Frisk eller sjuk – jobba på!

Jan Larsson, ansvarig på Socialstyrelsen;

Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna …

Alltid en bra början!

Nu har socialstyrelsen bestämt att vi inte längre kan drabbas av depressioner, utbrändhet eller smärta. Och om vi trots allt skulle drabbas är det bara att jobba på och följa socialstyrelsens nya riktlinjer. Inte en sjukdag vid utbrändhet, lindrig depression eller eller ens vid blindtarmsinflammation ( i alla fall inte om du har ett fysiskt lättare arbete).

Undrar om Jan Larsson själv skulle vilja bli opererad av en utbränd kirurg eller sitta på ett plan med en pilot som har en akut blindtarmsinflammation? Kanske blindtarmsoperationer i fortsättningen ska utföras direkt på arbetsplatsen?

Visst skulle det vara bra om våra sjukskrivningar blev kortare, om vi alla blev friska som nötkärnor och aldrig drabbades av sjukdomar eller smärttillstånd. Sorgligt nog ser inte verkligheten ut på det viset.

Verkligheten följer inte heller Socialstyrelsens mallar. Vi är alla individer med olika förutsättningar och ingen av oss lär bli friskare för att socialstyrelsen, försäkringskassan eller politikerna bestämmer att vi är det. Rehabilitering, mänskligare arbetsplatser, sundare arbetsmiljöer och större ansvar av och samarbete med arbetsplatsen vore en bättre början.

Frågan är vad ska vi göra med alla de som trots socialstyrelsens nya riktlinjer inte klarar av att jobba när de egentligen är sjuka? Kanske även avlivning av krånglande individer eller ättestupan snart blir en del av socialstyrelsens nya riktlinjer? Så bekvämt det skulle vara! Och inte heller där behövs det väl några vetenskapliga belägg för att det hjälper. Men billigt lär det bli. Vips blir vi ett samhälle med bara A- människor! Kan det bli bättre?

*
Andra bloggar om: , , , ,

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

15 kommentarer

  1. Många av de nya riktlinjerna skulle kunna tänkas funka om arbetsmarknaden vore så idyllisk som riktlinjerna förutsätter. Hur många deprimerade t ex skulle få behålla sina anställningar i dagens hårda arbetsklimat?

  2. St Just

     /  augusti 10, 2007

    Exakt ilse-marie och LeoH, de flesta av oss vet ju hur gullliga och förstående svenska arbetsgivare är när någon drabbas av sjukdom. I synnerhet de omhuldade småföretagarna är ju empatiska underverk.

    Det räcker med att läsa platsannonserna där floskler som ”många bollar i luften”, ”du bör ligga i framkant”, ”stresstålig”, ”högt och stimulerande tempo” och ”du gillar utmaningar” – för att inse att depressioner, utmattning, blindtarmsinflammation, graviditetsillamående, lunginflammation och hjärtinfarkter måste ju bara drabba oss som tillhör den lägsta kasten – och något straff ska vi ju ha.

  3. Ingenjören

     /  augusti 10, 2007

    Jag önskar att Försäkringskassans projektledare, handläggare och projektledare själva fick känna på att drabbas av depression. Oj, jag glömde Försäkringskassans s.k. förtroendeläkare. Vilken missvisande benämning förresten. Det finns väl ingen som har något förtroende för dessa s.k. förtroendeläkare. T.o.m. Försäkringskassan inser väl att syftet är att klämma åt de sjuka. Till alla som rackar ned på depressionsdrabbade: Jag noterar att ni föraktar svaghet. Det brukar vara en bra definition av nazism.

    Förresten Försäkringskassan, hur går det för de långtidssjukskrivna med mc-gängsanstrykning? Vågar ni och förtroendeläkaren fortfarande inte ta itu med dem? Har ni några nya riktlinjer för sjuklig kriminalitet?

  4. Det KAN bli lite bättre om man får stöd och hjälp på jobbet, eller kan gå hem tidigare på dagen när man inte orkar mer. Men det KAN också bli väldigt mycket sämre…
    Själv var jag sjukskriven i ca 2 år pga en lumbago. Jag fick en skada i en SI-led när jag ensam lyfte en alldeles för tung patient en natt. Smärtorna var vidriga! Jag fick skadan klassad som arbetsskada (efter en massa år efter skadan) (vad nu det har gjort för skillnad) och jag kanske skulle kunnat gå tillbaka till jobbet om jag fått andra arbetsuppgifter. Att vara sjukvårdsbiträde på akutavdelningar på natten med den ryggen gick INTE. Jag kunde ju nästan inte röra mig.
    Men hade arbetsgivaren letat fram ett lätt jobb kanske jag kunnat arbeta, i alla fall deltid.

    Men, var finns sådana arbetsgivare? Inte i Sverige i alla fall! Min svägerska skulle kunna utföra ett lättare arbete idag som sjuksköterska. Men tom en så stor arbetsgivare som ett stort Regionssjukhhus anser sig inte kunna ”specialtillverka” arbetsuppgifter för sina anställda utan hon får gå sjukskriven (hon har haft 2 svåra aneurysmer, 2 stora hjärtoperationer och får inte lyfta något). Vad gör en specialistutbildad intensivvårdssjuksköterska DÅ? Som inte vill annat än arbeta?

    Det är en sak att besluta att sjuka ska återgå till arbetet, en helt annan sak vad arbetsgivarna kommer att säga…

    Ja visst är historien i min släkt intressant! Jag är så GLAD att jag vet lite mer om dessa kvinnors liv.

    Ha det gott! /Katrin

  5. Jag tycker att det är tragiskt att många av våra beslutsfattare utgår ifrån att vi medborgare ljuger och fuskar, att vi i själva verket inte är sjuka utan endast lata och arbetsskygga. Vi kommer med all säkerhet få se en kraftig ökning av självmord framöver.
    Ha dé / Wendla

  6. Tack Ilse-Marie!
    För ett jättebra inlägg och många kloka kommentarer har du fått.
    Nöjer mig därför med att tala om skrattet som kom när jag läste ditt slut om avlivning och ättestupa. Stämde med mina tankegångar när jag såg artiklarna.
    Mitt i upprördheten kan det vara skönt med ett ironiskt skratt.
    Önskar dig en riktigt fin helg!

  7. I ljuset av att företagen dessutom slipper ansvaret för rehabiliteringsutredningarna när deras anställda har slitit ut sig så tycks en arbetares värde mer och mer närma sig en pappmuggs: Jättebra när den behövs och lätt att kasta i soporna när den gjort sitt.

  8. Smurfen, blå av syrebrist

     /  augusti 11, 2007

    Ropen skalla, Prozac till alla!
    Absurditeten kring nya riktlinjer ej baserade på vetenskap ska motverkas med stringens. Det kommer att ske via debatter, hemsida, uppseendeväckande demonstration i Stockholm och X. Det är många som anslutit sig idag och vi lär bli många fler! Vill du vara med i organisation, demonstration eller övrigt så skicka ett mail till damian.a@telia.com
    /Bara vi, för en riktig demokrati

  9. Tack för alla vettiga och kloka kommentarer!
    Man önskar bara att de som fattar besluten skulle ha samma insikter och förstånd. Kanske man måste leva i verkligheten för att förstå att den inte följer några mallar.

  10. Eftersom jag är en av dessa ”utbrända” så känns det som om någon slår mig HÅRT när jag läser sånt här. HUR (!) skulle jag ha kunnat jobba när jag inte ens orkade stå upp för att skala potatisen. Jag satt på en pall och fixade mat åt ungarna. För ungar måste faktiskt få mat även om mamman fått en ”stresskolaps”. Och jag klagar inte, för min arbetsgivare har varit toppen. Jag jobbar på ett stort företag, så det har hela tiden gått att ordna arbetsuppgifter som passat mig i de olika stadierna av min återgång. Jag törs inte ens tänka på hur det skulle ha gått om jag varken fått sjukskrivning eller anpassning av arbetsuppgifterna!

    Kanske är det så att vi som inte orkar med, som inte pallar, helt enkelt så snart det bara går ska avlivas/ta livet av oss för att inte röra till samhället för de som faktiskt pallar det hela…

    Ja, hu då. Jag hoppas att ni har haft en skön sommar. Trulle tycker för närvarande att det är lite för varmt för att det ska vara riktigt bekvämt, men jag trivs 🙂

    /Kram

  11. Hej igen!

    Jag har utmanat dig i min blogg. Förståss alldeles helt frivilligt att anta utmaningen eller inte. Men jag kunde inte anta min utmaning utan att ha dig med. Förståss.

    /Kram

  12. Du har så rätt Ilse-marie
    Vi är påväg med en rasande fart bakåt i tiden där det ska tigas i ledet och arbetas in i döden. Ansvaret för en bra arbetsmiljö är nu sakta men säkert på väg att försvinna från agendan. För nu har alla instanser som berör människan medvind från alliansen och ibland tycker jag det verkar som besluten styrs av fördomar och inte en väl genomtänkt plan för att få människor friska. Alla dessa bestämmande människor kanske borde titta på historien för att förstå framtiden. Men det är klart överklassen är inte intresserad av den stora massan bara deras lilla grupp har det bra och då skit det samma om det blir på bekostnad av andra människors välfärd. Det konstiga är att överklassen inte nämnvärt har förändrar sin syn på människan sedan 1800 talet och själv vill de gärna kalla sig intellektuella intelligenta…….. men det är tydligen ingen garanti för att man verkligen kan tänka själv. Ibland undrar jag om det är färdiga mallar de rapar sin mantra efter……

  1. Ett förslag i all enkelhet! « Tankar i natten
  2. Världen består av processer, inte ting « Det personliga är politiskt
  3. Det sjukskrivs för lite « Omsorgaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: