Medias fokus riktas nu mot S-kongressen och Mona Sahlin. Ledarskribenter, journalister, krönikörer och ett stort antal bloggare – alla har de sina uppfattningar om hur sossarna och de rödgröna ska klara av att vinna valet.
En av de återkommande frågorna brukar vara – hur ska man vinna ”medelklassen” och samtidigt behålla ”arbetarklassen”? Frågeställningen tar för givet att det finns en motsättning mellan medelklassens och arbetarklassens behov och önskningar. Men gör det verkligen det?
Visst finns det olika uppfattningar inom båda dessa väljargrupper, men i de allra flesta grundläggande frågor som berör större delen av väljarkåren och svenska folket gör det ingen skillnad på om man tillhör medel- eller arbetar-klassen.
Undersökningar har under de senaste åren bland annat visat att;
- Runt 90 procent av befolkningen är beredda att via skatten betala för en bra och välfungerande välfärd.
- 87 procent av alla, oavsett partisympatier, vill inte att ägarna till friskolor själva ska få ta hand om eventuella vinster.
- När det gäller privata vård och omsorgs företag säger 70 procent av svenskarna nej till utdelning av privata vinster.
- 96 procent av alla väljare tycker att pensionärer ska betala samma eller lägre skatt än andra.
När det gäller sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen vinner hela samhället, även medelklassen, på att det finns väl fungerande trygghetssystem vid kriser – såväl personliga som ekonomiska. I dag kan vem som helst (inte ens medelklassen är förskonad) riskera att snabbt få känna på konsekvenserna av den systematiska nedmontering av både a-kassan och sjukförsäkringen som den borgerliga regeringen har genomfört.
Det finns all anledning för socialdemokratin och de rödgröna att formulera tydliga alternativ till den välfärdsslakt och den privatiserings och utförsäljarhysteri som regeringen i dag genomför. Jag vet inte ens om man behöver kalla en sådan politik för ”vänster”. I sådana fall är alltså nära 90 procent av svenska folket ”vänster”. Man behöver inte vara oroliga för att bli impopulära – bara man inte släpper sina grundläggande värderingar om en politik som skapar ett solidariskt och ”rättfärdigt” samhälle – där alla människor behandlas med respekt – även de som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.
Rättfärdigheten, detta bibliska begrepp, har en moralisk dimension som rättvisan saknar. Rättfärdigheten tvingar den som använder ordet att vidga sitt perspektiv, att se inte bara till egna intressen utan också till andras.
Rättvisan däremot riskerar att reduceras till något som kan åstadkommas med enkel mätteknik, precis som det går till när barnen ska ha exakt lika mycket läsk i sina glas. Råkar något av dem spilla ut, är det den klumpiges ensak. Alla fick lika mycket från början.
Sedan, när det gäller jobben och ”utanförskapet” har regeringen redan gjort självmål. Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Under det senaste året har antalet arbetslösa ökat med 100 000. Sedan valet 2006 har utanförskapet vuxit med 70 000 människor.
Sverige halkar efter. Tillväxten i Sverige är lägre än i EU som helhet. Arbetslösheten ökar snabbare – inte minst bland unga. Den borgerliga ekonomiska politiken med en passiv hantering av jobbkrisen och en aktiv strategi för att öka klyftorna har förändrat Sverige. När mandatperioden nu närmar sig slutet är resultatet tydligt: Strategin att öka orättvisorna har inte varit lösningen på Sveriges problem. Det gav inga nya jobb, men desto större och växande klyftor.
*
Till sist – åter till problemen med Husmark Pehrssons nya sjukförsäkringsregler….
Den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades i och med den s.k. ”rehabiliteringskedjan”. För många, framförallt, psykiskt sjuka är detta ett hårt slag, särskilt som reglerna för förlängd sjukskrivning numera är mycket restriktiva. Alternativen för många läkare blir nu att ”döda allt hopp” eller att skriva ”falska intyg”.
Läs i Dagens medicin om hur avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen drabbar patienter.
Läs också – Alla kastas ut i rännstenen (TV 4). Marita Larsson, en av de drabbade;
- Vad de gör är ju att öka utanförskapet. De kastar alla sjuka i rännstenen. Vi som inte kommer att klara av att gå ut på arbetsmarknaden behöver vända oss till socialen
Via bloggen Tankar mitt i natten!
*
Mer press; AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, DN debatt, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3,
Bloggat; Kulturbloggen, In your face, Eva-Lena, S-kongressbloggen, HBT-sossen, Man kan vara svensk och heta Mohammed, Johan Westerholm
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, jobbkongressen, samhälle, ekonomi, välfärd, regeringen, sjukförsäkringen
Det är nog rätt att nästan alla människor vill ha ett rättfärdigt samhälle. Kan det vara orsaken till socialismen är på tillbakagång?
[...] läsning om kongressen: Erik Laakso HBT -sossen Johanna Graf Ett hjärta rött In Your Face S-BUZZ Peter Andersson Monica Green Adventskalendern Stefan Wikén Peter Swedenmark [...]
NO COMMENT! JUST READ!
Lugano Report: On Preserving Capitalism in the Twenty-First Century by Susan George
ISBN-10: 0745322069
[...] – Vad de flesta vill ha – rättfärdighet, Ett härta rött [...]
Men frågan är väl HUR ska någon kunna reda upp allt alliansen har lyckats ställa till med???
Som Socialdemokrat SKA du vara socialist, så enkelt är det. En demokratisk reformistisk socialist! Frågan är bara vart ideologin tog vägen de senaste 30 åren? Vart tog det tredje steget och den ekonomiska demokratin vägen? Jag vill se ett varmt samhälle som värnar om de svaga och det gör man genom att dela med sig. Fram för en trovärdig skatte- och fördelningspolitik, bort med de bortre parenteserna i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna samt klassificera sjukdom som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen för att eliminera ”glappet” i trygghetssystemet. Bästa sättet för VANLIGT folk som värnar om svaga och utsatta är att rösta VÄNSTER för att utöva tryck på socialdemokratin! Sedan ska vi införa 99% marginalskatt för hela den här (xxx)erregeringen alternativt skicka dem till Bahamas som straff för deras fega påhopp och människoförakt!
Peter,
Jag tycker det är tråkigt att du ser det som något dåligt att vara bög.
Hälsningar Tove
Som röstar Vänster…
Till Peter och Tove… jag har raderat (se xxx) ett ord som överträdde mina kommentarsregler. (kränkande)
Jag har nu definitivt tröttnat på den värdelösa sjukvården som Landstinget erbjuder sina medborgare. En egen privat sjukförsäkring kostar bara 5000 per år och så slipper man stå där i kön och vänta. Gräddfil? Kanske det, men en väldigt billig sådan.
Ett samhälle för alla dit har vi långt. röd eller blå regering spelar ingen roll. Inte fasiken ligger sjuka och arbetslösa högt på agendan…
Med tanke på de låga opinionssiffror som den nye främste representanten för medlemmarna parkerat partiet på och att förtroendet är i botten både utom och inom partiet är det förvånande att det inte var livlig diskussion om detta och vad som behövde förändras. Naiva blåögda personer som en annan hade förväntat sig det som normalt i en demokratisk förening. Skal bli intressant att se om kongressen lyckas putta upp S ovan katastrofvalet 2006 siffror i nästa opinionsmätning.
1979 gick S som oppositionsparti till val på vad som då var en borgerlig analys av verkligheten, det gick inget vidare. 1982 var det vänsterpolitik som gällde. Man så att säga fintade vänster och gick sen åt höger när man vunnit valet, startade med en bisarr sk superdevalvering och momshöjningar som sänkte vanligt folks köpkraft ordentligt. När man kommit tillvägs ände badade börs och fastighetsspekulanter i pengar och man hade kommunaliserat skolan och återigen initierat chockhöjning av regressiva konsumtionskatter som slår mot de med minst inkommster och det precis när världen går in ekonomisk recession. Summa summarum de rika hade blivit rikare och de där nere hade fått bita i det sura äpplet, klyftorna hade ökat.
1994 går man återigen till val på finta vänster för att sen gå till höger. Om man tyckte att förra sejouren var att svika sina löften om vänsterpolitik hade folk inte sett något av vad som komma skulle. När man kommit till vägs ände levde vi i ett land där det i stort sett bara byggdes bostäder för de som hade råd att köpa exklusiva borätter och vi hade sedan länge ”vant oss” vida att se hemlösa och tiggare som ett ”naturligt” inslag i gatubilden. För att nämna några av resultaten av ”vänsterpolitiken”.
Hur många gånger kan man lura den godtrogne svensken?
Det allvarliga är att man övergivit full sysselsättning, inga skatter i världen kan omfördela som en viss brist på arbetskraft kan. Det är egentligen det enda sättet som är realistiskt.
”Bästa sättet för VANLIGT folk som värnar om svaga och utsatta är att rösta VÄNSTER för att utöva tryck på socialdemokratin!”
Du måste skämta? Vänsterpartiet har väl i praktiken gett upp det mesta av sin politik för att få sitta med vid köttgrytorna? Har de överhuvudtaget fått något i utbyte för allt de måste lova att ge upp? Man får intrycket att V nu skall sitta still i båten och hålla käften så att de inte skrymme potentiella borgerliga S väljare.