Jag fick en fråga om inte media överdrivit finanskrisen i Sverige. Både Island och USA har ju drabbats värre än vi. Och så är det ju.
Förklaringen är att dessa två länder (USA och Island) mer än andra följt de nyliberala rekommendationerna med avregleringar och privatiseringar av finanssektorn. Att dessa två länder råkat värst ut är därför inte så konstigt, men det förminskar tyvärr inte våra problem.
Att Sverige, när det gäller finanskrisen, inte (hittills) blivit riktigt lika utsatt som USA och Island beror alltså inte på den nuvarande svenska högerregeringens politik. Istället hade vi svenskar tur, bland annat beroende på att regeringen inte hann med att genomföra sina planerade avregleringar och privatiseringar (bland annat SBAB) innan finanskraschen var ett faktum.
Regeringen har istället tvingats till en form av ”nödsocialism” när man till exempel förstatligade Carnegie. Man hade i princip inget val. Den bistra verkligheten tvingade alltså Borg och Odell till en tillfällig nyliberal ”time-out”.
Men, det största problemet i svensk ekonomi just nu är inte finanskrisen utan lågkonjunkturen.
Borgs ovilja att stimulera ekonomin håller just nu på att dra oss djupare ned i lågkonjunkturen än vad som är nödvändigt. Att ”samla i ladorna” (Borgs favvo-formulering) var just det som högerregeringar gjorde före 30-talskrisen, vilket då ledde till att världsekonomin drogs djup in i en depression.
Skall man stimulera efterfrågan i kristider finns det betydligt mer effektiva åtgärder än skattesänkningar. Det verkar nästan alla ekonomiska bedömare, utom de som finns på regeringskansliet och bland de borgerliga ledarskribenterna, ha insett.
Dryga 100 miljarder kronor har regeringens skattesänkningar kostat statsbudgeten. Miljarderna har gått till de som är rika, friska och har ett jobb. Samtidigt har trygghetssystemen urholkats. Arbetslöshet eller sjukdom är i dag, efter två år med alliansregeringen, synonymt med en ekonomisk katastrof för många privatpersoner.
De rika och friska som får sänkt skatt lägger, enligt all erfarenhet, i osäkra tider oftast undan pengarna i en ”trygghetsbuffert” och endast en liten del konsumeras och bidrar till att få ”hjulen att snurra”.
Regeringen borde istället satsa på en betydligt mer aktiv krispolitik bland annat med ökade statsbidrag till kommuner och landsting. Men det viktigaste i kristider är pålitliga trygghetssytem. Därför måste man förbättra arbetslöshets– och sjukförsäkringen.
På Island och i USA har de nyliberala regeringarna, som orsakat och förvärrat den ekonomiska krisen, avsats av folket. Obama och den nya vänsterregeringen på Island har ändrat kurs och kastat de nyliberala doktrinerna på historiens sophög.
I Sverige hyllas istället den högerregering, som i grunden håller fast vid sin nyliberala politik, för sin återhållsamma och obefintliga ”krispolitik”.
Kanske inte så konstigt att den borgerliga pressen hellre fokuserar på politikers ”personliga egenskaper” och dagsaktuella ”popularitet” än på politikens innehåll och dess konsekvenser för vanliga människor….
*
Lästips; Sluta låtsas som om det regnar
Bloggat; Peter Andersson, Claes Krantz, Fritt ur hjärtat, Eva-Lena, Veronica Palm, La Montagne,
Mer Press; Fokus, Dalademokraten, Sydöstran, SvD1, SvD2, AB1, AB2, DN1, DN2
*
Andra bloggar om: politik, samhälle, alliansen, regeringen, regeringen, anders borg, ekonomi
Ett hjärta RÖTT 
Fille
/ mars 1, 2009Jag håller med. Att Borg och Reinfeldts så kallade krispolitik i (borgerligt dominerade) media hyllas är inte så konstigt. Det är inte heller konstigt att media försöker göra valet till en fråga om person istället för politik.
När det gäller den ekonomiska politiken tycks de flesta seriösa ekonomiska bedömare, också många av dem som brukar anses ha borgerliga sympatier, kritisera Borg för att vara ”dumsnål”. Borgs ”samlande i ladorna” innebär att vi kommer att förlora fler jobb och företag än vad den dåliga världskonjunkturen kräver.
Just nu hade det bästa varit att satsa på effektiva efterfrågestimulanser (inte stora skattesänkningar med stora ”läckage”). Precis som du skriver handlar det framför allt om att reparera arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Då hade mångas ”konsumtionsrädsla” mildrats och förutsättningarna att vända utvecklingen hade blivit betydligt bättre.
Tyvärr krävs nog ett regimskifte innan vi kan hoppas på en sådan ekonomisk politik. Innan dess hinner Borgs och Reinfeldts ”personliga charm” ställa till med en hel del elände och dra oss djupare ned i lågkonjunkturen.
thomas
/ mars 1, 2009Jag upplever det istället som att media inte riktig ser allvaret i krisen än, utan verkar leva i någon sorts svenska ankdam.
De analyser och rapporter jag läser, vare sig det gäller NYT, utländska bloggar, eller andra platser typ http://www.globalresearch.ca eller http://cornubot.blogspot.com/2009/02/hur-illa-ar-det-egentligen-med-eu-och.html ger en helt annan bild vad som är på gång och vart vi är på väg. Där talar man mer om att vi är i en depression redan, och vissa frågar sig om detta kanske blir ”The Great Depression” som tom kommer att slå 30-talskrisen.
Och jag har aldrig i mitt 50-åriga liv sett en mer dämpad finansminister än Borg, och jag undrar vad han fick se och höra på det icke offentliga mötet 10/2.
Nemokrati
/ mars 2, 2009Men deras nästa programpunkt – för det vet du väl – nu när de sett till så att Försäkringskassan gått i kvav för att rejält kunna motivera nästa steg – det är ju att privatisera försäkringssystemet – och det är ju just då den där ‘bufferten’ som de som gynnats av skattesänkningarna kunnat skaffa sig – skall sättas in just i den reformerade s k Nya Välfärden (se Timbro.se) – dvs den privatfinansierade.
Övriga blir utan – eller förpassas till en gemensam superlåg miniminivå (det motiveras med att ‘då slipper vi allt krånglet – alla får samma så sparar vi in på byråkratin)
Jag skulle tippa på att det kommer nu nån gång, ganska snart. Det kommer troligen att formuleras som en ‘nödåtgärd’ som man är ‘tvungen’ att vidta eftersom kostnaderna inte längre kan täckas – dvs a-kasse- och Försäkringskassesystemet brakar samman under tyngden från finanskrisen och de anställda blivit för få pga nedskärningarna efter konsultberoendet.
wash09
/ mars 2, 2009Både Sverige och USA (liksom Island och stora delar av resten av världen) har drabbats av den lågkonjunktur som har sitt ursprung i sammanbrottet på den amerikanska finansmarknaden. Men situationen i USA och Sverige kan inte jämföras. Det gäller budgetunderskott, sparkvot, beroende av utrikeshandel, skattenivå, storleken på den offentliga sektorn, rörligheten på arbetsmarknaden mm. Det är olika sorters ekonomier och grundförutsättningarna är helt olika. Krisen har också slagit på olika sätt – kronan har t.ex. försvagat och dollarn har stärkts. Jag är därför inte helt säker på att ”kuren” bör vara identisk och att lösningen är att slänga ut högerregeringar. Obama spelar ett högt spel och jag tror vi är många både i och utanför USA som hoppas att han ska lyckas. Finns det något som ekonomerna verkar eniga om idag så är det att ingen egentligen vet hur en kris av detta slag som utspelar sig i en globaliserad ekonomi ska hanteras.
Kerstin
/ mars 2, 2009Krisen har inte blommat ut i Sverige än. Det kan bli nästan lika gräsligt här som i andra länder, även om det dröjer lite längre innan vi ser det.
För övrigt kan vi väl konstatera att Naomi Kleins Chockdoktrin just besannas i Sverige. Man kommer att avskeda en massa människor i offentlig sektor det närmaste året ex.
Ilona
/ mars 2, 2009Kan det verkligen vara en slump att Sverige hamnar i ekonomisk kris varje gång vi är korkade nog att rösta fram en borgelig regering, tro… oavsett värlsekonomin? hm…
Kenny
/ mars 2, 2009Tack och lov att vi har en Allians i original vid makten så man slipper skämmas å Sveriges vägnar!