Kvack, kvack i Ankeborg!

Aftonbladet toppar sina löpsedlar idag med ett sensationellt avslöjande –

Filippa Reinfeldt mordhotad!

Vi läser vidare…

En person har frivilligt sökt hjälp, han mår dåligt. I samtal med sjukvården har han sagt saker som gör att han nu är tvångsintagen för psykiatrisk vård.

Ingen person är anhållen. Ingen förundersökning pågår. Ingen husrannsakan har skett i mannens bostad. Ingen person har transporterats till Huddinge rättsspsyk av poliser i svarta luvor med förstärkningsvapen. Statsministerfrun Filippa Reinfeldt har inte fått något utökat personskydd idag.

Detta är, enligt Säpo, verklighetsbakgrunden till den story som toppat Aftonbladets och andra tidningars löpsedlar idag.

Man kan fråga sig hur och varför sådana här tidningsankor uppstår. Vem förlöser dem? Vad föder dem?

Mediedramaturgin tycks i detta fall gjort att journalister (inte bara på AB) just nu verkar ligga i startgroparna för att hitta ”snyftisar” kopplade till ”stackars” Fredrik Reinfeldt. Det handlar naturligtvis om en uppföljare på den senaste tidens skriverier om fuskande och oansvariga moderater.

Efter varje ny moderatskandal har vi fått se en svettig och besvärad statsminister, som ömsom buttert försvarat, gråtmilt ursäktat eller irriterat tillrättalagt för att få slut på skandalskriverierna.

Och visst har vi nog alla känt ett visst medlidande, hur vi än har förhållit oss till alla skriverier. Det är trots allt bara människor det är fråga om. Nej, Fredrik har inte haft det lätt den senaste tiden. Och tänk på frun och barnen sen!

Inte lätt! Ack, ack, Kvack!

Det var liksom läge att publicera något, som tog utgångspunkt i vårt medmänskliga medlidande med ”stackars statsministern”. Medielogiken krävde detta.

”Förste man till kvarn”, är som bekant den kungsregel som gäller i dessa lägen ute på kvällstidningsredaktionerna. Förstapriset: hundratusentals lösnummer! Nu handlade det bara om att hitta någon spik att koka soppan på.

Så hör någon plötsligt något om en galning, som tydligen hotat Filippa – KÖÖÖÖööööööör! – lyder uppmaningen från redaktionsledningen. Olika reportrar skickas ut för att intervjua ansvarig läkare, poliser, anhöriga, andra politiker som hotats osv.

Någon får i uppdrag att skriva om kopplingen till mordet på Anna Lindh och om den jakt på psykiskt sjuka detta lett till. Andra fokuserar på personskyddet och Säpos arbete. Ytterligare några skriver om alla besvärligheter familjen Reinfeldt och framförallt de små stackars barnen haft när de tvingats flytta till Sagerska palatset.

– Lägg ut!, lägg ut! LÄGG UT! Snabbt, snabbare, SNABBAST! Dröm- och fantasifabriken går på högvarv!

Gud, vad jag är less på denna förutsägbara mediedramaturgi! Är jag ensam? Varför bestämmer vi oss inte för att bara i att strunta i alltihopa. Varför köper vi alla dessa sliskiga lösnummer?

Vi måste ändå känna oss åtminstone lite medskyldiga till de sliskiga skandalrubrikerna. Ankbladet matar ju gamen i oss. Våra egna tillkortakommanden, vår egen avundsjuka och vår egen vanmakt blir lätt till en hungrig gam. En hungrig inre gam, som hela tiden skriker efter föda. En gam som göds av att få äta en riktigt rutten kost. Gärna ruttna ankor!

Ju större vanmaktskänsla, ju större och hungrigare gam. Ju mer rutten kost, ju mer vanmaktskänsla. Cirkeln sluts. Ju mer vi tillåter skandalpressen att göda vår inre gam, ju passivare och mer cyniska blir vi. Ju fler vi är som tillåter detta, ju färre blir de som engagerar sig mot det som skapar vanmakt.

Makten, skandalpressen och vår inre vanmaktskänsla blir till den treenighet som upprätthåller klassamhället.

Filosofen Theodor Adorno sa för länge sedan något om att vanmakten är maktens behagliga dörrmatta, en plats där makten kan torka av sig den skit den trampat i.

Mycket skit har onekligen klibbat sig fast på makten den sista tiden. Denna gång tycks det dock ha varit ren och skär ankskit som skitat ned medielandskapet.

KVACK!

P.S. Men, visst är det fruktansvärt att politiker, och andra kända människor, ska tvingas leva med mordhot (som vi under tragiska omständigheter till och med sett förverkligats). Och visst är det tragiskt att psykvården inte alltid kan hantera svårt sjuka patienter. Men, allt detta är helt andra historier…

*
Andra bloggar om: , , , , , ,

intressant 

Annonser
Lämna en kommentar

27 kommentarer

  1. Petter

     /  november 15, 2007

    Spänstig analys där, Ilse-Marie!

    Du sätter fingret på samma fenomen som också författaren Franz Kafka en gång gjorde när han sa: ”Kapitalismen är ett tillstånd i världen och i själen”.

    Skall vi förändra samhället till det bättre måste också den ”inre gam”, som du skriver om, förvandlas till en fredsälskande duva.

    Hmmm…är nog ingen större poet, men du förstår säkert vad jag menar 🙂

    Fortsätt kämpa för människovärdet, Ilse-Marie!

  2. Karin

     /  november 15, 2007

    Bra skrivet Ilse-Marie!

    Jag ler och skrattar till då och då när jag läser din bloggpost om Ankeborg (=Sverige och västvärlden?). Men skrattet fastnar snabbt i halsen, det du beskriver är ju rätt så allvarligt. Allvarligt men träffande. Är inte just detta det som man brukar säga utmärker en bra text? -Ja, så är det. Jag ser med förväntan fram emot fler tankar av dig, Ilse-Marie!

  3. Petronella

     /  november 15, 2007

    En femetta! Där satt den! 🙂

  4. Hvitfeldt är en massmedieforskare som redan 1989 pekade på nyhetsförmedlingens villkor och begränsningar. Han punktade dessa:

    *Samhällssystemet= samhällets ekonomiska, politiska och ideologiska system är helt avgörande för hur nyhetsförmedlingen fungerar. De stora ekonomiskt starka nationerna dominerar och påverkar mindre länder. (Tänk på hur Svensk media följer och reproducerar USA:s rapportering om de flesta konflikterna).

    *Ekonomiska förutsättningar= Tidningar är kommersiella företag som är i konkurrens med varandra. Nyheter ska vara attraktiva (sälja lätt) men också billiga att producera! Det här BEGRÄNSAR möjligheten till genomarbetning av nyheter och det styr nyhetsutbudet! Det är nog det här din så otroliga text inbegriper Ilse- Marie!

    *Politiska intressen och påtryckningar= Genom urval och bearbetning stöds de politiska åsikter som tidningen föredrar medan andra åsikter motarbetas (Kolla på DN:s rapportering om Palestina eller latinamerika!)

    *Nyhetskällor av varierande slag= Mycket LITEN del av nyheterna bygger på journalisternas EGNA observationer. Muntliga och skriftliga källor anges. Många medier är beroende av ”elitkällor” och dessa personer har stor inflytande över nyhetsbilden som ges!

    *Organisatoriska faktorer inom och utom massmedierna= Ägandeformer och ägarinflytande! Olika ägare utövar olika grad av inflytande över sina nyhetsorganisationer! Det kan vara direkt eller indirekt! TIDSGRÄNSEN, som du också såväl påpekar Ilse-marie är också en viktig ”bov” i det här! eftersom det begränsar möjligheten till KÄLLKONTROLL och GENOMARBETADE artiklar!

    *Journalisternas arbetsförhållanden och kollektiva ideologi= Journalister som kollektiv kan tänkas ha utvecklat gemensamma värderingar om hur nyhetsarbetet bör utföras samt VAD som ska uppmärksammas! Detta gäller främst VAL av PERSPEKTIV och INFALLSVINKLAR!

    Publikens kunskaper och attityder= Nyheter är också anpassade till den publik som de är riktade till. Nyhetsbilden kan tänkas återspegla kunskaper, värderingar och behov hos de människor som använder sig av den! Det är detta som gör att vissa rapporteringar om vissa länder och områden antar den formen de gör! I en viss kontext kan man skriva ”vad som helst” för man vet att det flesta INTE kommer reagera..

    Det vart lite långt, men hoppas det är intressant. Det kan vara BRA att ha i åtanke hur media faktiskt ÄR begränsad av alla dessa faktorer!

  5. Mitt förra inlägg var främst riktad till de som brukar skriva på din bligg Ilse-marie och kritisera dig.

    Jag följer din blogg och har sett många inlägg. Många menar att det inte finns någon slags ”överklass” eller ”dominerande ideologi”. Att vi har ”FRI” media och annat smått och gott. Kanske bra att ögna åtminstone igenom det jag skrev ovan, som inte är mina teorier (fast jag delar dem) ,utan Hvitfeldts om hur nyhetsförmedlingen faktiskt fungerar.

  6. Berndt

     /  november 15, 2007

    Mediagratinerad anka med sauce de la Sensation och pressad Scandale gratäng! 😉

  7. H-E.R

     /  november 15, 2007

    Bra skrivet och mycket träffande Ilse-Marie.
    Har funderat många gånger varför man faller i gapet på sliskjournalistik och sensationslystna rubriker.
    Jag personligen åker dit på det.

    Å ena sidan så tycker jag det är rent bedrövligt… men ändå finner jag mig själv läsande om alla dessa blaffiga maffiga, hemska och hotande, snabba och direktserverade journalistsoppor.
    Självrannsakan gjord, tyvärr mycket kluven sådan. Så länge det förekommer sån här journalistik kommer jag antagligen att läsa den, förfasas över att den skrivs och läsa igen nästa gång.
    Speglar detta kanske bara livet?
    Fler som jag?

  8. Pierre filosoferar...

     /  november 15, 2007

    Att du är sämre i poker behöver nödvändigtvis inte betyda dåliga giv etc. Överge då hellre spelet som sådant.

  9. H-E.R

     /  november 15, 2007

    Pierre……..
    Utveckla?
    Mvh trögtänkt norrlänning 🙂

  10. Jag letade efter bloggar som också skrivit om aftonbladets löpsedel idag å så hittade jag din.

    Visst kan man säga mycket om detta med sensationsjournalistik men i detta fall var det bra att de tog den här killen tycker jag. Anledningen till det är att jag faktiskt litar på att den där läkaren (som tipsade om att mannen ifråga planerade en sådan grej) kan skilja på tokerier i allmänhet och tokerier som ofta omsätts i praktiken. Om det är som AB framställer det, så hade den här mannen velat döda någon i många år och det är inte riktigt samma sak som att i ett manodepressivt skov eller skitzpsykos genomföra ett uppdrag. Sen att säpo drog igång värsta pådraget kanske var lite onödigt så här i efterskott, men vad hade vi sagt om killen hade beväpnat sig och skjutit vilt omkring sig om de skickat en polisbil.

    Killen hade enligt artikeln (vilken kan vara vinklad, men jag undrar jag…) berättat för personalen vad han planerade göra och den här gången valde de att ta honom på allvar. Jag tror de hade goda skäl.

    Tänk om det var så att psykläkaren och personalen faktiskt trodde att mannen skulle genomföra detta av TVÅ anledningar, dels att han planerade dådet av anledningar en del vansinniga tok före honom gjort (velat känna makt genom att döda någon) och dels för att de tror att det är ofrånkomligt att Reinfeldt & co kommer att bli utsatta för sånt här eftersom deras politik går så hårt åt sjuka människor och oroar redan svårt utsatta människor.

    Jag tycker inte att de är ett dugg konstigt att de ”högsta” politikerna familjer/fritid blir mordhotade trots att det bara är deras ”yrkesroll”. Särskilt inte denna regerings.
    Deras politik går ju ut över våra familjers försök till överlevnad. Inte över våra jobb.

  11. Pierre filosoferar...

     /  november 16, 2007

    Mitt inlägg är en passus inspirerad av den franske socialfilosofen Pierre Bourdieu.

  12. H-E.R

     /  november 16, 2007

    Jag är i djupa funderingar om det Ilse-Marie skriver….
    Den inre gamen.
    Det är rena rama sanningen.
    Och lägligt kommer nyheten också. Vilket händer ganska ofta.
    En tanke: Hur blev utvecklingen om all media plötsligt försvann under ett par veckor?
    Ingen information någonstans om någonting.
    Hm….

    Pierre…
    Jag vet inte vem han är denne Pierre Bourdieu, men ska försöka ta reda på det. Blev nyfiken.

  13. H-e-r
    Pierre bourdieu är en fransk sociolog, han är en av de främsta i modern tid inom sociologin. Han har flera bra böcker om media, bl.a. Om televisionen och på svenska finns även en jag rekommenderar!
    Moteld- texter mot nyliberalismens utbredning 😉

  14. H-E.R

     /  november 16, 2007

    Vladi.
    Jag hittade info om honom, intressant fast aningen tungt.
    Men värt att försöka med boken som du rekommenderar, Moteld. Jag brukar beställa på ett bibliotek så då gör jag det.
    Tack för tipset.

  15. H-E-R
    Jo franska tänkare har en tendens att skriva på ett akademiskt aningen tungt språk. Det är som något slags prestige i det de gör, detsamma gäller för Althusser, Foucault, Derrida, balibar, Baudrillard eller vem man än läser från Frankrike. Får en känsla över att de måste slänga sig med sådant språk för att ”impa” på varandra och säga ”jag kan också”! :-)…

    Bourdieus ”den manliga dominansen” och ”Homo Academicus” är så, men moteld och Om televisionen är mycket lättlästa! Man behöver inte vara sociologsk (teoretisk) vandrad. Du kommer säkert gilla Moteld, men den är några år nu. Tyvärr dog ju Bourdieu för ett tag sedan.

  16. Pierre filosoferar...

     /  november 16, 2007

    ingen orsak.

  17. Pierre filosoferar...

     /  november 16, 2007

    Näjje, nu trängde han sig före i kön igen ju… Rättning i ledet, om jag får be?

  18. H-E.R

     /  november 16, 2007

    Lättläst gillar jag Vladi 🙂

    I somras provade jag Evelyn Reed, gammal bok om mödrars makt och annat.
    Men njaa, lättläst språkmässigt men tung att smälta ändå.

  19. H-E-R
    Absolut! det finns ingen motsägelse i att en bok är lättläst och att den kan vara tung att smälta! så är det definitivt! Jag gillar också lättläst och akademikerna borde skriva mer så, även om det är komplicerade saker de berör, syftet måste ju trots allt vara att underlätta svåra problem, som de har TID att lösa vid sina skrivbord, medan flertalet arbetar 🙂
    Nu ska jag sova! God natt! läs Moteld!

  20. René filosoferar

     /  november 16, 2007

    jag vet att jag existerar!

  21. Petter

     /  november 16, 2007

    När jag läser kommentarerna här inne blir jag varm ända in i hjärteroten! Ilse-Maries bloggpost träffade något i många av oss som vi länge försökt formulera. Utan att använda något krångligt och svårt språk gör hon en ganska avancerad analys av hur den borgerliga hegemonin fungerar, hur maktstrukturen håller oss i schack.

    I denna värld av manipulation spelar media en viktig roll. Pierre Bourdieu har träffande och klargörande avtäckt medias maktstrukturer och funktionssätt. Hans tankar om ”kulturellt kapital” är ett utmärkt verktyg att använda för att förstå vår samtid. Ilse-Marie gör detta på enkel vardagssvenska. Fler av oss borde anstränga oss att göra detta. Vår ”vänsterkritik” blir annars bara en krusning på ytan i den akademiska och intellektuella ankdammen.

    Det enkla är ofta det geniala. Den som inte kan förklara innehållet i sina tankar för sin ”gamla faster” har oftast inte riktigt förstått själv. Ett sådant ”faster-test” borde varje vänsterteoretiker göra. I grunden är ju (eller borde) all vänsterpolitik hämta sin näring i den vardag som de flesta av oss lever mitt uppe i. Vänserperspektiv blir då synonymt med demokrati och dess kärna: alla människors lika värde.

    Så Ilse-Marie, Vladi, H-E.R, Pierre och ni andra stå på er. Världen behöver höra mer av era tankar.

    Till sist vill jag, efter att ha läst igenom ett antal av Ilse-Maries bloggposter, säga att denna blogg är en av de abslout intressantaste politiska bloggarna i detta land just nu.

  22. Karin

     /  november 16, 2007

    Vladi, världen behöver fler akademoker som du! 🙂

  23. Karin

     /  november 16, 2007

    akademiker (ska det vara) naturligtvis! 🙂

  24. Karin

     /  november 16, 2007

    Fast när jag tänker efter så kanske ”akademoker” inte är så dumt ändå.

    Akademoker = akademiker med demokratiskt pastos.

    So long!

  25. H-E.R

     /  november 16, 2007

    Petter,
    där satte du fingret på självaste förbistringen 🙂
    Det är åtminstone för mig ibland rent omöjligt att hänga med i svängarna när språket tenderar att hamna sju våningar upp som det så ofta gör t ex i media när någon debattör drämmer iväg en drapa.
    Så jag blir också varm i hjärtat när Ilse-Marie skriver vettigheter med ett språk som man tar till sig direkt. Och med denna härliga ironiska humor 🙂
    Själv trasslar jag ofta in mig när jag i diskussioner vill försöka få fram något som egentligen skulle sagts på 4 meningar och i ren desperation (?) rafsar ner 12 meningar varpå själva kärnan i hela budskapet liksom pulveriseras.

    Karin…
    ”Akademoker” låter bra det.. 😉
    Att jämföra med mitt nyskapade ord ”psokoanalys” i en annan tråd här 😀
    Avdramatisering var ordet.

  26. Tack för alla intressanta och vänliga kommentarer! 😀

    Vladi, Petter och H-E.R – jag instämmer helt och hållet i era tankegångar. Akademiska texter kan oftast vara onödigt svårtillgängliga och tungrodda. Förmodligen precis av den anledningen som Vladi skriver.
    Och tack Vladi för din intressanta text om Hvitfeldt och hans analys av massmedia och hur nyhetsförmedlingen fungerar.

    Och H-E.R., jag tror nog vi är ganska lika, inte heller jag har läst Pierre Bourdieu (bara lite om honom och några citat), och är inte heller så säker på att jag skulle orka. Jag kan också avslöja att jag inte heller läst den filosof jag ”citerar” i bloggen. Fick ”citatet” av en vän och kunde inte låta bli att använda det här. Det passade verkligen in.

    Petter, extra mycket tack för dina allför vänliga ord. Och du har helt rätt – att skriva enkelt är underskattat. Mitt mål är alltid att skriva så enkelt och rakt som möjligt. Jag tror att många istället ofta försöker försvåra egentligen ganska enkla tankegångar för att ”impa” på andra, för att som Vladi skriver ”visa att de också kan”.
    ”Faster-testet”, som Petter skriver om, är ganska enkelt för min del – jag lever i den ”vanliga” världen – är själv arbetare och likaså de flesta jag umgås med. Och en sak vet jag – intelligens och klokskap har ingenting med utbildning eller svåra ord att göra.

  27. Hmmm… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: