LO, Urban och stenåldersvärderingar

Först vill jag passa på att gratulera Sören Andersson och Daniel Juvas som gifte sig i går i Almedalen – på Kristdemokraternas dag! Härligt! Jag hoppas ni blir lyckliga och att alla par, om de vill, snart får ingå äktenskap och gifta sig var de vill – även i kyrkan!

*

LO ordföranden Wanja Lundby-Wedins senaste utspel känns oroande. Nu vill hon diskutera strejkrätten med Svensk Näringsliv. Visst, det är aldrig fel att diskutera en fråga, och hon har rätt i att styrkan i den Svenska modellen ligger i diskussioner och samtal. Men, Urban Bäckströms och Svensk Näringslivs kritik mot ”fackets stora makt” är ihålig och manipulerande.

En vanlig arbetare, eller tjänsteman, har egentligen ingenting att sätta emot mot arbetsgivaren i dag. Vill de avskeda så finns möjligheten. Visst finns det lagar och bestämmelser, men om inte arbetsgivaren följer dem händer sällan någonting. Den som kritiserar sin arbetsgivare får istället gå på grund av ”arbetsbrist”.

Sist och slutligen är strejkrätten egentligen den enda verkliga makt arbetstagarnas organisationer har. Det är den som skapar balansen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Och, den utnyttjas sannerligen inte i onödan i Sverige. Samförstånd och samtal är kännetecken för den svenska arbetsmarknaden – inte många andra länder kan skryta med det. Allt detta beror knappast på att arbetstagarorganisationerna har för mycket makt.

backstr.jpg

Urban Bäckströms stenåldersvärderingar är skrämmande och därför är han en god representant för en sin organisation. Svenskt Näringslivs kamp för en avreglerad arbetsrätt, nedmonterad LAS och uppluckrad strejkrätt är tydliga exempel på hur bakåtsträvande högern och de nyliberala krafterna är i dag. De strävar mot det samhälle vi en gång hade. Före skotten i Ådalen, före LAS och före strejkrätten. Inget nytt under solen.

LO har sorgligt nog inte visat någon större kampvilja de senaste åren när det gäller att stå upp för sina medlemmars rättigheter. Deras representanter sätter sig oftast villigt i arbetsgivarnas knä och låter sina medlemmar klara sig bäst de kan. Kritiken mot den borgerliga regeringen har också varit lam. TCO har oftast varit både vassare och vettigare. Nu hoppas jag att de inte säljer ut sin själ till Urban och gänget – dessutom!

Avslutar med Erik Blombergs dikt GRAVSKRIFT. Vi borde aldrig glömma!

Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig.

gul.jpg

*

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Hej
    Det är väl inte fel med en Svenska modellen.Att arbetsgivare o fack kan komma överens utan stridsåtgärder.
    Men Du har rätt i att det finns gränser.
    Fast en del företrädare för Näringslivet bör väl Wanja ha lätt att tumgås med.Jag tänker t ex på lobbyisten Göran Persson.
    Instämmer i grattiset till alla som vill gifta sig.
    🙂

  2. Välkommen tillbaka efter bloggsemestern! Har saknat ditt bloggande.

  1. Vill LO vingklippa facket? « Intisbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: