Jag avslutade nyligen Gellert Tamas bok ”De apatiska, om makt myter och manipulation”. Boken är omskakande och ibland nästan outhärdlig att läsa. Samtidigt häpnar man över hur statliga utredare, politiker och läkare kan spela med i detta fula spel och till och med, i vissa fall, medvetet sprida rykten och myter och presenterar dessa som sanningar.
Gellert Tamas bok talar för de som inte har någon egen spalt på Sveriges största morgontidnings ledarsida eller någon annan maktposition i samhället. De barn som blev oskyldiga offer i detta drama kunde inte välja om de skulle tiga eller inte – deras sanning frågade ingen efter.
Jag har svårt att föreställa mig att någon kan läsa boken utan att beröras av det öde som drabbat dessa flyktingfamiljer, och den cynism och det maktmissbruk som myndigheter och politiker gör sig skyldiga till. Man kan säkert hitta små detaljer i Tamas skildringar i den över 600 sidor tjocka ”tegelstenen” som brister. Men grundberättelsen kan knappast ifrågasättas. Den är betydligt viktigare än om ett eller annat ord har hamnat på fel plats när Tamas återger ett intervjusvar. I sammanhanget är detta petitesser.
Tamas talar för de som under många år förtalades i det offentliga mediarummet. De makthavare han skildrar – vare sig det handlar om myndighetspersoner, statliga utredare, läkare eller politiker – har alla haft sitt mediautrymme. Deras ”sanning” blev till offentliga ”sanningar”. Har de något att tillägga lär de knappast ha några problem att få ut sina åsikter och invändingar.
Jag kan bara ge ett råd till alla som är det minsta intresserade av makt, myter och politik – läs boken. Bilda er en egen uppfattning…
I går blev det alltså klart vilka som blir EU:s president och utrikesminister. Valet föll slutligen på två politiker som ytterst få känner till (utanför den innersta kretsen) och ingen tycks ha några åsikter om.
Politisk blev valen ändå acceptabla – det blev en politiker på varje sida om mittlinjen. Ingen kan klaga – ingen orkar bryr sig. Kanske är det så man vill ha det – ett uppgivet och lättmanipulerat folk….?
Men, varför kallar man dessa två EU-talespersoner för ”president” och ”utrikesminister”? En president borde väl väljas av folket, inte av en maktelit – allt mer distanserad från de människor de sägs företräda.
Se bara på hur Lissabonfördraget till sist lyckades bli godkänt. Först hette det EU-konstitutionen. De två länder som faktiskt fick folkomrösta – Frankrike och Holland – sa NEJ. Därefter kom små omformuleringar och ett namnbyte. Nu vågade inget land utom Irland (som har det inskrivet i sin konstitution) folkomrösta. Det blev ett klart NEJ. Naturligtvis var det inte acceptabelt, alltså – en ny folkomröstning. Man fortsätter tills man får det svar man vill, och får man inte det slutar man helt enkelt att fråga.
Men , trots allt – nu finns inga andra alternativ för oss som är EU-kritiska än att göra det bästa av situationen. Vi är med, och det finns för många viktiga frågor för att vi ska helt ska ge upp. Kritiska röster behövs nu mer än någonsin…
Här är det inte de som har störst behov av vaccinet som får det. Nej, i det nya vård-stockholm har inte behov någon betydelse. Här är det vassa armbågar, efterfrågan och plånbok som gäller.
Själv har jag flera i min närmaste omgivning som tillhör de s.k. ”riskgrupperna”. En av dessa är över 80 år och har en svår lungsjukdom. Han uppmanas titta på nätet när vaccinet finns inne och stå i kö – som alla andra – för att bli vaccinerad. Men, att stå i kö med trängsel och kaos i timmar är en risk i sig för sköra personer med svåra sjukdomar. Dessutom – även för de som orkar stå i kö i timmar är vaccinet slut innan de når fram. Så borde det inte få gå till.
Kaoset kring influensavaccineringen i Stockholm är som en illustration över hela vårdval stockholm kasoet. Dags att vakna nu Filippa – innan kaoset tvingas på resten av Sverige!
Trött på den politik som slår hårdast mot de som redan har det svårt. Trött på den politik som splittrar samhället och ökar klyftorna. Trött, trött, trött på mörkret, på regnet, på stormarna…..
Givetvis ska äldre få bo tillsammans- oavsett om bara den ena partnern är tillräckligt skröplig för att ha ”rätt” till plats på äldreboende. Det är omänskligt och grymt att sära på äldre par som har levt ett långt liv tillsammans. Kärleken och gemenskapen måste få betyda mer än pengar – annars är vi mycket farligt ute….
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn.
Vattenfalls tyska kolkraftverk släpper ut lika mycket koldioxid som hela landet Sverige.
Vattenfall hänvisar till teknik som ännu inte finns för att minska utsläppen. Man planerar att tvångsförflytta tusentals människor från över 50 tyska byar för att komma åt brunkol. Man försöker underminera tyska miljölager (grundade på EU-lagar) och planerar nu att även förstöra flera Polska byar för att komma åt brunkol.
Det är hög tid att regeringen och Maud Olofsson tar ansvar för Vattenfalls synder. Ett statligt företag borde vara ett föredöme - inte en skamfläck!
*
Missa inte heller den mycket intressant artikeln av Kajsa Ekis Ekman i DN om vad som händer i Venezuela just nu – och hur den svenska pressen i sin tur skildrar händelserna.
Som när Chavez uppmanade människor att spara på vattnet för klimatets skull och skämtade om att ”sluta sjunga i duschen” för att få ut budskapet. Nyheten slogs upp som att Chavez utfärdade en ”order till sina undersåtar”.
Citat;
Venezuelas privata medier ägs av en rasande elit, varav flera var inblandade i statskuppen 2002. Och följer man de svenska nyheterna genom TT och AFP hamnar man ofta i deras organ. Frågan är: Varför går svenska medier deras ärenden?
Kan det bero på vilka som har makten över media, även i Sverige… ?
… ekonomerna i juryn har även tittat på hur väl de olika länderna har klarat krisen, och vilken kontroll respektive minister har på sitt lands finanspolitik. I denna rankning hamnar Borg först på femtonde plats.
Det som drar upp Borgs placering är ”Borgs politiska skicklighet” och ”trovärdighet”.
Anders Borg för alltså en usel ekonomisk politik, men framstår som ”skicklig” och ”trovärdig”.
Det vill säga - han är bra på att sälja sig själv men riktigt usel när det gäller att sköta ekonomin.
En bra sammanfattning på den borgerliga regeringens maktperiod – Politiken är riktigt usel, marknadsföringen är på topp.
Nästa år kastas 54 000 sjuka ut från försäkringen, på tre år handlar det om ca 92 000 personer. De blir av med sin ersättning – inte därför att de är friska utan på grund av de nya hårda reglerna. De blir av med sin trygghet – sin försörjning. Många av dessa kan tvingas leva på 3 950 kronor i månaden, eller i värsta fall tvingas söka socialbidrag.
Många av de som räknas in i statistiken arbetar, med sjukersättning på deltid. De flesta blir nu av med sin (tidsbegränsade) ersättning (pension) och tvingas leva på sin deltidslön – om de får behålla sitt jobb.
Svårt cancersjuka tvingas jobba under pågående behandling – trots läkarintyg. Döende patienter kan få sin sjukpenning indragen.
I jämförelse med de övriga nordiska länderna (Danmark, Finland, Norge) hade Sverige det klart lägsta antalet förtidspensionärer i alla åldersgrupper år 2004 (från 16 till 64 år).
Sverige tillhör de länder som har flest äldre i arbetslivet, fler än i andra EU-länder och t.o.m. fler än USA och Japan.
Men, visst har antalet ”förtidspensionärer” under 50 år ökat, men de allra flesta med sjukersättning är äldre – nära 80 procent är över 45 år – med många yrkesverksamma år bakom sig, många är multisjuka (har flera diagnoser), en majoritet har fysiska problem med kronisk värk och smärta.
Den ersättningsmodell som den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus har valt missgynnar systematiskt skolor i socioekonomiskt svaga områden. I stadens mer välbeställda områden har skolbudgetarna ökat med dubbelt så mycket som i de mest utsatta.
Det enda som upprör DN:s ledarskribenter när det gäller hela Vattenfall-affären tycks vara Maud Olofssons minst sagt inkompetenta massmediala agerande. Hon har – enkelt uttryckt – ställt till det för regeringen och för dess möjligheter att sälja ut bolaget.
Den senaste tidens turbulens är inte skapad av företaget utan av näringsministern. Det är hennes impulsiva agerande som åstadkommit en allvarlig förtroendeskada både på henne själv och på Vattenfall.
I DN:s nyliberala tankeverkstad finns enbart ett övergripande mål för alla företag – statliga eller ej – vinstmaximering och för statliga bolag - en slutlig privatisering (utförsäljning). För de som tillber marknaden över allt annat räcker tydligen inte fantasin eller förståndet längre än så.
Men, det finns faktiskt en viktig anledningen till att staten ska och bör äga vissa företag. Då kan man nämligen sätta upp andra och viktigare mål än just vinstmaximering. Då kan man låta miljöaspekter, service, bra villkor, hälsa och andra viktiga motiv styra verksamheten – som ett gott exempel.
Vinstmaximerings principen, att gynna den fria marknaden, är ju den övergripande tanken med hela EU projektet numera (som ju Sverige är en del av) – oavsett hur mycket man talar om miljöavtal och miljöhänsyn. Den nyliberala agendan har tagit över. Men, det borde och kunde vara annorlunda.
Ett statligt energibolag har alla möjligheter att gå i täten när det gäller miljösatsningar – även om det i ett inledningsskede inte ger en omedelbar maximal vinstutdelning. Att rädda miljön och framtiden borde vara viktigare än att förse statskassan eller privata fickor (VD, styrelse) med maximal vinst och stora bonusar.
Regeringens egna utredare konstaterade nyligen att Sverige har extremt hårda regler för sjukersättning (sjukpension). Efter att ha granskat sjukförsäkringssystem världen över hittade man inget annat land som hade strängare regler.
Men, frågan är om inte den nya ”utförsäkringskedjan” slår världsrekord även på andra sätt. Det är svårt att tänka sig att man i andra välfärdsstater tvingar ut cancersjuka patienter från försäkringen – mot läkarens order och bedömning.
Svårt cancersjuka drabbas allt oftare av Försäkringskassans hårdare regler och tvingas jobba fastän de mår väldigt dåligt eller är mitt i pågående behandling. Döende patienter kan få sin sjukpenning indragen. Läkarintygen spelar ofta ingen roll.
– Det är en frustration. Vi vill ju patientens bästa. Patienter far illa.
Metro berättar också om cancersjuka Carin, som efter en tuff behandling lyckats komma tillbaka på halvtid som gymnasielärare. Nu säger FK nej till halv sjukpenning – istället får hon rådet att säga upp sin fasta anställning och ”ta jobb som spärrvakt”.
– Carins situation är förfärlig och inte unik. Efter årsskiftet blir det ännu värre då många av våra svårast sjuka patienter blir utförsäkrade och varken får lön eller sjukpenning.
Man kan konstatera att det enda som verkar stå skrivet i helig skrift över regeringens sjukförsäkringspolitiska anslagstavla är de ord som Husmark Pehrson själv uttalade för ett par år sedan (innan den mjuka propagandaapparaten var i full gång), citat;
- De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.
Frågan är om det inte var bättre på den tiden regeringens företrädare talade klarspråk. Då när man utan att blinka pekade ut alla sjuka som ”fuskare” och sa rakt ut – vi behöver pengarna till skattesänkningar (för de som är friska och rika). Nu svamlar man istället om ”rehabilitering” och hur bra allting är för de som kastas ut från försäkringen – när allt egentligen handlar om en inhuman utslagning av svårt sjuka människor.
Kanske har man insett att människor i allmänhet inte alls gillar att man sparkar på de som redan ligger ned…
Vi är numera så vana vid det nymoderata nyspråket att vi knappt ens reagerar längre.Och nu är man på gång igen – när man försämrar semestervillkoren för stora delar av befolkningen kallar man den nya lagen för ”förenklad semesterlag” – men den innebär en rad försämringar – framförallt slår dessa mot långtidssjukskrivna och arbetsskadade.
Alltså – inget nytt under den borgerliga solen – låt de som redan har det svårast drabbas hårdast.
Rasismen flödar i det moderatstyrda och välmående Vellinge. Där finns inga flyktingar och knappt några invandrare, men gott om fördomar…
Gårdagens Agenda gav oss en inblick i hur det kan låta på ett av ”informationsmötena”….
Citat;
”- I många av de här länderna som de här barnen kommer ifrån skjuter man ned varandra när man blir förbannad…”
….
”- Jag har ingenting emot invandrarbarn, men….”
Är moderater mer rasistiska än andra människor? Nja…
Moderaterna har under de senaste åren haft sina mer eller mindre uttalade flörtar med potentiella SD-väljare, men så har även andra riksdagspartier. Problemet är större än så. Av landets 290 kommuner har endast 100 tecknat avtal att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Ibland kan man läsa att rasister finns främst bland lågutbildade män, men det stämmer förmodligen inte in på befolkningen i alla de kommuner som nu – runt om i landet - tar emot så få flyktingar som möjligt.
Ofta är den genomskinliga motiveringen ”vi har inga hyreslägenheter” (t.ex. rika Täby, Danderyd). Anledningen till att man inte bygger hyreslägenheter är givetvis att man inte vill ha någon blandad befolkning. Man vill hålla nere skatten genom att enbart bereda plats för rika och friska höginkomsttagare – dit hör inga ensamkommande flyktingbarn, och knappast så många andra nyanlända flykting heller ( i första steget). Man vill leva i sin segregerade dröm för välanpassade ”normalsvenskar”.
Hos de som inte känner några invandrare eller flyktingar frodas fördomarna och rykten får lätt fäste. Berättelser om ensamma flyktingbarn som lyckats fly undan krig, tortyr och andra hemska upplevelser och sedan sägs komma hit för att ”skjuta ned” alla som de eventuellt skulle ”bli förbannad” på kan tyckas så befängda att ingen kan tro på dem – men så är det inte. Ryktena och fördomarna finns, och det finns till och med de som tror att de är sanna.
På samma sätt startades ryktena om de s.k. ”apatiska flyktingbarnen”. Familjer som kom hit efter att i de flesta fall ha genomlevt fruktansvärda övergrepp blev anklagade för att ha drogat och misshandlat sina barn i ”smyg” – allt för att lura myndigheterna och få stanna. Jag har precis läst Gellert Tamas bok ”De apatiska” (läs den!). Han beskriver ett Sverige där påhittade rykten snabbt blir officiella sanningar. Hur familjer som har flytt undan traumatiska händelser behandlas som brottslingar istället för att få hjälp, och hur myndigheter och politiker underblåser ryktena. Vi var många som i det första skedet också trodde på det vi fick höra. Hur ska man veta?
En sak är säker – det värsta politiker eller myndigheter kan göra, i en sådan här situation, är att underblåsa rasistiska rykten och spä på människors rädsla för det okända – alltså precis så man gjort Vellinge.
Istället hade det gjort gott för de flesta ovilliga kommuner att bygga en mer blandad bebyggelse, med hyreshus (- inte bara för flyktingar), och skapa samhällen där alla får plats och är välkomna. Det är ett sätt att riva ned alla murar av rykten och halvsanningar som skapas när man segregerar människor.
Att moderater är mer benägna att vilja behålla sina små segregerade samhällsvarianter av ”gated communities” är ett faktum, men frågan är om det beror på att moderater är mer rasistiska eller har denna grupp blivit mer rasistiska just därför att de lever avskärmade, välmående och egocentrerade liv.
Vad är hönan, vad är ägget?
Hur som helst tror jag att en rejäl dos mångfald och personliga möten med flyktingar och människor från andra kulturer och med helt andra bakgrunder skulle vara oerhört nyttigt för alla rasistiska Vellingemoderater – och för alla andra välbeställda och segregerade samhällen och deras likaledes välmående och smygrasistiska befolkningen…
Regeringen tycks ägna sig åt ”blame-game” i de flesta frågor just nu….
Littorin skyller a-kasse haveriet på a-kassorna, samtidigt som han vägrar ta ansvar för allt det nya regelkrångel och den vandalisering av a-kassan som han och regeringen är upphov till.
Maud Olofsson är givetvis den senaste in i regeringens ”blame-game” gäng…
Samtidigt som hon själv har befunnit sig någonstans i yttre rymden har Vattenfalls VD shoppat loss och ägnat sig åt allt utom att satsa på förnybar energi och miljön. Skyhöga bonusar och löner, brister i säkerheten på kärnkraftverken, storsatsningar på kolkraft, kärnkraft och pantsättningen av hela företaget är bara några försyndelser. Det senaste bottennappet är planerna på att sälja ut det svenska elnätet och satsa på brittisk kärnkraft.
Näringsministern lär inte lösa de viktigaste problemen med Vattenfall bara genom att byta ut VD:n, och skylla ifrån sig. För, det finn faktiskt ingen annan som har större skuld än Maud Olofsson själv till vad som har utspelat sig i Vattenfall under de senaste åren.
Maud Olofsson borde, istället för att som första åtgärd ta bort alla bonusbegränsningar, ha skrivit ett nytt och tydligt ägardirektiv. Näringsministern har haft alla möjligheter att styra Vattenfall till att leda utvecklingen när det gäller miljövänlig och förnyelsebar energi istället för att satsa på kol- och kärnkraft. Det är just det som är vitsen med ett statligt ägt energibolag – eller borde vara – att styra bolaget i rätt riktning.
- …. det som har bäddat för stormen mot Vattenfall är ägarnas otydlighet. Ägardirektivet har inte formulerats om än vilket bidragit till den hårda kritiken mot Vattenfall. Det är Maud Olofssons ansvar att vara tydlig i sin kommunikation med bolaget om vilka förväntningar som finns.
Frågan är om viljan har funnits. Vattenfall kanske istället har blivit en av regeringens bekväma kassakor att finansiera nya skattesänkningar med. För, vem bryr sig om grön el, miljön och förnyelsebar energi, när avkastningen värmer gott i skattesänkarbyxan?
Nu kommer skarp kritik även från regeringens egna utredare -
Sverige har extremt hårda och stränga sjukregler. Man har studerat olika sjukförsäkringssystem världen över och inte funnit något annat land med lika stränga regler för sjukersättning som vi nu har i Sverige.
Regeringens egna utredare är kritiska mot de stenhårda reglerna för sjukersättning. ”Svenska regler är extremt hårda”
…
- Så vitt jag vet finns det inget annat land som har så extremt stränga regler, säger Petter Odmark, huvudsekreterare i utredningen om nytt sjukdomsbegrepp.
….
Förra fredagen presenterade enmansutredaren Anna Hedborg sitt förslag om ett nytt sjukdomsbegrepp och ett nytt sätt att bedöma arbetsförmåga.
Där tar man upp den återvändsgränd som Haide Winberg och många andra långtidssjukskrivna riskerar att hamna i.
Den tidsbegränsade sjukersättningen är borttagen. För att Haide ska få en permanent sjukersättning måste läkare bedöma att hennes skada är ”stadigvarande”, vilket i den svenska lagstiftningen betyder livslång.
”Det är den snävaste formuleringen i hela OECD”, konstaterar utredarna.
Många av de diagnoser som ligger bakom långtidssjukskrivningar är just värk och förslitningsskador. Med de nya reglerna är det tveksamt om de räcker för att bevilja sjukersättning.
Utredarna pekar dessutom på ett annat krav som gör det ännu svårare att kvalificera sig: Klarar man någon form av anpassat arbete har man inte rätt till sjukersättning, oavsett om det finns ett sådant arbete eller inte.
Petter Odmark har studerat olika sjukförsäkringssystem i världen för att ha något att jämföra med. Han har inte hittat något.
– De flesta har formuleringar i stil med ”man kan förutse att tillståndet kommer att vara i några år”. Jag har aldrig stött på så extremt hårda kriterier som Sverige har, säger han.
I morse var det så dags igen. Allas vår goda fé socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrson uppträdde återigen i Gomorron Sverige. Nu handlade det om kultur på recept -”en del av regeringens stora satsning på rehabilitering”. Husmark talade sig varm för hur man kan bota och bättra med olika kulturella upplevelser.
Och visst är det så - vi mår bra av att leva fulla liv – med musik, litteratur, konst, naturupplevelser, goda vänner och allt annat som gör livet värt att leva. Visst är det så. Ingen kan givetvis säga emot. Vi kan inte leva värdiga liv utan någon form av kulturella upplevelser och glädjeämnen.
Eller som H.C. Andersson en gång uttryckte saken….
Att ha utrymme i tillvaron för en glädjerik variation i livet.
Att inte pressas av yttre omständigheter hela tiden.
Att leka.
Att ha kontroll över livet. Tyvärr har människor olika möjligheter att ha kontroll över livet bland annat av ekonomiska skäl. Det bör finnas en balans mellan ansträngning och belöning
Samme Töres Theorell är också en av regeringens starkaste kritiker när det gäller ”utförsäkringskedjan”. Så här sa han under den första öppna utfrågningen om regeringens ”utsorteringskedja”.
Sjukskrivna sorteras ut, arbetsrätten urholkas och allt ansvar läggs på den enskilde. När riksdagens socialförsäkringsutskott igår höll en öppen utfrågning om de nya reglerna i sjukförsäkringen var det inte mycket som fick godkänt.
– Jag blir starkt oroad över att människor som behöver vara sjukskrivna inte kan vara det. På sikt kan det bli en risk för folkhälsan, förklarade Töres Theorell, professor emeritus i psykosocial medicin, en av flera kritiker.
Han talade till och med om ”försäkringssjälvmord”, att psykiskt instabila personer som blir felbedömda tar sina liv.
Man kan konstatera att Husmark Pehrson gör alla fel med sin ”utförsäkringskedja” - om man verkligen har ett ärligt uppsåt.Man börjar med att slå undan benen på långtidssjukskrivna. Man skapar stress och oro och en känsla av att inte ha någon kontroll över livet. Man tar bort den grundläggande ekonomiska tryggheten som gör det möjligt att överhuvudtaget kunna leva ett fullgott liv – trots kronisk smärta, allvarlig sjukdom eller psykisk ohälsa.
Hade man verkligen ett ärligt uppsåt hade man börjat med att utgå från individen – lyssna, hjälpa, rehabilitera (gärna med kulturupplevelser) – för att sedan avgöra – finns det möjlighet att komma tillbaks till arbetslivet? Om det inte går – låta även dessa människor få fortsätta leva ett gott och värdigt liv – även om de kanske inte klarar av att arbeta (till 100 procent).
Men, någon sådan vilja finns inte. Nu kastar man ut människor i en hopplös situation. En situation där alla tidigare rehabiliteringsförsök, alla försök till arbetsträning kastas på soptippen. Alla läkarutlåtanden och allt vad den försäkrade själv säger blir utan betydelse. Man tar bort hela den grundläggande ekonomiska tryggheten och sedan förväntar man sig att de som blir utsatta för denna inhumana behandling – detta grymma omänskliga experiment – ska må gott. Det är ett hån utan dess like!
Den bok som denna ytterst konstlösa
dikt är ett förord till
är en av de värsta böcker jag läst:
på varje sida något som gör ont
och något som smakar vanmakt.
Man kan inte läsa den från pärm till pärm,
eller så är det precis det man ska göra:
Då kommer den som läser att förändras.
Kan man tvinga ministrar eller Försäkringskassans ledningsstab
eller rentav journalister att läsa hela denna bok?
Jag önskar det vore möjligt.
En annan kulturupplevelse som faktiskt för tankarna till den grymma situation Husmark Pehrson har skapat med sina sjukförsäkringsexperiment är Gellert Tamas verklighetsbaserade bok ”De apatiska” (om de apatiska flyktingbarnen). Det allra sista kapitlet i boken berättar om hur några av de drabbade flyktingarna (som på grund av lösa rykten polisanmäls för att ha misshandlat och drogat sina svårt sjuka barn) blir utsatta för en husrannsakan.
En av de som ledde polisens oanmälda razzia säger så här;
” – Hon var tacksam för att vi var där, hon tyckte att det var skönt att polisen kom”.
Hon som blev utsatt för husrannsakan beskriver händelsen som ännu ett övergrepp i en ständigt pågående misshandel;
”-Jag känner fortfarande en oerhörd smärta inom mig. De som gjorde allt detta mot oss fick inget straff – och jag kan inget göra. … Vi kränks och förnedras tills vi har nått botten. De trycker en så djupt ned att man är beredd att ta livet av sig. ”
Så olika kan man uppleva en situation. Kanske tror regeringens representanter verkligen att de gör något gott – när de i själva verket förnedrar sjuka och utslitna människor?
De knän leder och axlar som bär samhället
går till slut sönder och nya människor
måste sättas in medan de som förbrukats
alltså måste förnedras
ännu en gång så att varje upprorsgnista släcks.
*
Till sist en gammal älskad favorit i svåra stunder…. så vacker, så sorglig, så helande…
