Män, kvinnor och alla vi andra

I helgen skippade min man och jag schlagerfestivalen och ägnade oss istället åt en temakväll om kön och könsroller i andra kanalen: Inget vi ångrade – det visade sig vara mycket intressant.

Den första filmen tog upp könens gåta. Den avslöjade att det finns många biologiska variationer. Hur vi uppfattar oss själva som män eller kvinnor beror på komplicerade biologiska faktorer och hur de samspelar i våra kroppar och hjärnor. Att stämpla en individ som man eller kvinna direkt efter födseln går inte alltid. Det är inte så enkelt som att alla kvinnor har XX kromosomer och alla män XY. Filmen gav också en förståelse för det helvete som många går igenom som upplever att de har fötts i fel kropp och kön. Men, framförallt fick den oss (min man o jag) att börja diskutera våra egna upplevelser och känslor kring dessa frågeställningar.

Själv har jag aldrig känt mig tveksam till min könstillhörighet, rent biologiskt. Däremot känner jag mig ofta fullständigt främmande inför den socialt konstruerade bilden av hur en kvinna SKA vara, och har nog alltid gjort. Prinsessklänningar och dockor intresserade mig inte som barn. Som vuxen känner jag mig främmande för uttrycket ”att bejaka sin kvinnlighet” – genom kläder, smink och mode – jag bejakar hellre min mänsklighet…..

Att det finns vissa biologiska skillnader mellan könen kan nog alla skriva under på, men att våra könsroller i samhället skulle vara biologiskt betingade tror jag inte alls på. Jag undrar hur många kvinnor som försökt leva upp till de kvinnliga idealbilderna genom historien, eller hur många män som försökt med samma konststycke för sina manliga ideal – genom att göra våld på sina egna känslor och sitt eget inre.

Frågan är ändå hur stor del av de yttre och inre attribut som läggs på könen som har en biologisk förklaring. Kanske fler än vi tidigare har anat. Skulle det i såna fall innebära att alla som inte till 100% lever upp till våra kvinnlig och mannliga ideal är biologiska ”missfoster”? Är vi då alla det? För vem är till 100% man eller kvinna? Vem kan leva upp till alla förutbestämda uppfattningar om hur en man eller kvinna ska vara? Och, vem VILL göra det?

Om det är så att gränserna mellan manligt och kvinnligt både biologiskt och socialt är väldigt flytande och svårdefinierade – hur kan man då ha lagar som t.ex. förbjuder vissa människor att gifta sig med varandra? För, om vi skulle göra bilogiska tester på alla innan de gifte sig skulle kanske en hel del stoppas. Vem av er vet om ni rent biologiskt verkligen är det ni tror er vara? 100% man eller 100% kvinna?

Kan vi egentligen ha ett samhälle som delar upp oss i män och kvinnor – rakt av, när det finns så många variationer, både på det inre (biologiska och känslomässiga) och det yttre planet? Slutsatsen, för min del, blir att alla människor måste accepteras för vilka de är. Män, kvinnor och alla vi andra. Vi –  som inte kan garantera att vår manlighet eller kvinnlighet till 100% följer alla mallar…..
*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Intressant.se

Lägg till som favorit – nyligen.se

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

9 kommentarer

  1. Jag håller helt med. Könet är knepigt med massor av dimensioner. Tack och lov för det. Jag befinner mig inte till 100% i det stereotypa kvinnofacket. Jag gillar helt enkelt massor av saker och vissa klassas som kvinnliga (typ vackra gardiner) och andra som manliga (typ köra fort). Det är just den där klassningen som är lite knepig… Vem har i historisk tid bestämt att MÄN ska gilla att åka fort och att KVINNOR ska gilla gardiner?

    Tack och lov känner jag inget som helst krav på mig att ”bli mer kvinnlig” och hoppas att alla människor ska vara mycket mer toleranta mot mångfasetterade människor.

    Ha det gott! /Katrin

  2. Syster Yster

     /  februari 19, 2007

    Ja eftersom vi har både kvinnliga och manliga könshormoner i oss, både män och kvinnor, och mängden varierar mellan olika individer,så handlar det nog även om att våga bejaka den ena eller andra sidan!
    Jag kan såga, tapetsera, skruva med el. och gillar som Katrin skrev att köra fort (är det manligt 🙂 ) Jag anses däremot ha en mycket flickig kvinnlig utstrålning! Blond är jag också och då ska man ju inte heller vara intelligent!
    Visst finns det massor av fördomar inom alla områden även inom det manliga och kvinnliga. Men att man och kvinna är skapade för varandra och för människans fortsatta tillväxt kommer man inte ifrån.
    Att älska någon är en gåva. Det ska ALLA ha rätt till.
    Kram och visst är detta ämne outtömligt!

  3. Regnbågen skimrar i alla färger. Hormoner och gener betyder mycket men det sociala arvet minst lika mycket, individens upplevelser som bollas mot individens genetiska och hormonella förutsättningar skapar ett lika stort antal nika individer som vi är människor på jorden. Det fanns varken gardiner eller bilar då människan skapades nånstans i Rift valley, Afrika. Men det fanns antagligen mer eller mindre modiga och utmanande individer, nyfikna individer och såna som gillade att pyssla och göra fint vid grottan och eldstaden. Konstnärer och hantverkare, jägare och samlare. Såna är vi fortfarande i en tusenfalt mer komplicerad tillvaro. bra inlägg!!! men, varför wordpress? Bättre? hur? Det tar tid för mig att ladda ner, nämligen, antar att det är en massa popup inblandade, eller? Kram

  4. Vilket inlägg. Tummen upp!!
    ”Jag bejakar hellre min mänsklighet” Fantastiskt uttryckt.
    Jag är ingen ”prototyp” för kvinnlighet. Har aldrig sminkat mig, inte som protest utan för att jag tycker jag passar bättre utan.
    Jag har genom åren tänkt mycket på det här med manlighet och kvinnlighet och själv alltid känt att vi har lite av varje av det, både män och kvinnor. Nu såg jag tyvärr inte programmet. Men för mig har alla människor lika värde. Om du är homosexuell eller islamist, vad har det med saken att göra.
    Mitt mål i mitt liv är att odla en vacker insida. Hur utsidan ser ut vet jag inte, det är inte jag som tittar på mig.
    Men insidan, den tänker jag på varje dag.
    Kärlek och kunskap är mina ledord i livet.
    Ha en skön kväll. Kram:)

  5. Det är mycket att tänka på som man eller kvinna om dam/man ska göra rätt enligt kösnreglerna. Kan inte låta bli att undra när den fördelningen blev just en viktigt faktor att dela in oss.. Hur såg vi på oss själva innan kristendomen?
    Själv har jag aldrig haft problem med att leva i och med min kropp som kvinna trots två manliga yrken bakom mig. Idag skulle jag dock villa ha en annan kropp som inte har med min indentitet till könet att göra utan på formen runt magen *L*

  6. Jag gjorde som ni, det var en hel del tragiska berättelser! Ha en härlig kväll nu och sköt om dig!
    Vicke
    http://www.vicke.be/min_blogg.htm

  7. Hej. Hittade in här via Vicke.
    Det tog ett tag innan jag förstod
    hur jag skulle göra för att lämna
    kommentar.
    Jag var också sugen på tvåans temakväll
    i lördags men jag zappade lite istället
    så jag fick från båda lägren.

    Intressant ämne – och i allra högsta grad
    aktuellt för ett samhälle som är i sådan
    rasande förändring.

    Ha det…

  8. Hurra, såg att du använde ”min etikett” Nu känns det inte lika ensamt 🙂

    Sedan tycker jag fortfarande det var synd att jag inte såg från början. Schlagerbögen i mig skrek efter mello ju…

    Men , jättebra skrivet!

  9. helenaq

     /  februari 20, 2007

    huhh.*pekar*..hur fick du det sådär pekar på dina kategorier..kan du ge mig en liten lektion ABC nivå tack 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: