Överklassbidrag, missnöjda borgare och den svenska modellen

Nyheten slår ner som ett kraschande JAS-plan mitt i regeringens budgetarbete. Försvarsminister Mikael Odenberg avgår. Att finansiera regeringens skattesänkarpolitik blev dyrare än beräknat. Situationen för Odenberg har blivit ohållbar. Löftesbrott är aldrig populärt, och även moderater tycks i vissa fall ha begåvats med ett samvete. Avgången kom plötsligt – men den är logisk.

Många tycks ha tröttnat på regeringen – inte bara på riksplanet och inom den egna regeringen. Den senaste väljarundersökningen i Stockholm visar att även här har många fått nog. Var det val i dag skulle vänsterblocket fått runt 51 % medan borgarna enbart skulle komma upp i dryga 46 %. En helomvändning sedan valet.

Orsakerna är förmodligen flera. Maktfullkomlighet, privatiseringshysteri, ointresse för miljön, är några. Visst blev det till slut en urvattnad variant av biltullar, men ingen satsning på kollektivtrafiken – i stället har den blivit betydligt dyrare. Nu satsar i stället makthavarna på bilar – helt hämningslöst.

Den senaste ideén är att alla högt uppsatta chefer i Stockholms stad ska få en egen tjänstebil. Prioriteringarna är sanslösa och slår hårt både mot miljön och mot de sämst ställda. Klyftorna ökar, precis som i resten av landet – men här blir det än tydligare. Inte så konstigt att även Stockholmarna redan börjar få nog.

På riksplanet fortsätter borgarna satsningen på sina kärnväljare – höginkomsttagarna. Ett nytt ”bidrag” planeras – denna gång enbart till de välbeställda. Vårdnadsbidraget. Hur kul det än låter med 3 000 kronor i månaden för att stanna hemma med sina barn har knappast någon ensamstående mamma råd med en sådan exess.

Extrapengarna är många positiva till – problemen kommer när även detta ska finansieras. Vem eller vilka blir finansiärerna till de nya ”överklassbidraget” ? Givetvis de som redan i dag är halvt bortprioriterade. Äldre, funktionshindrade, men även barnen – både på skolor och dagis. Kvinnorna är också ett säkert kort – i dubbel bemärkelse. Dels för att ”vårdnadsbidraget” är en kvinnofälla i sig – dels för att det är kvinnorna som i förlängningen får ta än mer ansvar för sina sjuka anhöriga. Pengar ska till – och skattehöjningar låter knappast som ett troligt alternativ i de borgerligt styrda kommunerna som givetvis är de som med liv och lem kommer att satsa på ”hemmafrubidraget”.

*

Car Hamilton skrev en intressant artikel i Aftonbaldet för ett par dagar sedan, om den amerikanska statsvetaren Sheri Bermans bok, ”The Primacy of politics” (Politikens företräde) – en, som Hamilton skriver, avgörande studie om den europeiska socialdemokratin.

Citat:

Berman visar hur socialdemokratin, tyngd av ett ortodoxt marxistiskt arv, alltför sent får ihop ett slagkraftigt alternativ både till kommunismens och liberalismens passivitet, och till fascismens aktivism.

Men det finns ett lysande undantag. Det är en smula överrumplande att på omslaget till en amerikansk studie ställas inför två valaffischer från trettiotalet, en nazistisk och en socialdemokratisk, som ska illustrera både det gemensamma problemet och de två verkliga huvudalternativen i den tidens europeiska politik.

Den ena naturligtvis tysk, den andra svensk.

En av Bermans viktiga teser är att den europeiska socialdemokratin inte är en kompromiss, varken en urvattnad version av marxismen eller en kapitalism med mänskligt ansikte, utan en politisk ideologi i sin egen rätt. En annan slutsats är att den lyckliga andra halvan av Europas nittonhundratal är ett resultat av att de socialdemokratiska idéerna till slut segrade. En tredje att det svenska partiet är bäst i klassen.

Det är onekligen intressant att se att hur man utifrån amerikansk synvinkel analyserar det samhälle den svenska socialdemokratin har byggt upp. En modell som beundras runt om i världen – och som nu är på väg att raseras. Vår hemmablindhet är tragisk och förödande.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser
Lämna en kommentar

14 kommentarer

  1. Anders

     /  september 5, 2007

    Lite småaktigt skrivet tycker jag. Det hedrar Odenberg att på ett mycket tydligt sätt markera sitt ställningstagande i Försvarsfrågan. Till skillnad från de socialdemokratiska ministrarna som enbart tillsattes för att exekutera ordf Perssons order.

    Ja, S kanske byggde stora delar av välfärden då resten av Europa låg i aska. Stort? Nja, vet inte, vilka hade misslyckats?
    Däremot så har S varit mycket bidragande till att Sverige hamnar på efterkälken de senaste 10 åren. Med en bidragspolitik och ett ständigt motarbetande till Sveriges motor, näringslivet. Och kom inte med att de var tvugna att sanera finanserna under 90-talet då detta var ett resultat av 80-talets politik. Eller hur….

    Många av dina kommentarer tyder på förvanskning eller bara okunskap om den politik som nu förs.

    Trist och intetsägande!

    /Anders

  2. Tomtabacken

     /  september 5, 2007

    Angående tjänstebilar. Visst är det ett besynnerligt förslag. Är det inte bättre att cheferna får bestämma vad de vill göra med sina pengar?

    De enda som tjänar på tjänstebil är de som pendlar långt eller kör mycket bil privat. Dvs, införs denna policy gynnar det bara de som bor långt utanför Stockholms stad. Själv föredrar jag chefer som bor i Stockholm eftersom jag tror att gör man det har man större insikt i Stockholms problem och möjligheter. Dessutom är förslaget på gränsen till diskriminerande mot de som väljer att åka kollektivt eller gå till jobbet.

  3. Jag förstår inte anklagelserna att Sverige skulle vara ett bidragsland. Det är fler som arbetar här än i många andra europeiska länder samt att vi oftast arbetar upp i högre åldrar.Därutöver är det alltfler kvinnor som jobbar heltid än i många andra länder där halvtid är mest vanligt. Vi jobbar väldigt mkt här. Om man är motståndare till bidrag förstår jag inte heller alliansens politik då de inför nya bidrag s.k. överklassbidrag. Subventionerade barnflickor och vårdnadsbidrag är sådana onödiga bidrag medan A-kassa och sjuklön är livsuppehållande bidrag.

  4. Det är intressant Berman ser det dagens socialdemokrater inte ser. Den svenska socialdemokratin lyckades hitta en väg som dels skapade förutsättningar för demokrati, en hygglig social jämlikhet, ungefär lika förutsättningar för åtminstone för de flesta att hitta sin väg i livet. Det utmynnade i en praktikens teori – folkhmstanken. Den var varken Marxistisk eller anpassning till borgerlig kapitalism.

    Jag ser tyvärr, nästan ingenting av den teoretiska kraften i dagens socialdemokrati. De lever på gamla lagrar. Högerfalangen i partiet har för mycket annamat en kapitalistisk logik och vänsterfalangen? I sina bästa stunder för de en stark försvarsstrid för vunna bidragsnivåer, men i övrigt blir det någon form av halvsmälta marxistiska teser.

    Dagens socialdemokrati kan tyvärr inte sägas ha en politisk teori ”i sin egen rätt”. Den de hade från 30-talet fram till någonstans 60- 70-talet är inte tillräcklig i en totalt förändrad verklighet. En av socialdemokratins större teoretiker talade ofta om SSU som ”verklighetens ungdom”. Det var en bra benämning. När jag ser på vad SSU håller på med så undrar jag ofta i vilken verklighet lever dom?

    Fårlåt kommentaren har blivit för lång! Jag ska inte skriva inlägg hos dig. Det bör jag göra hos mig. Det intressanta uppslaget fick mig något exalterad!:-)

  5. St Just

     /  september 5, 2007

    På samma uppslag i DN kunde vi idag läsa om det nya vårdnadsbidraget som alliansen vill satsa på och på motsatt sida, hur man struntar i att det arbete som anhöriga (nästan alltid kvinnor) utför i hemmet för 75 000 demenssjuka. Skulle notan betalas skulle den hamna på 40 miljarder!

    Pengar åt kd-ideologernas familjepolitik och inte till verkligt vårdbehövande, med andra ord.

    En ytterligare bild på skevheten. Arbetslinjen sägs ju vara ledstjärnan. Folk ska jobba. Som socialist har jag inget emot arbete. Det finns dock grupper som alliansen anser inte behöver följa arbetslinjen. Det är en grupp på flera hundra tusen!
    Hemmafruarna. Med vårdnadsbidraget önskar alliansen nu att denna stora grupp stora bidragstagare ska komma att växa.

    Snurrigt? Jovisst – men borgerlighetens ideologi leder till att kvinnan ska stanna i hemmet; ta hand om barn och sjuka föräldrar. Ja, naturligtvis inte karriäristkvinnorna i överklassen – men de har ju å andra sidan skattefinansierade pigor (och drängar).

  6. I Örebro försvarar Kristdemokraternas Susanne Lindholm vårdnadsbidraget genom bland annat att hävda följande:

    “Det är en kvinnofälla att inte få respondera på sina naturliga instinkter och ta hand om sin avkomma.”

    Gissar att Lindholm och Kd inte tänkt sig att det ska vara pappor som använder sig av vårdnadsbidraget. I Örebro avskaffade den borgerliga koalitionen ett beslut av socialdemokraterna och vänstern att alla nya tjänster skulle vara heltid. Vilket nu märks tydligt när allt fler tjänster i äldreomsorgen har en tjänstgöringsgrad som är under 80 procent.

    Sen kan man ju fundera över om kristdemokraten Lindholm anser att alla mammor som valt att ha sina barn på förskolan saknar naturliga instinkter?

  7. Hej
    Jag tycker att det var bra av Odenberg att hoppa av.Skönt att inte alla ministrar klamrar sig fast i maktens boningar till varje pris.
    Ja, jag undrar hur debet o kredit skall gå ihop i den nya budgeten.Ser med spänning (och viss bävan) fram mot fortsättningen.
    🙂

  8. Till Anders:
    Jag tycker också det var helt rätt av Odelberg att följa sitt samvete och avgå. Precis som jag skriver i bloggposten. Kanske jag lät hård – men kritiken är riktad mot regeringen – inte Odelberg. Jag håller med Gunnar här ovanför.

    Jag vet inte hur du har kommit fram att sverige har hamnat på efterkälken de senaste tio åren.
    ”Produktiviteten mätt som produktionsökning per arbetstimme har i Sverige mer än fördubblats, en ökning på 156 procent under de senaste 15 åren. Den svenska utvecklingen saknar motstycke i Europa. Internationellt kan bara Sydkorea visa bättre siffror”. Citat, LO-tidningen; Se länk: http://www.ad.se/aa/aa.php?zbwsession=0000914628

    Vi har dessutom rekordmånga i arbete jämfört med de flesta andra länder, endast Danmark kommer i närheten.

    Ett av de mest omfattande sätten att mäta livskvalitet är genom det s.k. WISP-indexet. Här vägs sammanlagt 40 olika indikatorer samman, bl.a. hälsa, jämställdhet och välfärdssystem. I en sådan jämförelse ligger Sverige i topp. Länder som USA och Storbritanien hamnar långt ner. Sverige är alltså knappast ett land som hamnat på efterkälken – trots ett generöst välfärdssamhälle – eller kanske just därför!?

    Till Leo H:
    Jag kan hålla med med till stor del. Socialdemokratin har på många sätt tappat sitt fokus. Men faktum kvarstår – den har lyckats skapa ett samhälle som på punkt efter punkt ligger i topp – även nu i vår globaliserade ”nya värld”. Därmed inte sagt att det inte kan bli bättre.

  9. Jag tycker personligen att du har fel i mycket du skriver. Varför skulle vårdnadsbidraget bli ett överklassbidrag? Det finns nog många som vill stanna hemma med sina barn och inte kan på grund av att man inte har så mycket pengar. Tycker det är konstigt att man tycker att det är rätt och riktigt att införa maxtaxa på dagis (som mest gynnar rika, inte dom som har mindre pengar) och inte kan unna någon 3000 kronor (36 000 om året) i månaden, och dagisplatser kostar 100 000 kronor styck om året.

    Det är lite det som är problemet med svenska modellen. Den ger pengar till alla, oavsett om man behöver dom eller inte. Personligen tycker jag att svenska modellen bara är dyr och inte särskilt fantastisk. Jag undrar varför man inte kan ge högre barnbidrag till dom som har lite pengar, istället för att ge det till någon med en miljon om året i lön? Så du har väldigt rätt om hemmablindhet. Varför ger man inte mer till dom som behöver det? Hur minskar svenska modellen egentligen klassklyftorna?

    Varför vill man jämt omyndighetsförklara alla kvinnor i vänstern för den delen? Det har jag aldrig förstått.

  10. Marxistiskt arv? Socialdemokratin? Allvarligt? Tillåt mig att skratta, Marx är i det närmaste lika förbjuden där som hos folkpartiet! Klart att det är en amerikan som kommer med ett så befängt påstående!

  11. Till Tobias:

    Den Svenska modellen bygger på solidaritet mellan grupper i samhället och på att alla är delaktiga. Om de rikaste grupperna inte längre får ut tillräcklig ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, skaffar de snart egna försäkringar.
    Deras villighet att betala när de själva inte får ut någonting av systemet minskar. På så vis kommer vi snart vara tillbaks till det samhälle vi en gång hade. De rikaste klarar sig själva, resten blir utan eller tvingas ta emot godtycklig fattighjälp och riktade bidrag. Som till exempel i USA. Sverige har en modell som kännetecknas av en generell välfärd – till alla. Den ger jämförelsevis mindre klyftor och ett mer jämställt och jämlikt samhälle än de andra modellerna. Fakta talar sitt tydliga språk!

    Vill du veta mer om den svenska modellen kan jag rekomendera senaste numret av Ordfront, nr 9. och boken Åtta år med Reinfeldt av Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen

  12. Ilse-Marie

    ‘Den svenska modellen’ säger du och beskriver (s)-politiken så som den formuleras och förklaras (på ett förtjänstfullt sätt vad jag kan se). Men riktigt så enkelt är det inte.

    Det som verkligen känntecknat den svenska modellen var att arbetsmarknadens parter hanterar den biten utan att lagstiftaren lägger sig i. Detta var den ursprungliga svenska modellen och den tjänade Sverige väl. Den kallades också ‘Saltsjöbadsandan’. Men den övergavs sakteliga från ca 1970 (då Palme behövde vinna ett val) och numera är det väldigt mycket lagstiftning om hur det skall se ut på arbetsmarknaden och hela tiden mer krav på ytterligare lagstiftning (från en av parterna). Så den modellen övergavs allt mer sedan tidigt 70-tal.

    Givetvis sammanföll detta med början på Sveriges långvariga ökenvandring med galopperande inflation och statsskulder, återkommande delvalveringar, ökande arbetslöshet och samtidig utslussning in i bidragsberoende.

    Numera är några av dessa problem avhjälpta (oberoende riksbank tex, och andra avregleringar) och Sverige har bra styrfart ekonomiskt, just nu iaf. Men det verkar både finnas ett starkt motstånd mot (från röreslehåll), resp. mycket svalt intresse (från Allianshåll) att återuprätta den svenska modellen som faktiskt var en av orsakerna till att rekordåren förlöpte utan större bakslag (men inte alls den enda eller ens viktigaste, märk väl)

  13. Jonas N:

    Jodå – du har läst på. Lite i alla fall…
    Det vi diskuterade var hela den svenska modellen – som är känd runt om i världen. En del i denna modell är – precis som du skriver – att arbetsmarknadens parter förhandlar med varandra om avtal och löner. Men staten står trots allt för spelreglerna. I denna modell ingår också precis allt det jag beskriver här ovan.
    För övrigt haltar din analys betänkligt. Men jag tänker inte försöka övertyga dig om bristerna.

  14. Jag vet inte vad du opponerar dig mot.

    Tiden då ‘den svenska modellen’ var en förebild för många andra länder ligger ganska långt tillbaka numera, men visst många drömmer fortfarande tillbaks och läppjar i sig det hemrapporterade internationella berömmet. Många tror nog också att det fortfarande är bilden …

    Jag sa egentligen inte emot dig heller. Jag sa bara att en av dom viktigaste bitarna, den om att låta arbetsmarknaden sköta sig själv, också ingick, och att den började överges för snart 40 år sen. Det du säger om ‘staten och spelreglerna’ skulle kunna indikera att du faktiskt inte förstått vad det handlade om.

    Att min analys skulle halta betänkligt tror jag inte på. Jag har inte presenterat så mycket till analys ens.

    Högst sannolikt åsyftar du med ‘brister’ att man från rörelsehåll inte beskriver historien på samma sätt som jag. Men om du tror att detta betyder ‘brister’ då har du missat nåt väsentligt ..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: