Välfärdsrea och spottloskor

Nya rekordsiffror rapporteras i dag i den senaste opinionsundersökningen. Nu är avståndet mellan blocken 18,6 procent till oppositionens fördel.

Allianspartierna har tappat 1 200 väljare om dagen sedan valet, och det finns en hel rad orsaker. De allra viktigaste är inte alla moderata skandaler eller Reinfeldts osynlighet – som den borgerliga pressen alltid brukar skylla på. Tvärtom – hade han synts ännu mer hade förmodligen hans siffror varit än lägre. Många är fruktansvärt trötta på karln! ;-)

Orsaken är politiken!

Regeringens iscensatta systemskifte ökar på klyftorna i samhället på ett helt nytt sätt. Man skiljer ut de rika, friska och de som har turen att ha ett jobb – det är de som räknas. Resten stigmatiseras med talet om ”utanförskap”.

Alla som inte lever upp till den moderata normen; rik, frisk och produktiv – får höra att de inte räknas in i samhället längre. De står utanför. Till och med många som faktiskt jobbar, men kanske inte heltid på grund av sjukdom eller funktionshinder, räknas som ”utanför”. De som är beroende av försörjningsstsöd (socialbidrag) räknas inte alls – inte ens som ”utanför”.

Kan det bli tydligare?!

I samma ögonblick man talar om ”att minska på utanförskapet” spottar man alla, som av olika anledningar inte kan eller får jobba full tid,  i ansiktet och spär på klyftorna ytterligare mellan vi och dem.

För, tänk efter själv… hur många känner du som tillhör den utpekade gruppen som enligt den borgerliga retoriken står ”utanför” (studerande, barnledig, hel- eller halvt sjukskriven eller sjukersättning, arbetssökande eller deltidsarbetande som söker heltid)?

Står alla dessa utanför samhället? Inte alls! Det handlar om du eller jag, vår familj, våra grannar eller våra vänner. Det handlar om oss alla i olika skeden i livet. Ju mer regeringen pekar ut, sänker ersättningar och kallar alla som är i behov av samhällets stöd för ”bidragsfuskare”, ju mer splittrar man upp samhället i vi och dom.

Regeringens politik skapar klyftor, deras retorik skapar ett tudelat samhälle!

Lotta Gröning i Aftonbladet;

Förra året slog SCB fast att klyftan mellan fattiga och rika aldrig har varit större sedan de började föra statistik 1975. Dessutom slogs det fast att den nuvarande regeringens politik ytterligare kommer att öka på skillnaderna.

Klyftorna i samhället ökas inte bara på genom att peka finger och att skära ned ersättningarna i socialförsäkringssystemen. Borgarna, med moderaterna i spetsen, satsar nu kraftfullt på att sälja ut vår välfärd till privata intressen. Konsekvenserna kan mycket väl bli ännu en spottloska i ansiktet på de som bäst skulle behöva bra vård och omsorg!

Missa inte den utmärkta ledaren i Aftonbladet i dag! Jag skulle kunna citera hela artikeln – så bra är den, men nöjer mig med ett par avsnitt. Läs gärna hela!

Filippa Reinfeldt och hennes moderata partivänner i landstinget kör ändå hårt. Tänderna är ett av många kapitel i historien om avknoppningshysterin och säljraseriet.
Hälsan hos resten av kroppen är redan till salu. Akutvården i Södertälje blir privat, trots Fredrik Reinfeldts löften i valrörelsen om motsatsen.
Samma sak i Täby. De få kommunala skolorna säljs. Moderaterna slumpade bort Tibbleskolan till ett vrakpris.

….

Att allianspartierna ville sälja allmännyttan i Stockholm till hyresgästerna visste vi före valet. Det går i en rasande takt, inte minst därför att priserna är så låga. Inget går upp mot en rejäl rea för att locka kunder.

…..

Moderaterna hyllar konkurrens i sina högtidstal. Besluten i Stockholm går motsatt väg. Det kommer inte att finnas alternativ för den som vill gå till en gemensamt ägd tandvård, låta barnen lära sig i skolor utan vinstintresse eller bo i allmännyttan.

*

valet.jpg

Läs även Göran Rosenbergs utmärkta ledare i DN. Även han tar upp den moderata utförsäljarhysterin och riktar in sig på Filippa Reinfeldts skötebarn ”Vårdval Stockholm”. Han avslutar sin betraktelse så här;

Jag är inte emot valfrihet. Jag är bara för klarspråk om valfrihetens villkor.

Och om konsekvenserna för den offentligfinansierade sjukvården av en valfrihet som i sin retorik driver upp de individuella förväntningarna och i sin praktik undergräver den offentliga förmågan att finansiera dem.

Att det är en retorik och en praktik som tillsammans banar vägen för en ökad privat finansiering av sjukvården i Sverige förefaller uppenbart.

Till råga på allt visar sig nu att man i den moderata högborgen Täby (Filippa och Fredriks hemkommun) bryter mot lagen i sin iver att göra sig av med all offentlig välfärd.

*
Inför helgen…

Nu lanserar Aftonbladet en ”kramauktion” på kändisar.

Vem jag skulle välja? Jag tror det skulle bli Peter Harryson… kramgo och mjuk… det blir i alla fall ooliiiidligt spännande att se vem som får högsta budet!

Varför denna kramkampanj? Så här säger AB;

”Syftet är att samla in pengar till Röda Korsets arbete i Sverige för att bekämpa ensamhet, ofrivillig isolering och utanförskap.”

Ett syfte så gott som något! Märk väl – det är skillnad på ”utanförskap” och ”utanförskap”!

Kram på er alla, och trevlig helg! :-D
*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

intressant.se

Tiden är inne – tänk om!

I senaste numret av Ordfront skriver samhällsforskaren Christer Sanne om den ekologiska utmaning mänskligheten står inför. Han beskriver den värld vi har skapat, där konsumtionen tredubblats de senaste 50 åren. Reklamen som ska stimulera fram vår ständigt ökade konsumtion är nu uppe i en kostnad på omkring 55 miljarder kronor årligen – lika mycket som all undervisning i skolan.

Vår ständigt ökande konsumtion har blivit som ett gift, både för naturen och för många av oss människor. Stressen, kraven och den psykiska ohälsan har ökar och går långt ned i åldrarna. Ständigt ökad produktivitet och ökad konsumtion har blivit ett ”måste” för att vår värld och våra samhällen ska fungera. Vi ska sysselsättas, arbeta i vårt anletes svett och ständigt prestera och vara på språng.

När det gäller klimatet avlöser olika katastrofrapporter varandra. Vi vet att vår planet är i obalans, vi vet också att det är vi och vårt sätt att leva som är orsaken. Jordens resurser är inte oändliga. När vi rubbar balansen rubbar vi likaså förutsättningarna för våra egna liv.

Frågorna är; Måste vi anpassa oss, kan vi anpassa oss, och hur ska det gå i så fall gå till?

Christer Sanne beskriver hur vi numera har som mål att hela tiden upprätthålla arbetsvolymen i samhället, och ställer samtidigt frågan om det verkligen är ett seriöst mål?

Historiskt sett har vi människor alltid försökt att förenkla och avskaffa arbetet. Sanne; ”Den ökade effektiviteten i produktionen fick redan på 30-talet John Maynard Keynes att förutse att hans barnbarn skulle kunna tillgodose sina behov med några timmars arbete om dagen.”

Tillväxtargumenten;

  • Att värna om välfärden
  • Att en större kaka underlättar en omfördelning till de fattigaste
  • Att ökat välstånd gör oss lyckligare

Sanne tillbakavisar dessa så här;

  • Kostanden för ”vård-skola-omsorg” stiger i takt med tillväxten
  • Tillväxten har, de senaste 30 åren, sammanfallit med ökade inte minskande inkomstklyftor.
  • Tillväxten har inte ökat den genomsnittliga livstillfredställelsen i de rika länderna.

Sanne diskuterar sedan olika alternativ. Han beskriver hur ekonomin har infiltrerat politiken genom företagens makt över den politiska dagordningen.

Utvecklingen kan gå åt rätt håll, men det kräver att vi tar tillbaka makten över våra naturresurser. Ett förslag är att skapa offentliga, men självständiga stiftelser som ska förvalta naturresurser för kommande generationer, liknande den självständiga Riksbanken vi har i Sverige.

57 procent av svenskarna säger i dag att de föredrar kortare arbetstid framför högre lön. En majoritet vill inte heller sänka skatterna om det går ut över välfärden. Mycket tyder alltså på att en majoritet av svenskarna innerst inne skulle vilja trappa ned.

Sanne förklarar en stor del av miljökrisen med en överkonsumtion, som beror på en överproduktion som beror på ett överarbetande.

En övergång till ett nytt samhälle där vi arbetar mindre, konsumerar mindre och lever mer skulle vara krävande, men samtidigt resultera i en stor vinst både för miljön och människan.

Christer Sannes resonemang är intressant, och personligen förstår jag inte varför vi i dag helt tycks ha tappat bort frågeställningen om livskvalitet kontra den ständiga konsumtions- och produktionshetsen. Vi tycks ha upphöjt lönearbetet till gud och ingen får ens längre antyda att det skulle vara en god idé att medvetet minska arbetstiden.

Nu när vi är medvetna om att jordens resurser är ändliga, när vi har förstått att vi står inför en klimat och miljökris som kan leda till fruktansvärda katastrofer, borde det vara rätt tid att tänka om.

Kanske inte ökad konsumtion och produktion är det allena saliggörande receptet för vår överlevnad.

Kanske inte…

P.S. För er som vill läsa mer rekommenderar jag det senaste numret av Ordfront.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

intressant.se

Fredrika och Filip konsumerar!

En liten guldklimp ur senaste numret av tidskriften Ordfront, av Bo Greider

ff1.jpg

ff2.jpg

ff3.jpg

ff4.jpg

:-D

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Klyftor, lögner och de stora fifflarna

Den senaste tiden har vi vanliga löntagare fått höra att vi ”fuskar” både med bidrag och skatter. Ja Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv hade till och med nyligen mage att, på mycket lösa grunder, påstå att 95 procent av oss är fifflare.

Nu visar en ny rapport från skatteverket att de verkliga ”storfuskarna” inte alls hör hemma bland oss vanliga arbetare, istället är det företagare, det vill säga Svensk Näringslivs medlemmar, som står för drygt 71 procent av skattefusket.

Så här skriver Olov Abrahamsson i NSD;

Staten snuvas årligen på 133 miljarder kronor i skatter. 133 tusen miljoner kronor i skatteundandraganden är ett svindlandet stort belopp.

Företag, små såväl som medelstora och stora (= Svenskt Näringslivs medlemmar), står för drygt 71 procent av skattefusket eller 95 miljarder kronor.

Rika privatpersoners obeskattade tillgångar, undangömda i utlandet, står för nästa stora post – 10 miljarder kronor (förmögenheter som alliansregeringen nu vill ge skatteamnesti åt.)

Nittio procent av alla skatter, eller 1 300 miljarder kronor, betalas in utan vare sig kontroller eller påminnelser, konstaterar Mats Sjöstrand, generaldirektör för Skatteverket.

Man kan fråga sig varför den moderatstyrda regeringen och Svenskt Näringsliv så ensidigt fokuserar på vad de kallar ”bidragsfusket”? I sin debattartikel om ”fusket” friskrev till och med Svenskt Näringsliv en grupp bestående av en ”storstadselit, där många politiker ingår…” från att bidra till den enorma fusksiffran på 95 procent av Sveriges befolkning. De sades helt enkelt inte vara ”medvetna om vad som pågår”.

Verkligheten visar sig nu vara precis tvärt om.

De allra flesta av oss lever laglydigt, betalar våra skatter och ”fuskar” inte till oss några ”bidragspengar” (precis som Petter Larsson avslöjade i Aftonbladet).

Dessutom, att tala om ”bidragsfusk” när man egentligen menar ersättningar från social- och arbetslöshetsförsäkringen är direkt vilseledande och felaktigt.

Men varför då alla dessa anklagelser och utpekanden?

Kan det ha något att göra med att regeringen själv visat sig vara till bredden full av skattefuskande moderatministrar? Eller att Svenskt Näringslivs medlemmar inte har intresse av att rikta ljuset på sin egen privatmoral?

Det finns många sätt att fuska på. Ett är att fuska med siffror, ett annat är att fuska med ord. Regeringen och Svensk Näringsliv gör bådadera!

*

LO-tidningen i dag;

Lönegapet mellan direktörer och arbetare fortsätter att växa. Medan lönerna för anställda ökar i jämn takt med tre fyra procent om året tar direktörerna jättekliv uppåt i lönetrappan.

Direktörernas lönelyft; 57 procents på tre år!

Förra året tjänade en direktör på landets 100 största företag motsvarande 34 industriarbetarlöner. Det är en klar ökning jämfört med 2005, men framför allt en kraftig ökning av löneklyftan jämfört med för fem år sedan. Då tjänade en genomsnitts-vd ungefär 22 industriarbetarlöner.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

intressant.se

Specialbeställd forskning och stora kontraster

Ett litet P.S. till min förra bloggpost ”Fölsters nyliberala delirium”

Ibland blir sammanhangen nästan övertydliga….

Först lägger den moderatstyrda regeringen ned Arbetslivsinstitutet (ALI) och förpassar därmed all oberoende arbetsmiljöforskning till garderoben. Sedan sätts attacken in – var och varannan vecka producerar Stefan Fölster och Svensk Näringsliv en ny DN debattartikel med slutsatser som alltid (lika överraskande) utmynnar i samma förslag;

Bort med LAS, bort med anställningsskyddet, öka klyftorna och givetvis den eviga allianssanningen – svenska folket ”bidragsfuskar”!

Samtliga debattinlägg tycks vara specialbeställda av den borgerliga alliansregeringen för att passa in i deras propagandaapparat. Vore jag konspiratoriskt lagd hade jag förmodligen redan dragit mina slutsatser, men jag är inte sån´ inte. ;-)

Jag tycker istället att det är härligt med forskning som vet vad den vill – redan innan den är utförd, så att säga. Det spar både tid och pengar.

Ja, Sven Otto, Maud, Fredrik och gänget… vem behöver oberoende arbetsmiljöforskning när vi nu redan har Sven Fölster, Svensk Näringsliv och SNS. Jag börjar förstå hur ni resonerar ;-)

*
Så en liten betraktelse över inkomstklyftor och löneökningar…

Konjunkturinstitutet avslöjade i förra veckan att vi vanliga löntagare var skyldiga till att inflationsmålet inte kan hållas genom våra kraftiga löneökningar. Uppemot 4,6 procent sägs de bli (för vissa löntagare) när löneglidningen räknas in.

I dag får vi veta lite mer om direktörernas löneökningar. Inga 4,6 procent där inte… citat, DN;

På Skatteverkets 100-i-topp-lista över de svenskar som tjänat mest vimlar det av börsbolagshöjdare. Efter Sören Mellstig – som fick ett inkomstlyft på nästan 57 miljoner kronor – kommer SEB:s förre vd Lars H Thunell med 47,5 miljoner i inkomst av tjänst, ett inkomstlyft på 26,4 miljoner.

Man kan ju undra hur det kommer sig att de som får 3-400 kronor mer i månaden är skyldiga medan de som ger sig själva fantasilöneökningar på mångmiljonbelopp är fullständigt oskyldiga… undra kan man ju alltid…

Sedan finns det ju de som varken får hundralappar eller miljoner, nämligen studenterna – vår framtid!

Citat;

Brist på pengar gjorde att många studenter avstod från att köpa den kurslitteratur som behövdes för kursen. Särskilt studenter under 30 år avstod från inköpen, visar SCB:s undersökning. Varannan student avstod också från att hälsa på vänner och släktingar i andra städer och var tredje valde bort tandläkarbesöken.

Stressen upplevs av studenterna som ett stort problem. Så många som sju av tio kände sig stressade flera dagar i veckan. Och var tredje hade sömnproblem. Var fjärde hade ont i magen eller huvudvärk flera gånger i veckan. Kvinnor har generellt mer hälsoproblem än män, enligt undersökningen.

*
Läs även Aftonbladets ledare om Sarkozy, klyftorna och upproren. Ett varnande exempel.

Citat;

Inrikesministern, numera presidenten Sarkozy hade provocerat med att kallat de unga för ”slödder och patrask”. Inga löften om att bygga om förorterna, skapa välfärd eller jobb, bara hot om att spola bort de upproriska med högtrycksspruta. Sarkozys förakt var politiskt lönsamt – han blev högerextremisternas hjälte.

Efter upproren 2005 fanns en tid då delar av den härskande högerregeringen lovade att den fattiga förorten måste bli en del av samhället, inte förbli ett fattigt segregerat getto.

I praktiken har ingenting hänt. Den auktoritäre presidenten har varit ständigt upptagen, bland annat med att krossa små fackliga organisationer och dela ut väldiga skattesänkningar till de välbeställda.

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,
intressant.se

Fölsters nyliberala delirium

Stefan Jonsson skriver i dag i DN-kultur (ej i nätupplagan) om en idévärld som blivit allt vanligare bland många av våra främsta opinionsbildare; ”Kapitalism som religion och delirium som opinionsbildning”. Jonssons omdöme gäller i första hand Timbros Johan Norberg, men det skulle lika gärna kunna gälla för Fredrik Federly och Peter Wolodarski. Eller varför inte Stefan Fölster?

Fölster bekräftar tydligt sin tillhörighet till denna gruppering i en DN-debattartikel idag. Där konstaterar Fölster att var femte anställd i Sverige känner sig mobbad och trakasserad på sin arbetsplats. Många av dessa har, enligt Fölster, löst problemen själva genom sjukskrivning.

Fölsters lösning är, förstås inte helt oväntat, att avskaffa arbetsrätten och göra det enklare för arbetsgivare att säga upp dessa personer. Det skulle alla i längden må bäst av, menar han.

Fölsters förslag är inget annat än en legalisering av mobbing, trakasserier och diskriminering. Fölster vill att de arbetsgivare som kränker sina anställda enklare skall kunna köpa sig fria från ansvar och lättare ge dem kicken.

Tack o lov säger LO blankt NEJ , enligt Aftonbladet, till att ”luckra upp” anställningsskyddet inför de stundande samtalen med Svensk Näringsliv.

maudfolster.jpg

Men, att regeringen, med näringsminister Maud Olofsson i spetsen, redan har börjat praktisera Stefan Fölsters förslag står klart sedan de kickat Lars-Olof Pettersson från sin tjänst som utredare – enbart för att han hade fel namn!

I dagens DN finns också en artikel om en undersökning gjord av LO (ej nätupplagan). Den visar att unga invandrarkvinnor får det allt svårare på arbetsmarknaden. På fyra år har exempelvis arbetslösheten i gruppen unga kvinnor (16-24 år) med invandrarbakgrund ökat från 15 procent till drygt 20. Också var femte invandrarman står idag utan arbete.

De nedskärningar Alliansen genomdrivit förvärrar jobbproblemen, konstateras i LO-rapporten. Att regeringen minskat anslagen för arbetsmarknadsåtgärder med sju miljarder visar bara att kampen mot det verkliga utanförskapet är tom politisk retorik.

När regeringen och Svenskt Näringsliv säger att de sätter kampen mot ”utanförskapet” högst på dagordningen betyder det inte att de som står utanför skall stödjas på vägen tillbaka till ett bättre liv. Nej kampen mot utanförskapet verkar istället handla om att försämra och försvåra förhållandena för dem som lever med diskriminering, ohälsa och undermåliga arbetsförhållanden.

Kampen mot utanförskapet, skall tydligen utläsas som ”kampen mot dem som står utanför”.

Allianstomtarna uppfyller välvilligt svenskt näringslivs alla önskningar, medan andra anses må bra av att få ”kicken” eller att leva på svältkost …

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

intressant.se

Religiös fanatism och bulldozern Guillou

I dag är tidningarna fyllda till bredden med löpsedlar om kvinnomisshandel, förtryck och våldtäkter.

Först ut är Unni Drougge som sätter Jan Guillou på plats på SvD:s Brännpunkt.

Jag råkade själv se programmet ”Carin 21:30″ i vilket författarinnan berättade om sin relation och den misshandel hon utsatts för. Mitt i alltihopa fick även en rad författarkollegor säga sitt. Jan Guillou var som vanligt ödmjukheten själv och avfärdade okänsligt och bryskt Unnis berättelse som lögner, falsarier och påhitt.

För alla oss som inte alls har detaljerna och hela sanningen är det givetvis svårt att avgöra exakt vad som har skett. Men en dom mot den misshandlande mannen finns, likaså läkarutlåtanden. Där finns inga tvivel.

Men en sak är säker; Jag Guillou uppträdde fullständigt oförsvarligt!

Jan Guillou är urtypen för en egenkär besserwisser. Han må ha mycket intelligent och intressant att säga i många olika sammanhang – men förövrigt tycks han ha lika lite medkänsla och inlevelseförmåga som en bulldozer!

*

I Aftonbladet skriver Agneta Liljeqvist om ”Kriget mot kvinnorna” om situationen i Irak, citat;

I stället för att lyssna på sekulära, oberoende politiker valde den amerikanska administrationen att samarbeta med de religiösa partierna. Den nya författning som antogs 2005 var det största bakslaget för de irakiska kvinnorna på 50 år.

I det irakiska parlamentet är i dag mer än en fjärdedel kvinnor – ett faktum som USA gärna lyfter fram. Majoriteten av dessa kvinnor tillhör de starkt religiösa partier som diskriminerar kvinnor. Jag pratade häromdagen med en av dem, Jinan Al-Ubaidy, ledamot för Supreme council of the islamic revolution (SCIRI). Stolt men trött (hon är gravid med sitt sjätte barn) berättar hon att hon har blivit ansvarig för partiets kvinnosektion. Jinan är helt täckt i svart, inte ens haka och händer får synas. Hon vill införa sharialagar som tillåter månggifte och tvångsäktenskap för minderåriga flickor. På frågan om mäns våld mot kvinnor svarar hon: ”En kvinna måste vara listig så att hon inte retar upp sin man.”

Mönstret går igen på många håll i världen. Religion och ”kultur” blir ursäkten för våld och förtryck av framförallt kvinnor. Många kvinnor spelar sina roller väl – ofta för att de inte har något annat val.

SvD skriver om ”hederskultur” och den fruktansvärda dom som drabbat en 19-årig kvinna i Saudiarabien efter att ha blivit utsatt för en en gruppvåldtäkt. 200 piskrapp och sex månaders fängelse.

Samtidigt får vi veta att domen mot ”stureplansprofilerna” står fast. Ett nej är tack och lov ett nej – i alla fall i detta fall!

I Sudan sitter nu en lärarinna fängslad och riskerar 40 piskrapp för att hennes klass röstade för att döpa en nallebjörn till Muhammed.

Allt blir absurt och obegripligt, i alla fall för många av oss. Det är sorgligt att religionen används som ursäkt för så mycket förtryck och galenskap. Sorgligt och fruktansvärt!

*

Slutligen, i Aftonbladet diskuterar Camilla Henemark och Maria Wetterstrand barn. Hur ska vi förhålla oss, ska vi skaffa fler barn eller ska vi ta hand om de som redan finns?

Varför inte slå in på den gyllene medelvägen? Alltså, låt var och en avgöra det själv!

*
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Klassklyftor, vanmakt och maktlöshet

I Aftonbladet gratulerar Lena Melin statsminister Fredrik Reinfeldt till att han minskat det s.k. ”utanförskapet” med drygt 10 procent. I nästa andetag skriver hon ”exakt vad som menas med utanförskap är dock oklart”. Det visar sig nämligen att bara i regeringen har man minst två olika definitioner, Anders Borg har en definition och Maud Olofsson en annan.

Nu har, enligt Maud Olofsson och näringsdepartementets definition, den skara som står ”utanför” krympt med 165 000 det senaste året, till 1 238 000 personer.

En imponerande siffra, njaaa…

Enligt KI (konjunkturinstitutet) beror i stort sett hela minskningen av arbetslösheten på högkonjunkturen. Men hur är det då med resten av ”utanförskapet”, och vilka inkluderas egentligen i begreppet?

Något av det absolut märkligaste med hela begreppet ”utanförskap” är vilka som enligt alliansen INTE räknas in i detta begrepp. Nämligen de som får försörjningsstöd (socialbidrag)!

Märk väl – de som står längst ifrån arbetsmarknaden räknas enligt Maud Olofsson inte tillhöra ”utanförskapet”.

Man kan fråga sig vad motivet är att inte räkna in dem med socialbidrag i det s.k. utanförskapet. Det mest påtagliga tecknet på ”utanförskap” är väl ändå att tvingas stå med mössan i hand på socialkontoret, och få hela sin ekonomi granskad!

Skall man analysera verkligheten för dem som är mest socialt och ekonomiskt utsatta, får man släppa Maud Olofssons ”fluffbegrepp” (som innefattar både undersysselsatta och latent arbetssökande, exempelvis de som studerar i väntan på det rätta jobbet) och istället utgå från den statistik som tas fram av andra statistikproducenter. Då blir också bilden en annan än den Lena Melin och Alliansen tecknar:

  • Ett år efter valet har, enligt Försäkringskassans statistik, 1 600 fler beviljats förtidspension än under den socialdemokratiska regeringens sista år.

Varför skriver Lena Melin och andra journalister inte om detta?

  • Under de två första kvartalen år 2007 betalades, enligt Socialstyrelsen, totalt 4 494 miljoner kronor ut i försörjningsstöd (socialbidrag). Ingen förändring alls jämfört med motsvarande period år 2006. Siffrorna är anmärkningsvärda inte minst med tanke på att vi just nu är inne i en brinnande högkonjunktur, då socialbidragstagandet historiskt sett alltid brukar sjunka. Det som nu sker är alltså något av en unik historiskt brytpunkt. Frågan är naturligtvis vad som kommer att hända när konjunkturen så småningom vänder nedåt igen?

Varför skriver Lena Melin och andra journalister inte om detta?

  • Lika mörkt ser det ut när man tittar på långtidsarbetslösheten. AMS-siffror visar att antalet långtidsarbetslösa – när man jämför siffror för september 2006 med samma månad 2007 – har ökat med ca 2 000 personer på ett år. I slutet av september 2007 var knappt 50 000 personer långtidsarbetslösa. För ungdomarna har nivån på ett år gått upp från 2 000 till 8 000. För denna grupp har långtidsarbetslösheten alltså fyrdubblats. AMS förklarar ökningen av antalet långtidsarbetslösa sammanhänger med omfattande nedskärningar i flera program med aktivitetsstöd, inte minst sådana som riktas till ungdomar.

Varför skriver inte Lena Melin och andra journalister om detta?

I dagens debattklimat existerar de med sjuk- och aktivitetsersättning, långtidsarbetslösa och de som överlever med hjälp av försörjningsstöd enbart som slagpåsar i debatten om ”bidragsfusk”. Orsaker utöver ”fusk” tycks inte existera, och lösningar utöver ”hårdare tag” och minskade ersättningar har förpassats till garderoben.

Att som alliansen gjort – bunta ihop alla som av olika anledningar inte kan, vill eller får arbeta full tid i en grupp fyller egentligen ingen funktion alls. Att hitta på det stigmatiserande begreppet ”utanförskap” för alla som inte lever upp till regeringens ”arbetslinje” (hundra procent av heltid) är likaså fullständigt meningslöst annat än som PR-trick i en valkampanj.

Nu börjar det istället bli dags att synliggöra de som verkligen står utanför!

Vad krävs för insatser för att så många som möjligt skall kunna leva ett drägligt liv och i så stor utsträckning som möjligt försörja sig själva?

Det handlar om att sätta fingret på växande klassklyftor, vanmakt och maktlöshet.

För dem som lever i det verkliga utanförskapet finns det sannerligen ingen anledning att idag hylla Fredrik Reinfeldt. Man kan istället fråga sig hur situationen blir för dem när konjunkturen vänder?

*
Andra bloggar om: , , , , , ,
intressant.se

Karaktärsmord, tortyr och utrensningar

DN hetsar i dag, på ledarsidan, upp sig över Mona Sahlins debattartikel i gårdagens DN. Man anklagar Mona och sossarna för att vilja ”karaktärsmörda” Fredrik Reinfeldt. Tillåt mig småle…

arm.jpg

Fredrik Reinfeldt har, alldeles på egen hand, lyckats med den uppgiften. Men inte bara det. Politiska lögner, falsk retorik och ett alltmer genomskinligt moraliserande över ”bidragsfuskande” svenskar, har undergrävt förtroendet även hos de som gick på ”det nya arbetarpartiets” lögner före valet.

En av dessa skrev i en kommentar till mig, efter alla moderata ”skandaler”, så här om det parti han gett sin röst ett år tidigare;

”…det är en skuff fifflare och billiga retoriker, ibland rena pajaser, som fått min röst, mitt mandat. Jag ber om att offentligt få ursäkta mitt vårdslösa handlande i valet här och nu.”

Jag tänker inte roa mig med att upprepa alla lögner och halvsanningar moderaterna och Fredrik stoltserat med det senaste året. Mona gjorde det tillräckligt bra i går. Men den ”desperation” som DN tillskriver Mona Sahlin och oppositionen tycker jag mig istället allt mer tydligt se i de borgerliga medierna.

Det finns inte längre något att försvara – istället ägnar man sig åt att anklaga oppositionen för att ” sakna alternativ” till den rådande politiken.

Men, alternativet är enkelt. Det heter rättvisa och solidaritet.

Inte som nu – mer och större orättvisor, än mer egoism, större klyftor och en extremt utpräglad klass och köns politik. Att ge till de som har och ta från de sämst ställda må vara populärt på borgerliga ledarsidor – men knappast hos svenska folket!

Och förresten….

Ibland kan man få för sig att borgarna vann en jordskredsseger i senaste valet. Icke sa Nicke! Inte mer än ett par knappa procent var skillnaden. Strax efter valet ändrades siffrorna radikalt till den nuvarande oppositionens fördel. Numera ligger skillnaden stadigt på mellan 10 och 15 procents övertag för oppositionen. Endast en av lögnerna, den om slopad fastighetsskatt, kan mycket väl ha avgjort valet – så liten var skillnaden!

Moderaterna och borgerligheten kan inte skylla ifrån sig. Deras praktiska politik har oupphörligt gått i rakt motsatt riktning till den retorik som både före och efter valet sa; ”vi är det nya arbetarpartiet”. Eller varför inte ”vi vill minska klyftorna”.

Jo, han sa faktiskt så, vår moderate finansminister Anders Borg under Almedalsveckan (förmodligen i ren desperation).

... jag tycker att det är väldigt viktigt att minska klyftorna, och det är besvärligt när människor frågar varför vi ger alla pengar till de rika.

Besvärligt…hmmm… ja, stackars arma moderater….. ;-)

*

Daniel Breitholz (jo, faktiskt – han från Idol) skriver fruktansvärt starkt och gripande om kvinnlig könsstympning på Aftonbladets debattsida i dag.

Han berättar ingående och rakt om hur en 12 årig flicka i Kairo blir könsstympad hemma på vardagsrumsgolvet, fasthållen av tre kvinnor i familjen. Första gången fullpumpad med bedövningsmedel. Men detta var inte nog, modern var inte nöjd. Stympningen fortsatte nästa dag, denna gång fick hela familjen hålla fast flickan. Utan bedövningsmedel och under outhärdlig plågor fullbordades tortyren.

Ingen som läser denna historia kan förbli oberörd. Som kvinna känner man smärtan, rädslan, hatet och ilskan. Hur f_n kan någon kalla detta för ”kultur” eller ”religion”? Det är riktad tortyr – rakt upp och ned! Riktad mot kvinnan som utsätts, mot alla kvinnors sexualitet och mot en värld där alla människor har samma värde!

*

Helle Klein tar i dag, i sin ledarkrönika i Aftonbladet, upp en del av avigsidorna med moderaternas ”bostadspolitik”.

Med tvång och maktfullkomlighet rensar man upp i den ”förorten”. Utrensningarna tycks inte ta någon som helst hänsyn till de människor som bor där i dagsläget. De tvingas bort från sina egna kvarter.

Bort från hus och hem, bort från grannar, släkt och vänner. Det är lätt att föreställa sig hur fruktansvärt orättvist det skulle kännas, om det drabbade oss…

Citat;

Med tvång ska nu gamla Husbybor, småfolket med normala eller låga inkomster, bytas ut mot Kista-science-folket som gärna lockas av hög standard och de senaste designköken.

Dialogen med de boende verkar ha varit noll. I stället uppfattar de det hela som ett maktfullkomligt ovanifrån-projekt och använder till och med uttryck som ”ekonomisk och social rensning”.

Ett uttryck som tyvärr är ganska passande. I en artikel i Dagens Nyheter för ett år sedan beskriver bostadsborgarrådet Kristina Alvendal (m) satsningen som ett sätt att ”röja upp”, både bland människor och i den fysiska miljön.

*

Bloggar:

Alliansfritt Sverige om Mauds ”utrensning”

Kaj Raving om Sextimmars arbetsdag

*

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
intressant.se

Kom ihåg var du läste detta först!

kungs2.jpg

Det skvallras om….

… att Kungen och Silvia har bjudit in ledarna för de stora svenska fackföreningarna LO och TCO till slottet. Orsaken sägs vara att de vill lära sig lite mer om svensk fackföreningsrörelse. Ett berömvärt initiativ!

Men, frågan är om det är hela sanningen….

Kanske även Kungaparet i god tid vill orientera sig om vad som gäller för dem nu när Alliansen, med Sven Otto som härförare, skall införa den obligatoriska a-kassan.

Frågan på allas läppar är -

Väljer Kungaparet Statstjänstemannaförbundets- (ST:s) eller Statsanställdasförbunds- (SEKO:s) a-kassa ;-)

*
Mer som det skvallras och pratas om just nu…

Hanna Grafs nya kille, Bajsbakterier i krogläsken , TV 4 blåste tittarna, Per Mobergs sårbarhet, Bollibompa, Bodil loggar in, Kulturarbetare missgynnas, VM-kvalet, Josefin lämnar SvT, Mer om VM-kvalet, Idol-Daniel, Mer Idolskvaller, Hulken skiljer sig

P.S. Detta är ett experiment  ;-)

*
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Mona klär av Fredrik!

Mona Sahlin i DN i dag;

Ett nytt Sverige tar nu form – ett kallare, mer orättvist Sverige. Det är ett systemskifte.

Inget parti har gått till val på eller vunnit val på den dagordningen – inte heller moderaterna.

Det är i demokratisk mening ett svek som måste betraktas som historiskt. Sverige har en regering som inte bara vilselett väljarna för att komma till makten, utan som konsekvent mörkar en politik som de saknar stöd för. Detta är pr-konsten upphöjd till statsskick och något helt unikt i Sverige.

Mona Sahlins artikel på DN debatt säger det mesta. För min del finns det inte mycket att tillägga.

Dessutom tar hon upp ännu en lögn, som kanske inte är lika allmänt känd. Det är på tiden att vi ser vad den moderata politiken har som mål (i alla fall delmål) – och vad det kan leda till. Så här skriver Mona Sahlin;

I valrörelsen påstod Fredrik Reinfeldt att det var lögn att hans parti ville sänka skattekvoten ner mot genomsnittlig europeisk nivå. Nyss stod han på moderatstämman och applåderade sin regering för att vara på god väg att göra just det.

Så här skrev jag själv för ett par veckor sedan i bloggposten – Så här inleds systemskiftet;

De borgerliga regeringspartierna är eniga när det gäller det långsiktiga målet – deras avsikt är att sänka skatterna till EU-snittet. Det innebär att regeringen planerar framtida skattesänkningar på runt 250 miljarder per år. Summan motsvarar mer än den årliga kostnaden för landets sjukvård (år 2006 – ca 215 miljarder) eller mer än den totala kostnaden för de offentliga pensionerna (ca 209 miljarder).

Fortsätt så här Mona!

*
Andra bloggar om: , , , , , , ,

intressant.se

http://intressant.se/intressant