Politik eller person?

Så har ännu en av de tänkta partiledarkandidaterna för Socialdemokraterna sagt nej. Ulrika Messing förklara sitt ställningstagande så här – ”Jag vill kunna kombinera de olika värdena i livet. Jag tycker det är viktigt att mina barn får växa upp fritt.”
Även Carin Jämtin har uttryckt sig på liknande sätt, och förra gången det begav sig minns jag att den sympatiske kandidaten Jan Nygren inte heller ville utsätta sin familj för allt vad det innebär att vara partiledare.

Kan det vara så att vi får de politiker vi förtjänar?
Som toppolitiker måste du vara beredd på att dina närmaste när som helst kan kastas ut i rampljuset. Du måste vara beredd på att ditt utseende kommer att hånas eller i alla fall kommenteras. Alla dina och dina närmastes handlingar granskas och kritiseras – även om de är fullt lagliga och egentligen inte har någonting med politik att göra. Dina eventuella barn får en förälder som alltid jobbar, som aldrig har tid. Din partner och du kommer aldrig mer att få vara privata. Skulle du vara beredd att acceptera ett sådant liv för dig och dina närmaste? Hur högt pris ska någon behöva betala för att få möjligheten att arbeta politiskt för sina ideal?

Media har mycket makt i det här sammanhanget. När som helst kan en s.k. affär blåsas upp. Som hyenor hänger alla journalister på. Allmänheten dömer snabbt, och plötsligt har ännu en människa offrats på politikens altar.
Ett exempel är och var Laila Freivalds s.k. ”bostadsaffärer”. I korthet: Hon bor i en hyreslägenhet som ska omvandlas till bostadsrätt. Familjen röstar om hur de ska göra. Köpa lägenheten eller bo kvar som hyresgäst till sina grannar. De väljer att köpa lägenheten som de flesta i samma situation skulle ha gjort. Detta är enligt media ett stort brott. Så, när hon flera år senare ska sälja sin lägenhet – är även detta ett brott. Om det skulle vara sant, vimlar sannerligen Stockholm av ostraffade kriminella. Detta är som bekant bara ett exempel på alla de stormar i ett vattenglas, som haft den effekten att politikern och människan har varit tvingad att till slut lämna sitt jobb. Priset har varit för högt.

Det finns de som förespråkar mer av personval. Nu senast läste jag ett debattinlägg av Bo Rothstein i DN, där han föreslår ett nytt slags komplicerat personvalssystem. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Vi måste istället gå åt andra hållet. Politiken måste bli viktigare än personen – i alla fall inom politiken! Jag tror att en än större fokusering på personen enbart kommer vaska fram än mer omänskliga politiker, än mer uppblåsta, än mer maktfullkomliga. I ett personvalssystem skulle dessutom sådana saker som utseende, utstrålning, kapitaltillgångar och förmåga att dupera andra att bli än viktigare. Attribut som egentligen inte borde ha någonting med politik att göra.

Redan nu avstår säkert många som är intresserade av politik från en sådan karriär i ett tidigt skede. Man får inte vara känslig, inte sårbar, inte ta allt för mycket hänsyn till andra och man måste kunna ta personlig kritik. Där faller de mest mänskliga bort redan i det första urvalet. Sedan fortsätter den politiska kvarnen att mala ner de mänskliga rester som finns kvar, och ut kommer så den färdiga produkten. De som överlever de första urvalsprocesserna, har redan fått tulla på sin mänsklighet. Och till slut återstår bara eliten. De som vill ha makt till varje pris. Frågan är om det är sådana politiker vi egentligen vill ha, trots att det är sådana vi och vårt samhälle skapat.

Jag menar givetvis inte att vi ska låta bli att kritisera politiker. Jag gör det själv och tänker sannerligen fortsätta med det. Vi ska kritisera de som visar sin maktfullkomlighet, de som missbrukar sin makt, de som medvetet bryter mot lagen. Och, framförallt ska vi kritisera deras politiska ställningstaganden och deras beslut. Men vi får inte heller glömma att det finns en anledning till att det är just de mest maktfullkomligaste politikerna som har makten. Vi har själva skapat det politikiska klimat vi lever i.

I socialdemokraternas fall tror jag det skulle vara bra om de tog efter miljöpartiet. Det enda parti som satsat mer på politik än person. Ett delat ledarskap kan göra partiledarnas roller mera mänskliga. Kanske det skulle kunna bli början på ett mänskligare politiskt klimat – med mänskligare politiker och mindre personfokusering. Kanske det också skulle kunna öppna dörren även för de som vill kunna leva ett liv vid sidan av politiken. För de som inte är beredda att offra sig själva och sina närmaste på politikens altare. För det kanske är just den sortens politiker vi skulle behöva. De som inte vill ha makten till varje pris. Och de, som tycker att andra är viktigare än de själva.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Kommer inom och önskar dig en trevlig söndag kväll .

    Jag själv har ingen el haft på fem timmar och gud vad man blir totalt hjälplös ..

    Ha det gott .
    Kram Susann Jonnys ängla mamma

  2. Watch out, det kommer att blåsa. Det var 39 m/sek vid havet. Kunde inte stå rak. Häftigt och litet skrämmande. nu är det över och jag har en båt att ta hand om, ligger i en sluttning nedanför huset. jojo, så kan det gå. ta det lugnt och håll er inne.

  3. Hej Ja då verkar det ha blåst över för den här gången.
    Det är verkligen synd att bra kandidater till partiledarposten måste backa ur pga familjen.Jag förstår dom så väl men visst är det trist.
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: