels hur man tolkar en rapport och dels vem frågeställaren råkar vara. Onekligen kan t ex SNS verka hysa en aning ideologiskt influerade forskade. Kanske även TCO. Men om man nu rent krasst ska dissekera en text där man kan hitta åtminstone två olika tolkningar så kanske slutklämmen i OECD-rapporten kan vara ett bra exempel:

    ”We consistently find a relatively lower speed of adjustment of employment in countries with high legal protection against dismissal, especially when such protection is likely to be enforced. Moving from the 20th to the 80th percentile in job security, in countries with strong rule of law, cuts the annual speed of adjustment to shocks by a third while shaving off about one percent from annual productivity growth”.

    Där ställs starkt anställningskydd mot företagstillväxt. Hur man sedan tolkar det beror då mest säkert på om man är löntagare eller arbetsgivare.
    Löntagaren finner det säkerligen ganska tydligt återgivet att ett starkt anställningskydd ger en större trygghet vid arbete.
    Arbetsgivaren ser nackdelen genom att det då blir svårare att göra sig av med en arbetare som inte fyller de (allt mer orimliga) arbetskraven.
    Med arbetsgivarens perspektiv på det hela blir då alltså starkt anställningsskydd en black om foten för tillväxten i företaget.
    För löntagaren blir anställningsskyddet en styrka.

    Ungefär på samma sätt förhåller det sig med tryggheten som anställd vad gäller ersättning vid arbetslöshet, där finns ju dels den nyliberala vägen:
    ”Hög sysselsättning kan nås genom att kombinera låga nivåer i de sociala trygghetssystemen, låga skatter, svagt anställningsskydd och svaga kollektivavtalssystem. Priset är relativt stora inkomstskillnader. ”

    Och dels den demokratiska vägen:
    ”Men “good labour market performance”kan även åstadkommas genom ett system med samordnade kollektivavtalsförhandlingar och social dialog, höga ersättningsnivåer i välfärdssystemen kombinerat med aktiva åtgärder för de arbetssökande och ett anställningsskydd som både ger dynamik i ekonomin och trygghet för de yrkesverksamma. I denna modell blir inkomstskillnaderna mindre, men de offentliga utgifterna blir högre.”

    Med detta avrundar jag denna diskussion Ragge, för nu börjar det bli tradigt att upprepa samma och samma, sedan dyker du upp som gubben i lådan och undrar något i stil med ”Vad läser du in egentligen?”

  76. Ragge

     /  november 21, 2007

    We consistently find a relatively lower speed of adjustment of employment in countries with high legal protection against dismissal, especially when such protection is likely to be enforced. Moving from the 20th to the 80th percentile in job security, in countries with strong rule of law, cuts the annual speed of adjustment to shocks by a third while shaving off about one percent from annual productivity growth”.

    ”Där ställs starkt anställningskydd mot företagstillväxt”

    Va? Nu har du inte fattat någonting. Texten ovan specificerar att anställningskydd minskar omställningshastigheten. Vid ökat anställningskydd minskas produktiviteten pga att omställningen går långsammare. Omställningen kommer sker oavsett hur starkt anställningskyddet är, bara långsammare för högre anställningsskydd, och till priset av lägre produktivitet. Kanske bra om man fattar vad man läser. Och ja, jag vet vad jag pratar om, har god koll på ursprungsartikeln skriven av Caballero et al. Anställningskyddet hämmar creative-destruction vilket leder till lägre produktivitetstillväxt, anställningskydd är alltså skadligt för ekonomin. Här finns inget att tolka.

  77. H-E.R

     /  november 21, 2007

    Ragge…

    ”Vid ökat anställningskydd minskas produktiviteten pga att omställningen går långsammare. Omställningen kommer sker oavsett hur starkt anställningskyddet är, bara långsammare för högre anställningsskydd, och till priset av lägre produktivitet.”

    Men bäste vän 😀
    Nu har du ställt till så jag fått fysiska problem, kan inte sluta skratta.

    Jag skriver ju exakt så som du beskriver det:
    ”Arbetsgivaren ser nackdelen genom att det då blir svårare att göra sig av med en arbetare som inte fyller de (allt mer orimliga) arbetskraven.
    Med arbetsgivarens perspektiv på det hela blir då alltså starkt anställningsskydd en black om foten för tillväxten i företaget. ”

    Vad tror du ”omställningshastigheten” grundar sig på då Ragge? Tror du det är någon j-vla varvtalsgenerator eller helt enkelt bara en företagsterm utan betydelse? Omställningshastigheten är måttet på den frekvens, eller tid om du så vill, en företagare måste/kan ha en arbetare anställd.

    Exempel: Dataspelsföretag producerar varan ”Dumsnut Capital II”, efterfrågan på detta spel blir enorm, ok?
    Full rulle och det behövs arbetskraft.
    Anställningsformen bör då för att gynna företagaren inte vara av den sorten där arbetstagaren har ett bra anställningsskydd.
    Eftersom det då går sämre för företagaren att skicka arbetaren åt h-e när väl haussen på seplet ”Dumsnut Capital II” är över.
    M a o Ragge: Omställninghastigheten gynnar inte företagaren, han kan inte avskeda och anställa i den takt han vill för bästa lönsamhet.

    Nu gjorde du dig nog dummare än jag någonsin kunde ana att du var Ragge.

  78. Petter

     /  november 21, 2007

    Okej en liten lektion i hur man kan ”glida” i sina tolkningar och läsa texter som en viss potentat läser bibeln. Vi kan ta Ragge som exempel.

    Karln har här inne på en mycket kort tid fört fram TRE tolkningar av OECD Employment Outlook 2007. Vi tar det från början:

    1. ”Dvs generös a-kassa har en liten positiv inverkan på produktiviteten men är INTE bra för tillväxten (replik 53).”

    2. ”När det gäller storleken på a-kassan konstarerar Employment Outlook för 2007 att den inte påverkar tillväxten(replik 63).”

    3. Det OECD egentligen säger, i det citat Ragge senare för fram är (replik 74), är att SÄNKT arbetslöshetsersättning totalt sett inte har någon positiv effekt på tillväxten p.g.a. att detta samtidigt leder till lägre produktivitet: ”However, the overall long-run impact of lowering unemployment benefits on the level of GDP per capita (incorporating both the positive employment effect and the negative productivity effect) appears to be negligible.”

    I tre repliker har Ragge alltså gått ifrån att påstå att:
    1. En generös a-kassa INTE ÄR BRA FÖR TILLVÄXTEN, till
    2. Att hävda att den INTE PÅVERKAR TILLVÄXTEN för att
    3. Slutligen, i det OECD-citat han själv för fram, hävda att en SÄNKT A-KASSEERSÄTTNING TOTALT SETT INTE HAR NÅGON POSITIV TILLVÄXTEFFEKT PÅ LÅNG SIKT.

    Snacka om bildningsresa grabben gjort på denna blogg. Dessutom utan att upptäcka det själv!

    Min avslutande uppmaning i denna debatt blir därför: Läs dina egna inlägg, Ragge. Så kanske Kanske då får lite perspektiv när du anklagar Ilse-Marie och andra för att vara ”otroligt falsk och selektiv när du tar upp saker”(replik 53).

    Jag glädjs i alla fall (i smyg) över att ha fått Ragges tolkning att hamna lite närmare OECD:s text genom min enkla uppmaning till honom att bättre läsa på vad OECD egentligen skriver. Om nu det är något att glädjas åt…på lång sikt 

  79. Petter! Den sociala ”polariseringen” började med socialdemokratins fruktansvärda utökning av de offentliga byråkratsystemen på 60- och -70-talen. Under Palmes och Strängs regim fördubblades de offentligt anställda inom byråkratin (verk, myndigheter, institut, ambassader etc). Sedan följde en ohejdad inflation pga skattehöjningar för att föda dessa byråkrater. Att vi sedan 1970-talet och fram till 2006 ökade de sk ekonomiska klassklyftorna kan du banne mig tacka socialdemokraterna för.

  80. Ragge

     /  november 22, 2007

    HER.

    Du har väl en poäng egentligen att det det är en politisk övervägning. Trodde bara inte att någon skulle vilja göra en sådan extremt dålig prioritering.

    Produktivitetstillväxt är det som skapar tillväxt, speciellt på lång sikt. Produktivitetstillväxt är också det som gör det möjligt att höja reallöner. Produktivitettillväxt är alltså det som skapar välståndet för ett land. En ökning(minskning) av produktvitetstillväxten med en procent är otroligt mycket, räkna med ca 2% produktivitetstillväxt i en ekonomi på lång sikt. En ökning av produktivitetstilllväxten, ökar tillväxten och hela landets välstånd och gör det möjligt att höja löntagarnas reallöner. Att offra produktivitetstillväxt för att några ska ha anställningskydd är fullkomligt vansinne, och jag kunde inte ens föreställa mig att någon skulle vilja göra det. De löntagare som får anställningskydd på kort sikt, går alltså misste om reala lönehöjningar på lång sikt. Jag trodde inte att någon önskade detta, utan menar därför att ekonomisk forskning endast visar här hur ekonomin fungerar, och att det inte finns några motsättningar.

    Låt gå för att det finns motsättningar på kort sikt, dvs att löntagare får minskad trygghet. Samtidigt får löntagarna höjda reallöner på lång sikt. Om du är orolig för löntagarna då är det trygghet genom t.ex a-kassa som är modellen. Anställningskydd är fullkomligt vansinne, och är det för alla på lång sikt.

  81. Ragge

     /  november 22, 2007

    Petter:

    Ilse tar upp att höjd a-kassa leder till ökad produktivitetstillväxt. Detta lurar läsaren (åtminstone mig) att tro att ökad a-kassa har en positiv inverkan på tillväxten, eftersom produktivitetstillväxt ger tillväxt. Jag skrev som ett svar till detta (inlägg 53) att:
    1 En generös a-kassa INTE ÄR BRA FÖR TILLVÄXTEN. Eftersom den ökade a-kassan och produktivitetstillväxten INTE leder till ökad tillväxt Enligt OECD.

    I inlägg 53 skriver jag också att ”på lång sikt har det ingen inverkan på tillväxten.” I inlägg 63 står också att höjning av a-kassa inte påverkar tillväxten, och in inlägg 74 är det direkt taget från Main Findings i OECD rapporten (att ökad a-kassa inte har någon effekt på tillväxten på lång sikt).

    Det finns alltså INGEN motsättning, eller olika tolkningar i mina 3 inlägg. Möljigen att det inte står ”lång sikt” i inlägg 63. Föreslår att du läser hela de inläggen du debatterar emot.

  82. H-E.R

     /  november 22, 2007

    Ragge.

    ”Låt gå för att det finns motsättningar på kort sikt, dvs att löntagare får minskad trygghet. Samtidigt får löntagarna höjda reallöner på lång sikt.”

    Tryggheten på arbetet väger nog upp det mesta. Med ett försämrat arbetsskydd har arbetaren inte mycket att säga emot en arbetsgivare. Organiserade fackliga avtal med allt vad det innebär är i och för sig ingen garant för en ”evig trygghet” i arbetet, men det är för den enskilde löntagaren bättre än motsatsen.

    Men visst är det lätt att begripa att företagaren förespråkar sämre (eller helt slopat) anställningsskydd, då kommer företaget att kunna vara exakt så flexibelt som krävs för största möjliga lönsamhet. Snabba omställningar vad gäller personal och tjänster/produktion. Inget ”spill”.
    På bekostnad av löntagarens trygghet förstås.

  83. Nu är vi inne på ett av politikens stora dilemma. Det är lätt att genomföra reformer som ger synbara resultat på kort sikt, även om de är långsiktigt katastrofala. Naturligtvis gäller det omvända också, dvs. att minsta lilla försämring omöjliggör långsiktiga förbättringar.

    Inget konstigt med det egentligen – så fungerar de flesta av oss. Jag läste om ett experiment på det området. Ett antal personer fick välja mellan att betala in en summa pengar idag eller betala in en större summa pengar om ett halvår. Nästan alla valde att vänta trots att det kostade dem mer (ökningen var för övrigt högre än de kunde tänkas få i ränta på pengarna under det halvåret, så några sådana överväganden låg inte bakom personernas beslut).

    Men att de flesta av oss är så som personer är egentligen inget problem. De enda som drabbas är ju vi själva. Problemet är när avsaknaden på långsiktigt tänkande upphöjs till politik som ska gälla alla inom ett visst geografiskt område. Dessutom förstärks de negativa effekterna av att politikerna nästan samma dag som de blir valda måste börja säkra återvalskampanjen. Då får den beska medicinen som gör gott på sikt, stryka på foten. Ett mycket viktigt skäl till att KRAFTIGT begränsa den politiska makten och stärka den individuella.

  84. H-E.R

     /  november 22, 2007

    LibeRatio.

    ”Problemet är när avsaknaden på långsiktigt tänkande upphöjs till politik som ska gälla alla inom ett visst geografiskt område. Dessutom förstärks de negativa effekterna av att politikerna nästan samma dag som de blir valda måste börja säkra återvalskampanjen. Då får den beska medicinen som gör gott på sikt, stryka på foten. Ett mycket viktigt skäl till att KRAFTIGT begränsa den politiska makten och stärka den individuella.”

    Här håller jag med dig i det mesta. Vad gäller ”politik som ska gälla alla inom ett visst geografiskt område” så kan man ju i det avseendet belasta EU-medlemsskapet för rätt mycket. EUs reglemente tillåter t ex bara en viss del av BNP att användas till sociala utgifter.
    Sverige har också lämnat över en mycket stor del av beslutsmakten till EU, i stora drag är det väl bara statsskicket som är fridlyst.
    EU har också förändrats på ett sådant sätt att EU-omröstningen som dessutom hade en svag majoritet för ja-sidan knappast skulle ha det mandatet vid en eventuell ny omröstning.

    Politikerna (oavsett ideologi) tenderar att börja sin återvalskampanj redan dagen efter valet, det har du rätt i. De tycks dessutom mestadels arbeta för att rädda sitt anseende, ”se bra ut utåt”, i stället för att verkligen söka medborgarnas bästa i sina beslut.

    Vad gäller ”begränsa den politiska makten” så borde där gå att få till stånd en gyllene medelväg.
    En individuell frihet bör kunna inrymmas även i en solidariskt uppbyggt samhälle, men det förutsätter förstås varje människas egna vilja att verkligen vara solidarisk. Som det verkar nu så är det en utopi.

    Men om man nu ska sia så tror jag att det kommer en vändning så småningom. Det finns faktiskt en hel del att kämpa för även över de ideologiska ”murarna”. Miljön t ex, överkonsumtion, kort sagt framtiden. En vettigare värld.
    Blev lite långt detta.

  85. Ja, EU har blivit ytterligare en nivå av politisk klåfingrighet och socialt ingenjörsskap. För min del spelar det dock ingen roll om teknokratin kommer från EU eller Sveriges Riksdag – det är mer ett val mellan pest eller kolera.

    Jag anser att en omfattande individuell frihet är en absolut förutsättning för ett i sanning solidariskt samhälle. Framtvingad solidaritet är ingen verklig solidaritet. ”Solidaritet” har blivit ett politiskt begrepp som definieras av politiker och politiska debattörer. Då är det också naturligt att alla förslag som påstås leda till ett mer (eller mindre) solidariskt samhälle är politiska. ”Höj den och den ersättningen med X% så får vi ett mer solidariskt samhälle.” ”Dela ut mindre av andras pengar så blir det ett kallt och osolidariskt samhälle.” Ren politik som egentligen inte har något med mellanmänskliga relationer att göra.

  86. Ragge

     /  november 22, 2007

    ”Tryggheten på arbetet väger nog upp det mesta. Med ett försämrat arbetsskydd har arbetaren inte mycket att säga emot en arbetsgivare. Organiserade fackliga avtal med allt vad det innebär är i och för sig ingen garant för en “evig trygghet” i arbetet, men det är för den enskilde löntagaren bättre än motsatsen.”

    Så trygghet till ett fåtal går före ökat välstånd till alla? Maken till egoism får man leta efter. Det illustrerar bra varför vänsterpolitik är ren egoism. Det någon vill ha ska alltid ske på bekostnad av någon annan.

    Att du sedan har mage att påstå att du vill ha ett ”solidariskt” samhälle är och att dina politiska åsikter leder till ”rättvisa” och ”solidaritet” är fullkomligt absurt.

  87. H-E.R

     /  november 22, 2007

    LibeRatio.

    ”För min del spelar det dock ingen roll om teknokratin kommer från EU eller Sveriges Riksdag – det är mer ett val mellan pest eller kolera.”

    Det som kommer från Sveriges riksdag och regering är ju förvisso bara ett eko av det som bestämts i Bryssel, där har de svenska politikerna som sagt lämnat över en stor del av beslutsrätten. GP skrev under ett viktigt dokument vad gäller detta (2003-2004?), i mitt tycke det största misstaget av sossarna i EU-frågan.

    ”Jag anser att en omfattande individuell frihet är en absolut förutsättning för ett i sanning solidariskt samhälle. Framtvingad solidaritet är ingen verklig solidaritet.”

    På den punkten skulle jag önska att jag kunde hålla med dig, visserligen önskar jag ”individuell frihet”, men som utveckling är nu så härskar roffarmentaliteten och jag tror inte att soldidaritet gentemot människor i behov av hjälp går att få på frivillig väg. Behövs helt annat tänkande för detta. Men visst vore det ju det optimala om så vore.

    Dock tror jag att vi tills vidare måste ha de demokratiskt och solidariskt utformade regler där solidaritet går via skattsedeln. Något annat sätt att överleva för de som inte klarar sin försörjning själv ser jag inte.
    Tror knappast att godheten kommer farande som genom ett blixtnedslag över en natt.

    Däremot tror jag faktiskt på sikt att det skulle kunna vara möjligt. Då baserat på ett större samförstånd vad gäller t ex det jag nämnde tidigare bl a miljön och konsumtionen, samt kanske också nya värderingar vad gäller t ex livskvalitét och förståelse människor emellan.
    Som sagt ett utopiskt tänkande, men ändå knappast helt orimligt.

  88. H-E.R

     /  november 22, 2007

    Ragge.

    ”Så trygghet till ett fåtal går före ökat välstånd till alla? ”

    Det senare kan inte uppnås innan det förstnämnda är uppfyllt.

  89. Ragge

     /  november 22, 2007

    Produktivitetsökningar HER, innebär att samma mängd pengar ger mera köpkraft vilket gör att alla får det bättre.

  90. H-E.R

     /  november 22, 2007

    Ragge.

    ”Produktivitetsökningar HER, innebär att samma mängd pengar ger mera köpkraft vilket gör att alla får det bättre.”

    Utom de som inte klarar att arbeta ihop sin försörjning.

  91. Ragge

     /  november 22, 2007

    Nej till och med de får det bättre. Alla som deltar i ekonomin får det bättre, för de får mera för pengarna.

  92. H-E.R

     /  november 22, 2007

    Ragge.

    ”Nej till och med de får det bättre. Alla som deltar i ekonomin får det bättre, för de får mera för pengarna.”

    Under förutsättning att de som inte kan arbeta ihop sin försörjning får behålla det stöd som sjuk/arbets/socialförsäkringarna utgör så får dessa människor det också bättre då, visst.

  93. Precis H-E.R det krävs en solidarisk och generös välfärdspolitik för att alla ska få det bättre. Det är ingen naturlag 😉

  94. Petter

     /  november 22, 2007

    Ragge, Ragge, du vrider dig som en liten daggmask i ett saltkar. Men nu har åtminstone jag tröttnat på dina ständiga vantolkningar av OECD och andra.

    Det enda korrekta du fört fram i dikussionen om OECD:s syn på a-kassan är det direkta citatet ur OECD:s text (i replik 74).

    Eftersom du så uppenbart saknar vilja/förmåga att hantera vetenskapliga texter på ett schysst och korrekt sätt ger jag nu upp mina försök att dialogvägen bringa klarhet i frågan.

    Jag överlåter därför till övriga läsare av bloggen att dra sina egna slutsatser genom att läsa igenom Ragges ”ordvrängerier”, som jag tidigare angett (i replik 79).

  95. Det var då en jäkla aktiv diskussion här inne. 😉

    Petter, tack för referenser. Jag vet inte vad du menar med ”magistralt”, men att kräva källhänvisningar är det enda sätt jag vet att få folk tänka igenom sina påståenden.

    TCO-kommentaren du citerar innehåller en hög åsikter från deras samhällspolitiske chef, jag ser inga källhänvisningar på den sidan.

    TCO-rapporten handlar mest om att tjänstemän är alltmer utsatta på arbetsmarknaden. Det påstås bland slutsatserna att ”omställningstrygghet” (vilket jag antar innebär stark och fackligt kontrollerad a-kassa) är viktigt för svensk konkurrenskraft, men jag ser ingen argumentation eller empiri som stödjer detta i texten.

    Centenos & Novo hävdar inte, såvitt jag kan se, att en generös a-kassa leder till högre produktivitet. De visar att mer generös a-kassa korrelerar med längre anställningstid. Men korrelation är inte kausalitet (man kan säkerligen tänka sig t.ex. att starka fackföreningar leder både till hög a-kassa och längre anställningstider) och framförallt är väl knappast anställningstid ett mått på produktivitet.

    OECDs rapport går inte att ladda ner i sin helhet verkar det som, men i den del som berör arbetsmarknadsåtgärder (http://www.oecd.org/dataoecd/27/20/38797288.pdf)konstateras att ”The clearest result emerging
    from the analysis is that strict statutory employment protection for regular contracts appears to dampen
    productivity growth”. Övriga resultat av studien anses svårtolkade.

    Som forskare reagerar jag på att det överlag är så lite peer-review referenser i rapporterna. Det är mycket texter från olika institut med diverse särintressen, artiklar i dagstidningar, statliga utredingar, opublicerat och därmed ogranskat material (som Centenos & Novo’s artikel), och så vidare. Det gör det ju nästan omöjligt, i alla fall för icke-experter, att värdera materialet med en rimlig arbetsinsats. Kanske det är därför som det uppenbarligen är så viktigt att kritisera författarna istället för texten?

  96. Jag blir verkligen mörkrädd när ni påstår att det enda sättet att uppnå solidaritet är genom mer politik. Politiken är sjukdomen – inte botemedlet.

    I Sverige betalar vi en väldigt stor del av det vi arbetar ihop, för att staten ska garantera vår säkerhet och erbjuda ett skyddsnät för sina medborgare. Med andra ord betalar vi pengar för att ”slippa” ta ansvar för andra människor. Vi ser aldrig de människor vi hjälper och vet ärligt talat inte hur mycket av pengarna som verkligen används för ”solidariska syften”. Dels skapar det en distans till andra människor i och med mellansteget staten, dels skapar det en ovilja hos många. Om staten inte kan lösa sin uppgift trots enorma skatteuttag, varför skulle de kunna lösa det med ännu mer pengar?

    ”solidarisk och generös välfärdspolitik” har inget med solidaritet att göra och det är förtvivlat lätt att vara generös med andras tillgångar. För mig är det en väldigt kall och cynisk inställning som säger att solidaritet inte finns naturligt utan måste tvingas fram med politik (och hot om våld/frihetsberövande).

  97. liberal vänster

     /  november 23, 2007

    liberatio.
    Orsaken till att staten började ta in skatter för att säkra välfärden gjordes därför att man såg inget av den solidariteten som du talar om på frivillig väg.

    De rika lyfte inte ett finger för att bistå en fattig utan visade bara förakt. Hade nu människan från börjat verkligen varit så solidariska av naturen som du tror, hade vi aldrig behövt ta ut några skatter.

    Gå 100 år tillbaka och före välfärdssystemets utformande. Hur många dog av svält, köld och omänskliga arbetsvillkor och hur många av de bäst ställda försökte förbättra dessa människor ställning? de motarbetade varje reform som var fattiga och utarbetade människor till gagn.
    så…

    Där har du svaret till varför vi idag betalar skatt.

  98. liberal vänster, du får ursäkta språket, men vilket kvalificerat skitsnack.

    De styrande har beskattat de styrda i flera tusen år. Och det var definitivt inte för att gynna de fattiga utan tvärtom. Syftet med skatterna har i alla tider varit detsamma – att visa makt! Kyrkan krävde sitt tionde för att människorna skulle undvika Guds vrede. Kungar och feodalherrar krävde skatter för att ”skydda” befolkningen. Nu kräver politikerklassen sitt tionde (eller snarare sju tionden) i den heliga ”solidaritetens” namn. Min åsikt kvarstår: Framtvingad solidaritet är ingen riktig solidaritet.

  99. Petter

     /  november 23, 2007

    Rolle, av dina kommentarer förstår jag att vi inte riktigt har samma vetenskapsteoretiska grundsyn. Är inte en lika ”blåögd” positivist som du.

    Jag anser istället, i likhet med de flesta av dagens vetenskapsteoretiskt intresserade samhällsvetare, att Tomas Kuhn med sin ”paradigm”-teori kullkastat den ”naiva” positivism som dominerade 50-talets samhällsvetenskap.

    Kan bara konstatera att allt för många neoklassiskt orienterade nationalekonomer (till skillnad från de som sysslar med institutionell teori) blivit kvar i en 50-talssyn på samhällsvetenskapen. Av dina kommentarer har jag förstått att du tillhör denna ”gammelmodiga” neoklassiska-skola, vilket naturligtvis inte automatiskt diskvalificerar sina synpunkter.

    Så till dina kommentarer rörande mina referenser. När det gäller Centenos papper tycker jag faktiskt du borde läsa den ordentligt. Han har i sin text en rad intressanta referenser till annan forskning rörande sambanden mellan a-kassan och produtiviteten.

    En annan referens du kan kika på är en intressant studie av Konstantinos Tatsiramos mfl:
    ftp://repec.iza.org/RePEc/Discussionpaper/dp2280.pdf

    Där finns en rad intressanta argrument som visar varför en generös a-kassa är bra för samhällsekonomin, bl.a. sambandet mellan generositet i a-kassan och produktiviteten.

    OECD är långt ifrån något ”sanningsvittne” när det kommer till i grunden politiska val. Generellt, när det gäller OECD, har de ändå under en relativt kort tid förändrar sin syn (formulerad i deras Outlooks) på generositeten i a-kassan rejält:

    – Från att 1996 hävda att en hög ersättning vid arbetslöshet i huvudsak är av ondo för samhällskonomin…
    – Till att 2006 öppna upp för att detta samband kanske inte är så enkelt…
    – Till att nu i den senaste Outlook för 2007 mer entydigt lyfta fram sambandet mellan generositeten i a-kassan och produtivitetsutvecklingen.

    Synd att Employment Outlook 2007 inte finns elektroniskt på nätet. Har dock själv, liksom SNS-forskarna, tillgång till denna och rekommenderar dig att beställa den. När du läser denna text skulle jag bli förvånad om du inte, liksom jag själv, ställde frågan: Varför använder de inte denna text mer i sin analys? Luktar ändå inte detta lite bias?

  100. Ove

     /  november 23, 2007

    Petter, bra skrivet!

    När man läser det Rolle och andra ”övervetenskapliga” ekonomer” skriver på denna blogg vill man påminna om det som den gamle ledamoten av Riksbanken, Villy Bergström, en gång skrev i en artikel i Ekonomisk Debatt: ”Nationalekonomi numera är en utbildning som genererar ett slags doktorsgrad i liberalism.”

    Med det ”naivt positivistiska synsätt” som exempelvis Rolle står för följer en falsk självbild av att denna nationalekonomiska forskning står ovanför politik, värderingar och ideologier.

    Man kan bara beklaga att Rolle och andra inte tagit del av Gunnar Myrdals klassiska bok ”Vetenskap och politik i nationalekonomin”, som torperade denna naiva positivism redan på 1950-talet.

  101. Petter och Ove: det hjälper inte att kalla mig ”naiv” och ”gammelmodig”, jag vill ha konkreta argument i alla fall. (För övrigt anser jag att Thomas Kuhn är notoriskt feltolkad; paradigmteorin handlar om idéhistoria och vetenskapskultur, inte om kunskapssyn. Men låt oss hålla oss till SNS-rapporten.)

    De texter du Petter pekar på försöker i huvudsak komplettera den traditionella teorin att a-kassa ger längre arbetslöshetsperiod med en ”positiv” effekt där a-kassa också ger längre perioder av kontinuerlig anställning. OECD-rapporten presenterar en del ny empiri som stödjer detta. Jag hittar dock inget som visar att a-kassa vid nuvarande svenska nivåer är bra för produktiviteten.

    Centeno citerar Acemoglu och Shimer (2000) som visar att a-kassa i måttliga nivåer ger högre produktivitet genom bättre matching (arbetare hittar jobb där de bättre får nyttja sin kompetens), men de utgår från amerikanska nivåer och är noga med att påpeka att för generös a-kassa har andra, negativa effekter. Jag köper att en viss nivå av a-kassa är bra för samhällsekonomin, men jag ser inget som stödjer att a-kassan ska vara 80% och adminstreras av gigantiska fackföreningar.

    SNS-rapporten konstaterar i huvudsak att globaliseringen leder till att Sveriges arbetsmarknad blir mer specialiserad, så att det blir svårare att få lågkvalificerade jobb, samtidigt som den kvalificerade arbetskraften blir rörligare och därmed svårare att beskatta. Detta ställer till problem för finansieringen av vår stora offentliga sektor, samtidigt som det innebär allt högre krav på ersättningsnivåer. Bestrider ni den beskrivningen? Om ni menar att man kan lösa finansieringsproblemet med högre skatter och ännu mer generösa arbetslöshetsförsäkringar så vore det verkligen trevligt med att höra era konkreta argument för detta.

  102. Petter

     /  november 25, 2007

    Rolle, jag noterar att du inte uppmärksammat (eller vill uppmärksamma?) den kraftiga OECD-omsvängning i synen på a-kassan och dess generositet, som skett sedan mitten av 90-talet.

    Orsaken till detta är naturligtvis att vi just nu bevittnar ett successivt s.k. paradigmskifte på området. Den nyare forskningen kullkastar allt mer den gamla forskningen och de slutsatser som drogs av denna (som Rolle tycks vilja hålla fast vid).

    Detta innebär att vi de senaste åren får allt fler forskningsresultat som på goda grunder kan användas för att ifrågasätta det kloka i att (så som Alliansen gjort och SNS förordat) försämra a-kasseersättningen.

    Att ersättningsnivån måste ligga på just 80 procent är naturligtvis svårt/omöjligt att genom länderjämförelser finna stöd för. Vad vi kan se är dock att genom de senaste politkförändringarna (1/1 2007) har vår ersättningsnivå hamnat betydligt lägre än den som gäller i våra grannländer Norge och Danmark.

    Sedan till ditt värdeladdade begreepp ”gigantiska fackföreningar”, där du med detta begrepp tycks vilja antyda att det svenska facket har för stor makt. Här visar den forskning som gjorts (ofta på spelteoretisk grund) de senaste åren att en högre facklig organisationsgrad och större fackligt inflytande leder till ett för samhällsekonomin mer ansvarstagande fack. Om Alliansen (och du+SNS) får som ni vill, och lyckas försvaga facken, kan vi alltså se fram emot en mer konfliktfylld arbetsmarknad.

    Att du, Rolle, har svårt att se detta kan kanske bero just på din vetenskaps- och kunskapssyn, som skiner igenom i denna formulering: ”För övrigt anser jag att Thomas Kuhn är notoriskt feltolkad; paradigmteorin handlar om idéhistoria och vetenskapskultur, inte om kunskapssyn.”

    Vilket betyder att du, till skillnad från de flesta vetenskapsteoretiskt initierade och intresserade ekonomer, inte tycks tillmäta Kuhn någon betydelse för din egen ”kunskapsskapssyn”. Därför blir resultatet att du, precis som Ove skriver, framstår som en som upprätthåller och försvarar en ”doktorsgrad i liberalism”.

  1. Svensson » Blog Archive » Borgarnas lögner om fusk
  2. Ideologisk forskning på modet « Ett hjärta RÖTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: