Fukushima 4
De fruktansvärda katastrofer som just nu utspelar sig i Japan har lett till en märklig debatt här hemma. Kärnkraftskramande högerdebattörer och ledarskribenter hävdar att alla de som i skenet av den pågående kärnkraftskatastrofen i Japan ifrågasätter kärnkraftens framtid och säkerhet är ”cyniska”. Jag förmodar att de då också inkluderar Fredrik Reinfeldts tyska bundsförvant Angela Merkel i denna ”cyniska” skara?
Debatten känns igen från en helt annan inrikespolitisk fråga. När ”enskilda fall” har nått rubrikerna i kölvattnet av sjukförsäkringsreformen dyker samma märkliga argument upp från samma skara debattörer. De som vågar tala om att människor faktiskt begår självmord eller ens vågar tala om att människor av kött och blod faktiskt plågas, stressas och mår fruktansvärt dåligt på grund av de nya sjukreglerna – de är känslokalla cyniker – som enbart utnyttjar andra människors tradgedi för egen vinning. Detta oavsett om de som tar upp problemet exploaterar människor mot deras vilja eller faktiskt enbart berättar om vad de drabbade själva vill nå ut med och förmedla.
Att i ljuset av det som nu sker i Japan ifrågasätta vår egen kärnkraftspolitik har givetvis ingenting med ”cynism” att göra. Det är en så besynnerlig och utstuderad anklagelse att den faller på eget grepp. Att i dagsläget däremot inte alls reflektera över hur den katastrof som just nu utspelar sig i Japan påverkar oss här hemma – och vår egen kärnkraftspolitik – tyder kanske inte på cynism men väl på feghet.
För min egen del har jag oerhört svårt att släppa den katastrof som just nu utspelar sig i Japan ens för ett ögonblick. Jag ser hur de som drabbats av naturkatastroferna får hela sina liv ödelagda. Samtidigt drabbas de som har överlevt av en ny katastrof – som i värsta fall kan ödelägga och förstöra liv i generationer. Visst måste vi som människor få reflektera över detta?!
Kärnkraftshaverierna i Japan visar hur sårbar kärnkraften är som energikälla. Det som sker visar att vi aldrig kan räkna bort de risker kärnkraften för med sig. Det osannolika och otänkbara kan hända – även här. Den påminner oss om att frågan om kärnkraftens vara eller inte vara är mer än en fråga om kall matematik och ofelber teknik. Den handlar om värderingar och etik – och vad vi är beredda att utsätta framtida generationer för. Att reflektera över dessa frågor just nu är ingenting annat än mänskligt – och viktigt.
Politik som bara bygger på kylig (m)atematisk logik men som faller i bitar när den praktiseras i verkliga livet – den är både cynisk och känslokall. Att kritisera och ifrågasätta en sådan politik är givetvis inte cyniskt. Det är istället något vi är skyldiga att göra – vare sig det handlar om kärnkraft eller hur vi behandlar sjuka och utslitna människor av kött och blod – om vi fortfarande vill behålla en gnutta medmänsklighet, moral och etik i våra liv och samhällen.
*
Tidigare bloggposter; Kärnkraftens pris, Ögonblick av katastrof – decennier av lidande
Bloggat; Martin Moberg, Annarkia, Approxiamtion, Högbergs tankar, Motvallsbloggen, Lena Sommestad, Röda Malmö, Röda Berget, Svensson, Knapsu bloggar, Netroots
Media; ab1, ab2, ab3, ab4, ab5, ab6, ab7, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5, svd6, svd7, exp1, exp2, exp3, svt1, svt2, svt3, svt4,
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, samhälle, japan, etik, debatt, regeringen, sjukförsäkringen
