Kjöller har rätt!

I går ägde alltså debatten mellan forskaren Björn Johnson och DN:s Hanne Kjöller rum. På sin blogg skriver Björn Johnson att debatten kommer att läggas ut på Malmö högskolas hemsida. Så, håll utkik!

Sydsvenskan har en artikel om debatten, citat;

MALMÖ. Forskaren:
– Vilket är ditt ansvar när du skriver om personer i Norrland som hellre målar på huset än jobbar?

Ledarskribenten:
– Jag blir så jävla förbannad över beskrivningen av mina texter. Varför säger du alltid fusk och överutnyttjande i samma mening? Jag har aldrig sagt att det stora problemet är fusk. Det handlar om en lidandekultur. Det är inget medvetet och kalkylerat.
– Många har läst dig som att det är fusk du talar om. Fusk existerar, men det förklarar inte alls ökningen i sjukfrånvaron.
– Jag har skrivit att det måste finnas plats i arbetslivet för dem som inte är som Duracellkaniner, det har jag också skrivit. Ni kritiserar mig för att jag inte är forskare. Men sorry, jag är ledarskribent, liksom!

……

Mellan de yngre kombattanterna stod 71-årige Jan Rydh, statlig sjukförsäkringsutredarveteran. Han gav Johnson försiktigt stöd och underkände Kjöllers förklaringar till de stora sjuktalen:
– Var det Norrland som var problemet? Nej. Var läkarna mer generösa? Nej. Fuskade folk mer? Nej.

Jan Rydh tyckte att nästan alla debattörer i sjukfrågan missat det viktigaste:
– Fram till början av 1990-talet var män mer sjukskrivna än kvinnor. Tio år senare var plötsligt kvinnor dubbelt så mycket sjukskrivna som män. Vad hände där?

Till att börja med – sorry Hanne Kjöller, som ledarskribent på Sveriges största rikstäckande morgontidning har man ett stort ansvar för vad man skriver och vad man kallar för ”sanningar”. Och man behöver inte vara forskare för att kunna ta del av den forskning som faktiskt finns (och inte enbart vinklad propaganda) i ett visst ämne. Ansvaret är stort  – särskilt när vi har en regering som tycks agera helt utifrån vad de borgerliga ledarskribenterna predikar. Här är ett par av Kjöllers bottennapp (och hon är inte ensam)….

Hanne Kjöller, DN, 10 september 2002, citat;

Medvetslöshet är sannolikt det enda tillstånd där man kan säga att det föreligger någon form av objektiv och otvetydig bedömning av arbetsoförmåga. Resten är – åtminstone delvis – en fråga om attityder och arbetsuppgifter.

Citat, DN, 15 december 2009;

Det handlar inte om fusk utan om människors tolerans för lidande, vilka smärtor som hör livet till respektive vad man behöver vara hemma för.

Jan Rydh är däremot inne på något mycket intressant. Kvinnornas arbetssituation började  förändras radikalt från början på 90-talet. Allt fler började arbeta heltid (från 80-talet) samtidigt som arbetsvillkoren försämrades, organisationerna slimmades och inflytandet minskade – särskilt på kvinnodominerade arbetsplatser. Kvinnor är mer utsatta för fysisk belastning, tunga lyft och monotona arbetsmoment. Det finns forskning som visar det, och ett stort antal kvinnor som själva kan vittna om vad som har hänt på deras arbetsplatser.

Helt ny forskning visar dessutom entydigt att stora nedskärningar och slimmade organisationer på sikt leder till ökad ohälsa och ökade sjukskrivningar.

Citat, Dagens Samhälle;

Personalens oro i samband med uppsägningar och den ökade arbetsbördan för dem som är kvar får inte konsekvenser direkt. Det tar 4-5 år innan effekterna kan avläsas i statistiken över sjukskrivningar – så lång är inkubationstiden.

– Personalen gör allt för att klara den nya situationen. De är ambitiösa och jobbar gärna över för patienternas skull, säger Marie Åsberg.

Men efter några år fungerar det inte längre, eftersom det inte finns någon reservkapacitet. Det var länge sedan luften försvann ur organisationerna inom sjukvården och omsorgen.

– Är organisationen för slimmad rasar den ihop, säger Åke Nygren, professor emeritus i personskadeprevention.

Men, Hanne Kjöller har på ett sätt rätt”människors tolerans för lidande” har minskat, och samhällets förakt för svaghet har ökat. Det finns många människor (borgerliga ledarskribenter och politiker t.ex.) som inte längre ”tolererar” att sjuka och utslitna människor lider. Alla som drabbas av ohälsa, förslitningsskador eller stressjukdomar har i vår ”nya sköna värld” sig själva att skylla. De ”känner bara efter” lite för mycket, de har ”fel attityd”, eller så är de helt enkelt bara lata.

Att förändra och förbättra arbetslivet, skapa anpassade arbeten och arbetsorganisationer  som inte sliter ut människor och som ger plats för de som inte är helt friska – det tycks inte vara att tänka på. Hellre då sparka på de som redan ligger ned….

P.S. Tack Efva för tipset om debatten!

*

Mer om Johnsons bok;
Nog nu – det har aldrig handlat om fusk
Fördummande fördomar avslöjade

Mer om Kjöllers artiklar;
Smärtsamma myter om smärta och långa sjukskrivningar
Sanning och konsekvens för Reinfeldt
Fusket är avslöjat – inga medicinska skäl finns
Fakta att förtiga och när demokrati blir ett misstag
Pigjobb för rättvisas skull

Mer press; Efter arbetet – intervju med JohnsonHög svensk sjukfrånvaro en myt, Sjukfrånvarodebatt gav felaktig bild, Sjukfrånvarodebatten som körde i diket,

Bloggat; Stardust blogg, Vad som helst,

Mer bloggtips; Noterar att Annarkia har flyttat sin blogg – hitUtredarna - bevittnar vi just nu en sjukförsäkringskrasch?, Motvallsbloggen – Intellektuella kunskaper kontra praktiska färdigheter, Nemokrati - Dagens Papphammar, Rödgrön.se – Lika villkor och rättigheter i arbetslivet,  Lasses Hämdsida – Moderat kräkmedel, Mer – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

intressant.se

About these ads
Lämna en kommentar

20 kommentarer

  1. Michael

     /  februari 11, 2010

    hmm målar huset?

    Hur har dom råd med färgen om dom inte jobbar?

    Argumentet håller inte.

  2. Jack

     /  februari 11, 2010

    Som vanligt sylvassa formuleringar som träffar en rätt i det röda hjärtat. :-)

    Jag tror att den känslokalla och dåligt underbyggda propaganda som Kjöller i DN och PJ Anders Linder i SvD rabblar upp är på väg ut. De flesta av oss inser vilka extremister dessa skribenter egentligen är, inte minst då vi ser effekterna av den politik dessa två propagerat för.

    Jag tror också att rätt så många med borgerliga sympatier nu börjar dra öronen åt sig, de vill ju inte heller se ett hjärtlöst och kallt Sverige växa fram.

    Det är nog bara en tidsfråga innan Reifeldt och Cristina HP tvingas göra en ”pudel”. Så som det nu fungerar i sjukförsäkringen kan vi inte ha det, det inser nog också kristdemokratiska väljare liksom många folkpartister. I alla fall hoppas jag det. ;-)

  3. Jan Rydh

     /  februari 11, 2010

    Intressant blogg – synd bara att du har rubriken ”Kjöller har rätt”.

    Hon har i grunden fel svar på frågan om varför sjukfrånvaron ökade så kraftigt mellan 1997- 2002. Under den perioden kunde man inte se några sådana förändringar som hon tar upp. Under den perioden svarade kvinnor för mer än 65% av ökningen och det var franför allt kvinnor 50+ som ,i komuner och landsting med tunga yrken, låga löner och inom områden där de kommunala nedskärningarna var som störst, inte orkade längre.

    Hanne Kjöller lägger hela ansvaret på individen dvs kvinnorna, och menar att de vborde känna efter mindre och bita ihop. Mina utredningar pekade i stället på att det var arbetsplatser som i stället måste ”rehabiliteras”. Jag mennade och menar fortfarande att detta är huvudlinjen. Det fanns och finns också nu gott om arbetsplatser där frånvaron är mycket låg och där man lyckats förena både tunmga arbeten och lyft med arvbetsglädje. Där är sjukfrånvarom som lägst

    Hälsningar

    Jan Rydh

  4. *Q* som i Qfisk

     /  februari 11, 2010

    Björn Johnson är en hjälte!

  5. Eva

     /  februari 11, 2010

    Vill bara instämma i att du formulerade dig väl. Kjöller är i mina ögon en fruktansvärt empatilös och okunnig varelse.

  6. Tove

     /  februari 11, 2010

    Jag älskar dig och dina glasklara analyser! Vore du här så skulle jag ge dig en chokladkaka.

  7. Kanonbra inlägg – och helt sant. Vad som dessutom ökat är psykosociala diagnoser – för det arbetsklimat som skapas gynnar inte samarbete utan simpel jantelag och avancerad utfrysning – och kanske inte heller bara av de ‘svagaste’ utan de minst insmickrande och även de mest högpresterande. Arbetsgivare tänker ju taktisk – de vill ha ja-sägare och chefer vänder oftast kappan efter vinden – majoritetsvinden som inte sällan på grund av mobbningsklimatet kan utmärkas av pöbelmentalitet frammanad av informella ledare när cheferna inte fungerar som de ska.
    Se gärna bloggpost Slimmade orgnisationer, just-in-time och New Public Management. http://komigenuva.wordpress.com/2009/02/11/slimmade-organisationer-just-in-time-och-new-public-management/

  8. Ungefär som på en skolgård utan rastvakter.

  9. För det är ju också något som utmärker arbetslivet – chefer som inte ser de anställda, inte uppmärksammar deras arbetsinsatser, inte ens vet vad de anställda gör än mindre intresserar sig för det. Istället är det mygel och nepotism som gäller.

  10. Skrev några rader om den här människosynen för några år sedan här:

    Överklassens syn på vanligt folk förr – hur är den idag?

    samt här:
    Det lägre stående folket – om alliansens människosyn
    Bara att jämföra högerns människosyn förr och nu.

  11. Tack alla ni som kommenterat! Och tack Kerstin för länkarna!

    Till Jan Rydh –
    Tack för din kloka kommentar! Jag ber om ursäkt för min rubrik. Jag förstår att den lätt kan misstolkas och missuppfattas (den var ironiskt menad).
    Om du läser hela bloggposten och det jag har skrivit tidigare om Kjöllers resonemang och om sjukförsäkringen (några länkar finns längst ned i bloggposten) kanske du ser att jag helt håller med dig i det du skriver.

    Mvh / Ett hjärta RÖTT

  12. ”Lidandekultur” – vilket jävla ord ! Ännu ett marketing-ord som kommer ut ur självutnämnda vetares munnar. Man kan också säga ”arrogans-kultur” eller ”skyll dig själv-samhälle”.

  13. Karin

     /  februari 12, 2010

    Kjöller får nu prova på det hon utsatt andra för! Fast egentligen har hon bemött folk som ifrågasatt henne betydligt mer arrogant än hon själv blir behandlad. Hon har bemött ifrågasättare med arrogans, men nog inte blivit arrogant bemött av dem hon ifrågasätter.

    Jag mejlade till henne när jag prenumererade på DN i början av 2000-talet och hon svarade oerhört snorkigt. Till slut sa jag upp prenumerationen för jag stod inte ut med dess ledarskribenter inte minst.

    Mejlade också dåvarande chefredaktör som inte förstod vad jag menade. Och det bidrog nog också till att jag begrep att mitt beslut var gott att inte stödja den blaskan. Och nu måste de skära ner! http://annhelenarudberg1.blogspot.com/search?updated-max=2010-02-06T10%3A38%3A00%2B01%3A00

    Problemet för många är snarare att de biter ihop och biter ihop!

    Ja, det var det där med sjuknärvaro! Som i slutänden kan bli och blivit långtidssjukfrånvaro.

    Tack för att du finns Ilsemarie och tack alla som kommenterar väldigt bra här också, indignerat över sakers tillstånd. Så skönt att folk börjar öppet ifrågasätta saker!

  14. Jag har aldrig förstått hur Kjöller kunde bli ledarskribent på Dagens Nyheter – det är liksom surrealistiskt på något sätt.

  15. ja tack för att du finns Ilsemarie..
    Här hittar man verkligen bra info..

    Det samma med inne på RESURS…

    http://resurs.ning.com/main/authorization/signIn?target=http%3A%2F%2Fresurs.ning.com%2Fprofiles%2Fprofile%2Fshow%3Fid%3Dhrchriswordpresscom%26

    En riktigt bra sida för oss som är sjuka.. Där kan vi prata med andra med samma sjukdommar och problemer med myndigheter m.m…

    sen om folk INTE har skrivit under på denna protest mot FK nya regler

    http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4206

    Mvh. Chris

  16. Kajsa Warg

     /  februari 13, 2010

    En mening som jag vill kommnetera är det här att skaffa anpassade arbetsplatser, en alternativ arbetsmarknad, för de som inte orkar med.

    Jag tycker att det är rent förskräcklig tanke – egentligen. För alla behöver ”luften” i organsiationen. Den som försvunnit

    Dessutom så tror jag att både företag och offentlig sektor har nytta av ”mångfalden” med alla ”typer” av anställda.

    Kanske har jag bara hakat upp mig på en skitsak … Kanske är det ogörligt, men samtidigt vem vill känna sig satt på undantag?

    I övrigt tackar jag för att du är igång och helt klart kan formulera dig! Du behövs!

  17. Karin

     /  februari 14, 2010

    Håller med Kajsa Warg! ALLA behöver luft i organisationen! Även de ”starka”! Man behöver mångfalden! Respekt för olika typer av människor!

    Hittade denna text om ”tredje vågen” http://www.mikaelnyberg.nu/bocker/kaut_01.html att det löpande bandet inte alls är på väg bort!

    Även tjänsterna (tjänstesektorn) och kunskapsproduktionen (som skolan) industrialiseras – och rationaliseras! Där personalen jäktar sig fördärvad på underbemannade arbetsplatser!

    Åldringsvården i USA är så dålig så människor (som inte har en hel massa pengar och kan betala rejält för sig) fasar för att hamna där. Och skolan…

    Vi tjänar på att vara solidariska med varandra. Dessutom tror jag att det är roligare. Människor i det samhället har roligare. Tillsammans. Utan en massa statusjakt.

    Men vi i Sverige har det bättre än vad många, många amerikaner har det. För här har resurserna fördelats mer. Vi har det bra ställt i jämförelse. Den materiella standarden här är HÖG här i jämförelse med många där. Men vi närmar oss alltmer USA och det är INGET att sträva efter!

  18. Håller också med dig Kajsa Warg. Visst behöver vi alla mer ”luft i organisationerna”. Vi behöver ett mänskligare arbetsliv helt enkelt – inte speciella arbetsplatser för de som inte ”passar in” eller inte klarar av att arbeta 150 procent. Och man borde ta tag i de problem som finns långt innan det går så långt att människor sliter ut sig eller bränner ut sig.
    Till att börja med skulle alla arbetsgivare verkligen tvingas följa arbetsmiljölagen – citat;
    ”Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.”

  1. Missunnsamhet är inte ”avundsjuka” « De Tystas Röst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggers like this: