I DN oroar sig i dag kolumnisten Mats Wiklund över alliansens sviktande popularitet. Han förklarar orsaken med dessa ord;

Fredrik Reinfeldts passivitet håller på att underminera flera år av mödosamt förändringsarbete, både inom moderaterna och inom borgerligheten.

Personligen tror jag att han, och många andra borgerliga analytiker, helt missuppfattar situationen. Regeringens numera stora impopularitet och svikande opinionssiffror beror inte på Fredriks passivitet utan på hans och hela alliansens aktiviteter.

Att Fredrik trots allt brukar klara sig hyfsat, än så länge, i popularitets undersökningar beror snarare på att han har hållit en så låg profil sedan han tillträdde. Många av de mest impopulära besluten har andra regeringsmedlemmar fått bära hundhuvudet för. Fredrik står än så länge relativt fläckfri – trots vissa plumpa och avslöjande uttalanden. Mer om det i Aftonbladets lysande ledare från i går – ”Statsministern talar inte med arbetslösa”

Orsakerna till regeringens impopularitet är istället enkel. Hastigheten med vilken de nu slår sönder hela vårt samhällsbygge och vår välfärd uppfattas av många precis så skrämmande och förödande som det är. De ideologiskt motiverade utförsäljningarna av våra gemensamma tillgångar, attackerna mot våra solidariskt uppbyggda socialförsäkringssystem, mot facken och det stora fördelningspolitiska misslyckandet – av en regering som i alla fall med läpparnas bekännelse vill minska klyftorna. Där, i dessa beslut, finns impopularitetens orsaker.

I SvD kan vi dessutom läsa ett desperat rop på hjälp författad av en gammal trogen, snart f.d., moderat, som överväger att rösta på vänsterpartiet nästa gång. Gärna för mig! Egenintresset och cynismen har tydligen blivit för mycket även för många gamla trogna borgare.

För Fredriks del har ingenting egentligen förändrats. Hans cyniska arrogans och förakt mot vanliga människor går som en röd tråd genom hans politiska gärningar. Mannen som redan på åttiotalet skrev boken ”Det sovande folket” där han avfärdade alla oss svenskar som ”mentalt handikappade” säger sig nu inte vilja tala med arbetslösa. Är det någon som längre blir förvånad?

Nu över till något helt annat…

I DN kan vi läsa att sambon till ordföranden i Sverigedemokraternas ungdomsförbund blev överfallen och bunden i sin lägenhet i Abrahamsberg i Stockholm i går. Det är oacceptabelt.
Vi måste självklart ta ställning emot all form av politiskt våld – oavsett mot vem det riktas. Demokratin kräver att vi alla respekterar varandras åsikter – även om vi avskyr dem. Och att svara med samma mynt förminskar enbart vårt eget budskap.

*

Andra bloggar om: politik, regeringen, samhälle, alliansen, moderaterna, fredrik reinfeldt, rasism, våld, yttrandefrihet, demokrati,