Även i DN/ Synovates senaste opinionsmätning backar Moderaterna. En orsak sägs vara debatten om sjukförsäkringen. Inte så konstigt, nu börjar det synas hur regeringens ”utsorteringskedja” fungerar i praktiken. Allt fler inser att den kan drabba dem själva. Den slår mot alla yrkesgrupper och människor urskillningslöst. Vare sig den välutbildade medelklassen eller den ”vanliga” arbetaren kan känna sig säkra och trygga.
Tidningen VK skrev i går om Professor Marianne Liliequist som drabbades av leukemi för tre år sedan.
Efter en lång kamp mot leukemin arbetar Marianne Liliequist numera deltid och är sjukskriven övrig tid. Till årsskiftet blir hon utförsäkrad, och nu tycker Försäkringskassan att hon ska säga upp sig från sitt arbete som professor för att i stället arbeta heltid på Samhall.
- Det är helt absurt! Varför ska jag straffas när jag gör mitt yttersta för att kunna arbeta 75 procent, frågar sig 59-åriga Marianne.
De nya reglerna tar ingen hänsyn till ålder eller yrke – det är så det ska vara enligt regeringen. Man ska suga ut den sista droppen livslust ur alla som visar det minsta livstecken. Kan du arbeta deltid så klarar du heltid – bara arbetet är tillräckligt anpassat – det är logiken.
Expressen berättar om frisören Pernilla Romsäter – en av alla de som nu faller mellan stolarna. Efter att ha blivit nekad sjukpenning nekades hon sedan a-kassa, och till sist socialbidrag.
– Sen kom nästa chock – ett beslut om att jag inte har rätt till a-kassa. Eftersom jag inte har styrkt sjukdom uppnår jag inte det antal dagar som man ska ha jobbat eller varit sjukskriven.
– Jag som har betalat till a-kassan i 20 år – även under det här året, då jag periodvis inte haft någon inkomst.
Nu ska Pernilla överklaga dels försäkringskassans beslut, dels a-kassans beslut.
– Jag ringde socialen. Men eftersom min man arbetar och vi ligger 400 kronor över existensminimum kan vi inte få bidrag.
I DN (ej DN.se) berättar Svenska kyrkan om ett ökat tryck av hjälpsökande över hela landet. Nu är det helt nya grupper som söker sig till kyrkans välgörenhet. Ensamstående föräldrar, unga vuxna, långtidssjuka och arbetslösa.
Där befinner vi oss nu – efter bara tre år med den moderatstyrda regeringen har konsekvenserna av deras variant av ”arbetslinjen” börjat synas.
De svagaste grupperna i samhället tvingas söka hjälp hos kyrkans välgörenhet sedan de blivit nekade hjälp från de sociala skyddsnäten. Maskorna är snart större än nätet. Ett samhälle som förlitar sig på att de allra sämst ställda ska tvingas tigga till sig nådegåvor kan knappast längre kalla sig ett ”välfärdssamhälle”. Det är fullständigt inhumant, rått och kallt. Lika cyniskt som Fredrik Reinfeldts människosyn (Det sovande folket, 1993);
Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De ohälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.
Är det någon som är förvånad över att M backar?
*
Bloggat; Svensson, Kulturbloggen, Röda Malmö, Peter Andersson, Utredarna
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, moderaterna, försäkringskassan, sjukförsäkring, regeringen, hälsa, opinion
