Mänsklig och opolerad Persson

Jag har följt hela serien om Ordförande Persson med stort intresse, och jag verkar har inte varit ensam. Trots hård kritik mot såväl Persson som Fichtelius och SVT tycks serien haft en dragningskraft på väldigt många.

gp.jpg

Jag har redan tidigare skrivit om mina första intryck. De två sista avsnitten visar till stor del samma Göran Persson. Han säger sig ha god intuition, men saknar ofta självinsikt och förmågan att läsa av andra människor. Inte sällan träffar hans förutsägelser helt galet. Bildt är det ”synd om”, Bo Lundgren kallar han ”levande” och Fredrik Reinfeldt upplever han som tunn och utan förmåga att charma väljarna.

Det mest fascinerande är att Persson inte tycks backa för att tala illa om någon. Man skulle kunna tro att han inte är medveten om att allt han säger ska visas i TV. Men i det sista avsnittet försvarar han sina egna ord och menar att han inte är ”så taskig”. Där visar han upp en sida som inte många politiker tillåts ha i dag – den oslipade, plumpa, icke mediala sidan.

I dag är det yttre skenet allt. Vem du är innerst inne, och framförallt – åt vilket håll du strävar politiskt – betyder nästan ingenting. Jag menar att Perssons omdömen om Reinfeldt till stor del stämmer med verkligenheten. Reinfeldt är mycket yta och lite innehåll. Men, Persson missbedömer helt väljarnas reaktioner på hans välpolerade populistiska budskap.

Samtidigt – även om Perssons omdömen ibland är helt uppåt väggarna – kan i alla fall jag förstå mycket av det han säger. Det märkliga är inte vad han säger, utan att han säger det i TV. För handen på hjärtat, hur många av oss kan säga att vi aldrig har pratat om hur vi uppfattar andra människor med våra närmaste? Vissa av oss kanske inte så negativt, men visst ger vi ständigt ifrån oss omdömen om andra. Som tur är visas de inte på bästa sändningstid i TV.

Persson upprepar ofta sitt mantra – aldrig ensam, alltid ensam – och jag tror att där finns hemligheten i hans många öppenhjärtade uttalanden i TV. Hans ensamhet är påtaglig, och han lättar på trycket framför kameran. Osmart, idiotiskt, plumpt – men mänskligt. Fichtelius uppfattar honom som en känslomänniska som säger vad som faller honom in. Tvärtemot mångas bild av Persson som en betongklump utan känslor. Men, jag tror han har rätt. Perssons uttalanden är inte övertänkta. Det är känslomässiga reflektioner.

Den kritik som jag själv har lättast att förstå är den Persson riktar mot media. Ett exempel är Aftonbladets kampanj mot Persson och hans husbygge. Kvällstidningarnas sensationsjournalistik och DN:s politiserade nyheter. Perssons kritik av medias smutsiga personfixering tycker jag är helt berättigad. Likaså hans försvar av Lars Danielsson och hans sekreterare Helen Eduards som blir utsatta för skvaller i media efter Tsunamikatastrofen.

Man får inte glömma – mitt i all kritik av Perssons uttalanden om andra – att han har tagit lika mycket själv. Både under sin tid som Statsminister och nu under dokumentären. Ständigt kommenterad och kritiserad. Hans vikt, hans buffliga sätt, hans behandling av olika personer. Inget är nytt, men nu fick vi uppleva allt detta ur Perssons perspektiv. Hans reaktioner är mänskliga och naturliga. Våra reaktioner kanske bara kommer sig av att vi inte är vana att se politiker försvara sig och bita ifrån.

För mig har hela tiden serien framförallt varit ett personligt porträtt mitt i alla politiska skeenden. Persson har visat sig vara mycket av den uppblåsta, självgoda ledaren man trodde, men jag har ändå svårt att tycka verkligt illa om honom. Kanske för att jag sällan tycker riktigt illa om någon människa. Eller kanske för att de brister han har är mänskliga.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Intressant.se
Lägg till som favorit – nyligen.se

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Filip

     /  mars 27, 2007

    Mycket bra skrivet, jag håller med om de flesta av dina reflektioner kring serien. Jag tror också SVT varit rädda för att bli anklagade för att glorifiera Persson och var därför tvungen att lägga tonvikten på hans buffliga och arroganta sida. Om de inte hade gjort det hade genast borgerligheten varit framme och talat om att SVT sitter i knät på staten och Socialdemokratin. Detta är ett problem eftersom SVT då aldrig kan göra liknande program så ”objektivt” och nysanserat som möjligt eftersom Borgerligheten alltid skulle tolka ev. positiva sidor som visas av en vänsterpolitiker som propaganda.

  2. Sanna

     /  mars 28, 2007

    Persson har alltid varit en strålande retoriker – och därigenom lyckats prata en väldig massa strunt och dessutom komma undan rättmätig kritik. Till och med när det han påtalar är direkta lögner! Men att tro att han inte skulle inse hur gyllene detta tillfälle att få yttra sig faktiskt är, det är att vara oerhört naiv.

    Att han kritiserar media är ju givet, men han snavar över sig själv när han gör det. Likt den kappvändare han alltid varit beter han sig precis likadant i sin inställning till tryckt media. DN har inte alltid i Perssons ögon varit vare sig negativ eller ”politiserande”. Men det är klart att det är praktiskt att byta åsikt när ”fel” artiklar om honom själv publiceras.

    Så till försvaret av Lars Danielsson. All heder åt att han ställer sig bakom sina medarbetare – även om hans benägenhet att göra just detta är mycket selektiv. Men just i detta fall har tsunamikommissionen redan konstaterat att något inte gått rätt till med avseende på Danielsson. Vad detta är väntar jag med spänning på. Att Persson i detta läge stenhårt står fast tyder snarare på att Persson och Danielsson har gemensam agenda. ”Skvaller” är ett väldigt klent ord att använda för att beskriva den rättmätiga kritik som de båda fick utstå.

    Men nog om faktoider. Jag anser även jag att denna serie varit mycket intressant. Även om det som sägs inte bör åhöras okritiskt är det spännande att få Perssons direkta åsikter om saker och ting. Formen för serien är personlig och, tror jag, lurar tittaren. Jag är övertygad om att Persson har en bakomliggande agenda, för vilket detta är ett utmärkt medium. Persson är först och främst retoriker, och detta får inte glömmas bort. ”Personligheten” spelar honom dock inte i händerna. Om han tidigare framstått som osympatisk har detta nu bekräftats i kubik.

  3. Om Persson har en hemlig agenda, har den sannerligen misslyckats. Om inte agendan var att bli än mer impopulär förstås.

    Det ”skvaller” jag talar om angående Danielsson och Eduards, hade inte någonting med själva tsunamikatastrofen att göra. Jag menar givetvis det Persson tog upp i seriens sista del – skvallret om att de skulle ha en hemlig relation. Det kallar i alla fall jag skvaller!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: