Tre döda eller massmord

I måndags var det fyra år sedan USA:s intåg i Bagdad. Vi minns bilderna av hur bronsstatyn av Saddam Hussein vältes omkull. En diktator hade störtats.

Sedan dess har allt avslöjats. USA:s anledningar till att starta kriget har alla visat sig vara lögner. Varenda dag hör vi rapporter från det ännu pågående konflikten. Ständigt nya bombdåd, explosioner, död och förintelse.

Själv orkar jag knappt lyssna längre. Orkar inte ta in. Känner ett förakt för Bush och hans enögda förljugna politik, men mer orkar jag inte.

Men, även de som lever mitt i centrum av konflikten trubbas av. Kanske en mänsklig överlevnadsreaktion. En innevånare i Bagdad uttryckte det så här i DN i går:

Människor har sett så mycket död att de inte reagerar längre

massmord.jpg

Jag kommer att tänka på en dikt av Eeva Kilpi

Tre sudanska revolutionärer
har i dag på eftermiddagen arkebuserats,
sa de just när jag höll på att skära
i ägget jag hade stekt till kvällsmål, ett av tre.
De unnar mig inte ens matro, hade jag kunnat tänka.
Men det gjorde jag inte.
Tre är ett alarmerande tal.
Man fattar det bättre än massmord.

Det ligger mycket i det. Ju fler döda dessto svårare att ta till sig. Kanske vi måste kunna identifiera döden för att vi ska reagera och känna. Kanske det är vår enda chans att överleva. För hur skulle vi kunna stå ut med all smärta och allt lidande i världen om vi förstod vidden av det?

*

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: