I dessa tider av ekonomiska teorier (och priser) kan man fundera över vilka teorier som den borgerliga regeringen bygger sin politik på, och vad målet med deras politik egentligen är?
Ett av deras absolut viktigaste och ständigt återkommande recept är det så kallade ”jobbskatteavdraget”. I varje ny budget är det regeringens stora paradnummer, det tycks vara lika bra i hög- som i låg-konjunktur och det sägs alltid skapa tusentals nya jobb och minska det regeringen kallar ”utanförskapet”.
Men hur skapar egentligen jobbskatteavdraget nya jobb? Hur går det till, och gör det verkligen det? Varför skulle fler få jobb bara för att de som redan har ett jobb betalar en lägre skatt?
Hittills har jag inte hört vare sig Borg eller Reinfeldt förklara sig. Inte många journalister har ställt frågan, och om någon har frågat har vi inte fått något klart svar. Den enda i närheten av regeringen som har gett en förklaring tycks vara Lars Calmfors som i september (i studio ett) förklarade hur jobbskatteavdragen skapar jobb – så här;
Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven.
En annan förklaring ger Björn Elmbrant i Dagens Arena som nyligen beskrev Borgs utspel i budgetdebatten i riksdagen så här;
I riksdagens budgetdebatt i går bollade Anders Borg med en siffra på 90 000 jobb som jobbskatteavdragen påstås ska ge. Finansministern bygger här på en teori från 1700-talet, Says lag. Den går ut på att efterfrågan på potatis ökar om det blir större utbud av dessa rotknölar.
Teorin om att ”hungriga lejon jagar bäst” har på nymoderat nyspråk döpts om till ”arbetslinjen”. Detta är den verkliga förnyelsen av Moderaterna – istället för att säga att sänkt skatt ökar folks frihet säger de nu att skattesänkningar skapar fler jobb.
…
Den nymoderata arbetslinjens hörnsten är att vi fått två parallella skattesystem – ett för dem som får sina inkomster genom arbete och ett för alla andra. Den berömda tusenlappen i plånboken försvinner i det ögonblick löntagaren blir tvungen att leva på sjukpenning, a-kassa eller pension.
Peter Gustavsson visar också hur Borgs recept sammanfaller med den nyliberala ekonomen Marian Radedzkis tankar och teorier – om att ”hungriga lejon jagar bäst”.
Så här ser Radedzkis ”inspirerande” ekonomiska recept ut för ett ”bättre” samhälle (se intevjun);
- Sänk lönerna i Sverige ”kraftfullt” ned till 5 000 kronor i månaden för ”lågpresterande”.
- Arbetslösa ska ha en ännu lägre ersättning.
- De extremt lågavlönade ska inte räkna med att kunna försörja sig själva. De får ”slå sig ihop” och bo tillsammans.
- Att vara fattig, rättslös och hungrig är incitament för att ”lyfta sig själv i håret” – rycka upp sig.
- Strejker kan liknas vid terrorism. Strejkrätten ska avskaffas.
- Demokratin är en ”försvårande omständighet” för att genomföra den ”rätta politiken”.
- Det finns inget alternativ (för att få bukt med arbetslösheten) än att skapa en verkligt hungrig ”underklass” och kraftigt ökade klyftor.
De ekonomiska teorier som Borg och Reinfeldt bygger hela sin politik på har alltså stora likheter med Radedzkis råa och omänskliga resonemang. Visst låter det kanske trevligare att säga ”vi är det nya arbetarpartiet” eller ”en sjuksköterska får en tusenlapp mer i månaden” (så länge hon inte själv blir sjuk) – men i grunden är det samma ekonomiska teori.
Högerekonomer har alltid hävdat att arbetslösheten beror på att de arbetslösa ställer för höga lönekrav. Mot detta satte Keynes och andra på sin tid att låga löner bara leder till minskad köpkraft och förstärker nedgången.
Höga löner är en motor i ekonomin. Den som är trygg vågar sig på att pröva på det nya. Mätta människor är friskare människor som kan utföra ett bättre arbete. Hungriga människor jagar faktiskt inget vidare.
Men minskar arbetslösheten när lönerna sjunker? Hur ser det ut i verkligheten?
I Europa har arbetstagarnas löneandel av BNP minskat ända sedan 1970-talet. Löntagarna har ökat produktionen dubbelt så snabbt som lönerna har höjts. Övervinsterna har gått kapitalägarna och företagen. Under samma period har arbetslösheten i EU ökat stadigt. Se tabell;
Och hur ser det ut i Sverige? Har jobbskatteavdraget skapat nya jobb? Hur klarar vi den ekonomiska krisen jämfört med resten av Europa?
- Sverige har högre arbetslöshet än EU genomsnittet både jämfört med de ”gamla” och de ”nya” EU-staterna.
- Ökningen av den relativa arbetslösheten under första halvåret 2009 är mer än dubbelt så högt som för EU snittet – detta gäller även om man räknar in de ”nya” EU länderna där de ”hårt drabbade baltiska staterna ingår”.
- Arbetslösheten ökar med 27,8 % i Sverige, 13,4 % i EU (de 15 första medlemmarna), 13,7 % i EU (nuvarande 27 medlemmar)
I Sverige är vi alltså på väg mot ”massarbetslöshet” och befinner oss i ”EU-botten” när det gäller jobbskapandet. De teorier som skulle visa att ökade klyftor skapar fler jobb är gamla och oprövade i moderna välfärdssamhällen.
Så här skriver Roger Mörtvik, TCO, Utredarna;
De ekonomer som förespråkar denna metod hänvisar ofta till gamla studier från hur effekterna har blivit i Storbritannien eller USA – ofta med sekelgamla studier som grund. Och utan att ifrågasätta om det överhuvudtaget är rimligt att rakt av översätta effekter av studier i länder med diametralt olika samhällssystem och arbetsmarknadsmodeller. Och då har man heller inte tagit hänsyn till att de nordiska länder som har gjort det motsatta till det som ekonomerna har rekommenderat har lyckats bättre än de länder som följt rekommendationerna.
Det finns alltså ingen seriös nyare forskning som visar att ”jobbskatteavdraget” verkligen fungerar, eller exakt hur många jobb det skulle skapa. Borg och Reinfeldts påståenden om tiotusentals nya jobb bygger på mycket lösa ekonomiska teorier.
Hela idén med jobbskatteavdraget är alltså att öka skillnaderna mellan de som har och de som inte har ett jobb – oavsett orsak. Det spelar ingen roll om det handlar om svårt sjuka människor, ålderspensionärer, frivilligt eller ofrivilligt arbetslösa. Deras ”hunger” ska göra att de ”rycker upp sig” och hittar ett jobb. Enligt denna teori skapas låga lönekrav genom låga ersättningar i socialförsäkringarna (det som alliansen benämner ”bidragssystemen”). Svält, piska och desperation är drivkrafterna i den nymoderata modellen.
Ökade klyftor är alltså inget olycksfall i arbetet för den borgerliga alliansen – det är själva målet och meningen med deras politik.
*
Länkar; AB Tar från de sjuka, AB Undersköterskor blir också sjuka, NT – Jobbskatteavdraget har inte fungerat, NSD ledare, AB-ledare, Arbetaren, LO-tidningen,
Mer press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD2, SvD3, SvD4,
Bloggar; Peter Andersson, Anna Wikström, Utredarna, Kaj Raving, VK Moström, Alliansfritt Sverige, Tord Oscarsson, In your face
Mer bloggtips; Alliansfritt Sverige om presskonferenser, Fritt ur hjärtat om Kultur, Horisonten om sjukskrivningsreglerna
*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, regeringen, ekonomi, nyliberalism, ideologi, arbetslösheten, jobbskatteavdraget,
intressant.se
