Fredrik nästa, Fichtelius?

Erik Fichtelius är återigen en av Sveriges mest ifrågasatta och omdiskuterade personer. Hans tilltag att följa, filma och intervjua Göran Persson under hans tid som statsminister väcker debatt överallt. De flesta är mycket kritiska och andra ser inget värde alls i matrialet.

Den enda lite mer balanserade artikel jag läst hitills är skriven av Stig-Björn Ljunggren, som beskriver programmet som “ett nutidshistoriskt dokument fullt av intressanta trådar att nysta i.”

Kritiken kommer annars från såväl höger som vänster. Många blir rasande över att Persson får sitta och framhäva sina egna förträffliga sidor och kritisera andras utan att de kan försvara sig, och att inga kritiska frågor ställs.

För min egen del tycker jag att porträttet framförallt är en intressant mänsklig och psykologisk studie. Det Persson påstår både om sig själv och andra, säger betydligt mer om honom själv än om de han uttalar sig om. Skuggan faller på Persson.

Att inga kritiska frågor ställs ligger i programformens natur. Det är inte fråga om undersökande journalistik, det är fråga om ett porträtt av en människa och statsminister. Ett historiskt politiskt tidsdokument.

Persson har redan ställts mot väggen nästan dagligen under de senaste 10 åren. Han har svarat på frågor i det oändliga. Att vi nu får höra hans egna ord om såväl politiska händelser som personer känns i alla för mig oerhört intressant.

Jag undrar bara, vad hade de som dömer ut programmet förväntat sig? Man kan ju givetvis, som många har gjort, döma ut hela projektet. Men varför? Får en politiker aldrig stå oemotsagt – inte ens efter sin tid vid makten? Är det tillåtet att skriva memoarer? Är det tillåtet att blogga – efter sin tid vid makten?
Att det är tillåtet när man har en mycket högt uppsatt politisk position är ju redan avgjort. I alla fall om man heter Carl Bildt.

För min egen del tycker jag att idén till dokumentären är smått genialiskt. Tänk om vi hade haft möjlighet att följa tidigare statsministrar som Tage Erlander, Per Albin Hanson, Olof Palme eller Carl Bildt på samma sätt. Personliga porträtt och politisk historia – allt i ett. Hur många hade tackat nej till det?

Varför inte passa på att göra om samma projekt igen – denna gång med Fredrik Reinfeldt i huvudrollen? Antagligen hade han inte fyrat av så många plumpa kommentarer om sina politiska kombatanter och medarbetare. Han är förmodligen mer polerad än så. Men annars räcker det väl med att han redan 1993 kallade hela det svenska folket för “mentalt handikappade” i sin bok Det sovande folket.

*

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, göran persson, media, carl bildt, samhälle, tv, fredrik reinfeldt, debatt, erik fichtelius, svt, ordförande persson, kultur
Intressant.se
Lägg till som favorit – nyligen.se