Stackars Wallenberg

Det pågår en intressant dokumentär om släkten Wallenberg i TV just nu. Det som slår mig när jag tittar är inte hur rik och lycklig familjen är, utan istället vilka plågade själar de verkar vara. De må ha pengar och tillgångar som gräs, men ingen får visa känslor eller tala om svåra saker som hänt inom familjen.

När Marc, den ende av den store Marcus Wallenbergs söner som verkar ha ett levande känsloliv, inte orkar leva upp till den press fadren och hela hans tunga arv utsätter honom för, slutligen tar livet av sig, talar man inte om det. Marcs död beskriver hans far Marcus som en tragisk olycka. Inte ens Marcs barn talar någonsin om händelsen. Marc beskrevs som en glad, snäll och känslig människa. Så få inte en Wallenberg vara.  I den familjen ses känslighet och snällhet som männskliga deffekter. Jag avundas inte en sån familj, jag tycker bara oerhört synd om dessa människor.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. De gamla farbröderna Marcus och Jacom verkade stå för en sådan männsikosyn. MEn inget tyder väl på att den nya generationen har det arvet.

    Tyvärr var det många män i generationer födda på slutet av 1800-talet som var riktiga skitstövlar. Det gick definitivt över klassgärnserna och är väl beskrivet av proletärförfattarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: