Det är svårt att i dessa dagar låta bli att fundera kring jobbskatteavdragets saliggörande effekt på arbetslösheten.
Varför skulle sänkt skatt för de som redan har ett jobb skapa fler jobb?
Hur går det till?
Funkar det?
Den enda i regeringskvarteren som egentligen har förklarat orsak och verkan är regeringens egen ekonomiska ”guru” Lars Calmfors (som nu visserligen fallit i onåd hos Anders Borg). Så här har han sagt, citat;
- Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven. /../ Lönerna kommer att utvecklas i långsammare takt…
Jobbskatteavdraget kan alltså minska arbetslösheten enbart genom att vi sänker lönerna, och accepterar jobb till lägre löner – om allt går som det var tänkt. Inte så konstigt då att Anders Borg nu öppet propagerar för sänkta löner – till att börja med för de som redan har de lägsta lönerna – i den kommunala servicesektorn.
Alliansfritt Sverige har tittat närmare på vad regeringens långtidsutredning nyligen kom fram till angående jobbskatteavdragets verkliga effekter på arbetslösheten.
I korthet; Utredarna konstaterar att det inte finns några studier som visar att avdraget fungerar i verkligheten – enbart mikrosimuleringar. Man kan helt enkelt inte se om avdraget har gett någon effekt, förutom att det kostar statskassan åtskilliga miljarder – man förslår därför att man avstår från fler avdrag i nuläget.
Studier av jobbskatteavdraget är simuleringar, citat;
De studier av jobbskatteavdraget som hittills har gjorts bygger på mikrosimuleringar. Simuleringarna utgår från vissa förväntade beteendeeffekter och därefter beräknas hur många fler personer som borde ha börjat arbeta tack vare de sänkta tröskeleffekterna. Studierna har typiskt funnit att reduktionen bör leda till avsevärda ökningar av arbetsutbudet, men har varit otydliga om vilka grupper det är som i störst utsträckning kan förväntas börja arbeta. Även om dessa beteendeeffekter (mätta som elasticiteter) i största möjligaste mån har byggt på den bästa tillgängliga kunskapen så är slutsatserna osäkra. Behovet av studier på faktiska utfall är därmed mycket stort.
Man avråder från fortsatta jobbskatteavdrag, citat;
Vår bedömning är att man i dagsläget bör vänta med att ytterligare förstärka jobbskatteavdraget. Anledningen är att tröskeleffekterna redan har sänkts betydligt i och med de genomförda stegen i jobbskatteavdraget. Det är därför sannolikt att många av de personer som i dag befinner sig utan arbete är relativt okänsliga för ytterligare finansiella incitament. Dessutom är barnomsorgen kraftigt subventionerad i Sverige, vilket i viss utsträckning också fungerar som ett jobbskatteavdrag eftersom det gör det betydligt billigare för småbarnsföräldrar som väljer att börja arbeta. Med tanke på jobbskatteavdragets utformning (dvs. utan utfasning) blir ytterligare förstärkta jobbskatteavdrag statsfinansiellt dyrt.
Alliansfritt Sverige har också lånat Anders Borg overheadbilder. Hur påverkar den höjda skiktgränsen för statlig inkomstskatt arbetslösheten – enligt Borg själv?
En ”viktig jobbskapande reform” som kostar statskassan 15 miljarder (tillsammans med det femte jobbskatteavdraget) – men inte ger ett enda jobb!
Bara en liten påminnelse – överskottet i socialförsäkringarna;
89 miljarder kronor – bra att ha när man sänker skatterna för de som har jobb och är friska…
*
Bloggat; Alliansfritt Sverige, Esbati, Jämlikhetsanden, Annarkia, Jonas Sjöstedt, Martin Moberg, Claes Krantz, Netroots
Media; exp1, exp2, exp3, exp4, exp5, e24, ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, dn6, dn7, dn8, dn9, dn10, dn11, dn12, svd1, svd2, sdv3, svd4, svd5, sv6, svd7, svt1, svt2
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, jobbskatteavdrag, arbetslinjen, moderaterna, skatter, anders borg







