Även blinda hönor…

I förra veckan använde jag ett citat av Paul Krugman (från AB) där han uttalade sig om USA i finanskrisens svallvågor;

Nu är vi en bananrepublik med kärnvapen.

Inte trodde jag då att samme Paul Krugman skulle få årets Ekonomipris till Alfreds Nobels minne!

Jag är normalt inget större fan av ekonomipriset. Jag menar att det priset egentligen allt för ofta ”belönar” är ”rätt” ideologi. Alltifrån bottennappet Milton Friedman och framåt.

Men, dagens pris visar att även blinda hönor kan hitta guldkorn ibland. Det har förvisso hänt förr (t.ex. Joseph Stiglitz, Amartya Sen). Och kanske kan man se det här valet som ett första steg i riktning mot en ekonomisk ”vetenskap” som inte enbart tjänar högerkrafter och arbetsgivarintressen.

Valet av pristagare är ovanligt vältajmat – lagom till USA-valet och mitt i finanskrisen. Paul Krugman har gjort sig känd för sin hårda kritik av Bushadministrationen, Washingtonconcencus och den nyliberala överideologin som alltför mycket fått dominera världsekonomin under de senaste årtiondena.

När jag surfar runt på nätet hittar jag en intressant artikel om Paul Krugman i Berkley News.

Där kritiserar Krugman Bushs skattesänkarfundamentalism som påminner starkt om den borgerliga alliansens. Sänkta skatter är enligt den ”visdomen” bra mot allt för alla olika ändamål – såväl i låg som högkonjunktur, men gynnar i slutändan de allra rikaste.

Citat;

As Krugman has written extensively, most recently in ”The Tax-Cut Con,” a 7,000-word opus for the New York Times Magazine, ”the tax cuts were sold under false pretenses … The 2001 tax cut is delivering the great bulk of its benefits to the top 2 percent of the population.” A full 42 percent of the tax cuts go to benefit people making more than $300,000, he said, and more than 50 million taxpayers will receive no tax cut at all.

The most disturbing element of the debate over tax cuts, said Krugman, was that ”the ostensible reason for them kept on shifting.” During the 2000 presidential campaign, the rationale was supposedly to ”return the budget surplus to the people,” but Krugman claims the hidden motive was signaling the far right of the Republican Party that Bush would be as friendly to the wealthy as then-candidate and billionaire Steve Forbes. And then along came 2001 and the stock market nosedive, and all of a sudden ”tax cuts became the perfect answer to the slowdown in the economy.” The latest round of tax cuts passed this year, meanwhile, were advertised as being about long-term growth and incentives.

Så här skrev han i morse på sin blogg…..
*

Press; DN 1, DN 2, DN 3, SvD 1, SvD 2, AB 1, Johan Schück

Bloggtips; Ekonomikommentarer, Lasses blogg, Resursbloggen, Alliansfritt Sverige, Mig äger CSN
*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se

Surrealistiska upplevelser

Surfande manliga studenter tyckte att ”blått lag vann” – allt enligt Aftonbladet.se. Nej, givetvis skriver de inte så, men bland natt- o morgonsurfarna lär det inte finnas särskilt många vanliga LO-arbetare. Så var så säkra – urvalet var knappast representativt. Dessutom kan man fråga sig om politik numera är reducerat till en form av idrott?

Men, visst påminde debatten i ett avseende om en fotbollsmatch. Straffsparken gick till den borgerliga alliansen när man tog upp splittringen i vänsterblocket. Det blev pinsamt tydligt vilken fördel Mona Sahlin kastat i armarna på alliansen – vars företrädare hånlog ikapp när Sahlin och Wetterstrand försökte förklara sitt ”samarbete”.

Men samtidigt kan man fråga sig hur viktig total ”enighet” egentligen är för de vanliga väljarna?

Visst är det viktigt att oppositionen står någorlunda enade och visar att de kan regera tillsammans, men för mig som är en helt vanlig oberoende ”vänsterväljare” är ändå politikens innehåll betydligt viktigare än den exakta formen för den (samarbetet).

Det är som Mona Sahlin sa i går; den borgerliga alliansen har ett tydligt regeringsalternativ – som för en tydligt orättvis politik.

Eller som regeringen själva uttryckte det i budgeten, citat (se bloggposten Rättvisan ligger i betraktarens ögon);

Fördelningspolitiken avser att åstadkomma en fördelning som i något avseende betraktas som mer rättvis än den skulle ha blivit utan politiska ingripanden.

Själv föredrar jag politik som inte bara kan ”betraktas” som rättvis – utan som verkligen är det – trots att formen för samarbetet ännu är luddigt.

Slutligen… efter gårdagens debatt kan man också fråga sig – vem bryr sig om den slaktade sjukförsäkringen? Ingen brydde sig om att ens nämna den eller tala om alla de människor av kött o blod som kommer att bli dess offer under de närmaste åren. Ingen fråga ställdes – ingen svarade.

Ingen ifrågasatte heller det falska och utnötta begreppet ”utanförskap” som Maud Olofsson återigen hade mage att svänga sig med. Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas;

Hur många som tillhör “utanförskapet” är enbart ett mått på hur starkt socialt skyddsnät ett samhälle har – om man som borgarna räknar in alla som har någon form av sjuk, arbetslös eller annan ersättning från våra trygghetssystem i begreppet. Hade vi inget skyddsnät alls – bara fritt fall ner i hemlöshet för de som inte kan försörjas av anhöriga eller har ekonomiska tillgångar – försvann “utanförskapet” helt. Allt detta gör att många “bananrepubliker” har ett betydligt mindre “utanförskap” än de nordiska länderna – om man utgår ifrån regeringens utanförskapsdefinition.

Sist och slutligen tror och hoppas jag att det är många (till vänster) som resonerar ungefär som jag gör när det gäller nästa val; visst vore det bra med ett starkt och tydligt vänsteralternativ i politiken – men vad som helst är bättre än det vi har just nu!

-

Blogg; Den slutliga lösningen och alternativen

Press; AB 1, AB 2, AB ledare, AB – Lena Melin, SvD, DN

Bloggat; Jinge, Svensson, Annarkia

*

Det är inte lätt att längre se skillnad på ”verklig” reklam och påhittade skämt. I morse möttes vi som slog upp DN till frukost av ett erbjudande att gå in på crimemedicine.com och köpa bland annat amfetamin. Innan man vaknat till kändes det hela lite surrealistiskt, men kanske verkligt – är det sant?

För, snart vet man inte längre vad som är verklighet längre. Den minst lika absurda (därtill förnedrande och hånfulla) kampanjen som numera Försäkringskassan spenderar mångmiljonbelopp på (15 miljoner) - ”Till dig som är sjuk, jättesjuk, frisk eller bara lite snorig” - visade sig ju vara ”verklig”, trots att även den kändes overklig och surrealistisk vid första anblicken.

Men, verkligheten för de sjukskrivna (och de nya reglerna) ser helt annorlunda ut än i FK:s kostsamma reklamkampanjer - Läs Värmlands Folkblad; Nya stenhårda regler gör fysiskt sjuka psykiskt sjuka.

-

Bloggat; Merith Wagner, Feel in the blogg

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
intressant.se